Det händer ibland att jag hamnar i bryderi över superlativformen för (några).

Oftast försöker jag komma undan genom att ändra meningen, men ibland blir jag tjurig och vill inte ändra mig. Som i mitt förra inlägg – ”Gud har flest anhängare bland kvinnor över 65 år och ???? bland män 15-29 år”.

Hur ska man säga? Fåast, minst, lägst antal… Det låter fel hur man än gör! Och rent instinktivt så dyker ju ordet färst upp. Det heter ju illa – värre – värst, stor – större – störst, logiskt sett borde det bli få – färre – färst. Eller hur?

Någon som har ett bra alternativt ord? Hur skriver/säger du?

En googling ger 887 träffar på ordet färst. Språknämnden verkar också vilja uppmuntra användningen, som tydligen också är en gammal böjningsform.

Men, njaa… riktigt okej känns det inte.