Tiden går åt som smör i solsken.
Fyra av veckans kvällar gick åt till diverse sammanträden. Fredag natt användes till att ta rätt på filer från datorn (som återupplivades med hjälp av en son och en cd med Linux). Lördagen gick till Arbetarekommunens planeringskonferens följt av sex maskiner tvätt.
Det är inga problem att fördriva timmarna på dagtid heller. Datakurs, datakurs, datakurs, ytterligare en datakurs och två möten. Ibland känns det som att det aldrig kommer att ta slut…
Kommer det alltid att finnas människor som behöver lära sig använda datorer? Eller hamnar vi en vacker dag i att det inte känns svårare än att sätta på kaffebryggaren? Jag tror att vi hamnar där, men då har jag slutat jobba för länge sedan!
Och apropå det. Apropå att sluta jobba och att gå åt som smör i solsken.
Jag blev inspirerad av några mailvänner att spekulera med min surt förvärvade premiepension. Från början var jag helt avig till tanken på att vi själva ska joxa med våra pensioner. Så för att protestera på det enda sätt jag kunde, valde jag att INTE välja. Så min premiepension har stått i 7:e AP-fonden hela tiden. Tills nu.
Jag är fortfarande lika avig till systemet, men nu skaffade jag en inloggningskod och ett bank-ID och sen har jag surfat runt på www.ppm.nu ett antal timmar.
Sedan juni år 2000 har jag förlorat 1.790 kr (4%) på att ha pengarna där. Nu har jag placerat 50/50 i två Östeuropafonder. Det känns precis lika töntigt som det är. Wish me luck.
En sak till – Grattis syrran!
Jag borde ha köpt såna här till dig 🙂
