maj 2006
Monthly Archive
En ledande position finns nära nätverksuttaget
Posted by Ann-Catrin Brockman on 30 Maj 2006 | Tagged as: Lokalpolitik, Personligt
Igår släpptes valberedningens förslag till presidiekandidater och båda lokaltidningarna skrev om det idag. Naturligtvis utifrån att valberedningens förslag innehåller tio män och en kvinna på ordförandeposter. [Länkar nedan]
På fm idag ringde Arbetarbladet och undrade varför jag inte ställer upp som ordförande i någon nämnd (utan valt att ställa upp som vice ordförande).
Den frågan har jag fått ett antal gånger de senaste månaderna och funderat både hit och dit. Svaren har inte varit likadana varje dag, eller natt… Men jag ska försöka sammanfatta en del av hur jag tänker. Både för den som eventuellt läser här – och för mig själv.
Egentligen utgår allt från frågan; Vad är anledningen till att jag valt att engagera mig politiskt? Hur väljer jag var, och på vilket sätt jag vill vara det?
Det viktigaste för mig är att få finnas på en plats i partiet där jag har god möjlighet att påverka och driva frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Där jag har insyn och tillgång till tidig och bra information, där jag kan göra min röst hörd, bli lyssnad till och mötas av respekt. En plats där jag får vara med och fatta beslut, och får ha partikamrater omkring mig som har lust och kraft att bedriva socialdemokratisk politik!
Jag har varit politiskt aktiv i 32 år nu och under dessa år haft uppdrag i områdesstyrelse, kommundelsnämnd, socialnämnd, kommunstyrelse, fullmäktige, hovrätten, tingsrätten mm.
Efter senaste valet fick jag förtroendet att ingå i ett komplementärt ledarskap där Klas och jag delat på ordf/vice ordf-posterna i Kunskapsnämnden – den nämnd jag allra helst ville ha en plats i. Det var inte viktigt då och är inte viktigt nu – vilken plats jag har. Att få jobba med just skolpolitik – det väger tungt och är för mig ett verkligt topp-uppdrag.
Men jag vill ägna mig åt annat också. På årsmötet i mars blev jag invald i Arbetarekommunens styrelse, nåt jag verkligen ville och tänker satsa på. Jag är kassör i min sosseförening, nämndeman i Tingsrätten, ordförande i två programråd på gymnasiet och vice i ett. Jag sitter med i distriktets förtroenderåd och dess Barn- o ungdomspolitiska utskott och jag sitter i kommunfullmäktige. Är sekreterare både i fullmäktigegruppen och dess styrelse. Dessutom är jag ordförande i min bostadsrättsförening, ensamstående mamma och har ett heltidsjobb.
Att jag nu hellre fortsätter som vice ordf istället för att byta titel med Klas beror inte på att jag är, eller känner mig som, nån förtryckt kvinna i ett gäng av manschauvinistiska myskoxar! Det är helt och hållet mitt eget val.
I Sandviken skrivs och pratas det en hel del om att vi har en ”grabbig” kultur. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad det står för. När jag hör ordet grabbig så tänker jag på snusdosor, spott i nävarna, Gällivarehäng och Norrlands Guld. Vänder jag lite på det kan jag också associera till fotboll, kortbyxor, tjejbaciller, Dennisfrisyrer och Tjuv o Polis-lekar.
Varken det ena eller det andra känner jag igen från mitt parti. För att försöka förstå vad som menas slog jag upp det i NE och där står att läsa:
grabbig
* präglad av föraktfull inställning till kvinnor {manschauvinistisk}
BET.NYANS: ofta spec. med tendens att se kvinnan som sexobjekt
Aha. Är det vad grabbig står för? Jaa, då fattar jag om möjligt ännu mindre.
Det hårda klimatet som ofta nämns i samband med kommunpolitiken (i Sandviken) förstår jag bättre. Men – vi pratar väldigt sällan om att det också är ett hårt klimat för politiken överhuvudtaget i samhället. Också från media och allmänhet.
Ytterligare något som jag funderat mycket på de senaste dagarna är hur politiska uppdrag benämns. Av partimedlemmar, allmänhet och inte minst av media. Uttryck som ”topp-poster”, ”första-namn”, ”tunga poster”, ”viktiga uppdrag” och ”gubbvälde” används flitigt. Vems värderingar är det?
Är det mindre viktigt att vara vice ordförande eller nämndledamot? På vilket sätt är det tyngre att vara fast arvoderad ordförande, än att vara en ledamot som sköter mesta delen av sitt uppdrag på fritiden? Har de mer papper att bära på eller är det ansvaret som är tungt på deras axlar? Eller är det för att deras ord skulle väga tyngre än andras?
På fullmäktigelistan hamnade jag på plats nummer fyra. Det är högt och jag funderade på vad det innebär. Vad innebär det? Man kan väl inte påverka eller ha mer makt för att man står högt upp på listan. Inte så länge man finns på valbar plats.
Men jag kom på det sen. Att stå på plats fyra kommer troligen att innebära att jag får sitta långt fram i KF-salen nästa år. Därmed kommer jag att hamna väldigt nära nätverksuttaget!
DET mina vänner är, bokstavligt talat, en ledande position!
Nåväl. Jag tar inte på mig ett förtroendeuppdrag för att tillfredsställa andras syn på vad som är ”höga och viktiga poster”, eller för att jämna ut könsfördelningen i uppdragen. Jag utgår från vad jag vill med mitt politiska engagemang och vad som fungerar och känns rätt för mig, i mitt liv.
Arbetarbladet – Män, män, män
GD – Sandviken blir gubbvälde efter valet?
Valberedningen har jobbat klart
Posted by Ann-Catrin Brockman on 29 Maj 2006 | Tagged as: Allmänt
Partiet(s) valberedning har skickat ut sitt förslag inför mötet på torsdag 1 juni.
OBS! att detta alltså är ett förslag och att eventuella förändringar kan läsas här efter mötet på torsdag.
98% har tillgång till bredband
Posted by Ann-Catrin Brockman on 29 Maj 2006 | Tagged as: Allmänt
Krister Söderberg, vd för Sandviken Energi föredrar årsredovisningen och nämner att 97 % av hushållen i kommunen hade tillgång till bredband vid årsskiftet. Idag är siffran uppe i 98 %. De två återstående procenten är dyra men de kommer de också – förr eller senare.
Som jämförelse berättar Krister att det inte är särskilt länge sedan det sista hushållet fick tillgång till elektricitet i kommunen…
Fri parkering eller inte
Posted by Ann-Catrin Brockman on 29 Maj 2006 | Tagged as: Lokalpolitik
Under allmänhetens frågestund frågar Ivan Sundkvist om parkeringen på Torggatan. Varför går vi ut med budskapet att det är gratis att parkera i Sandviken samtidigt som vi behållt EN enda avgiftsbelagd parkeringsplats. De flesta som parkerar där ska besöka Vårdcentralen eller Försäkringskassan – är det för att de är tvingade att gå dit som de ska behöva betala? undrar Ivan. Han har försökt få veta varför men ingen verkar ha ett vettigt svar.
Automaten har varit trasig i 19 månader, allt fungerade perfekt under den tiden – men sedan sattes det upp en ny automat. Ivan fick höra av en tjänsteman att ”Många har ringt och vill ha en automat där.” Fan tro’t, säger Ivan, och ber Stefan Hedin svara Varför har vi den?
Stefan berättar att frågan varit uppe i ledningsgruppen men först efter att den nya automaten var köpt och uppsatt. Då sa man att den får stå tills kostnaden för automaten betalat sig. När vi nått fram till steg 2 i Kanalgrändsprojektet då försvinner automaten alldeles säkert, för då försvinner också parkeringen 
Stefan lovar att försöka hitta en lösning tillsammans med Bygg- o miljönämnden. Nämndens ordförande Eva Ljungström håller med och det gör också tekniske chefen Nordenskiöld.
Så det finns nog stora möjligheter att snart parkera gratis i HELA Sandviken!
Se på mig, sa Dalia
Posted by Ann-Catrin Brockman on 29 Maj 2006 | Tagged as: Lokalpolitik
Kommunfullmäktige sammanträder i Sandviken just nu. Mötet inleds med att Dalia Goro, som tar studenten från samhällsprogrammet om ett par veckor, berättar om sitt projektarbete. Det handlar om IVIK, det individuella programmet för invandrare.
Dalia har tittat på en NV-klass med 21 elever, varav fem som gått IVIK. Resultatmässigt hamnade klassens medelvärde på 17 och de fem eleverna från IVIK hade 16,9.
De elever som gått IVIK sedan starten har i snitt fått gymnasiebehörighet efter 2 terminer. Något Dalia säger är ovanligt kort tid jämfört med övriga kommuner.Sandviken kan vara stolt över sin invandrarundervisning – Se på mig! avslutar Dalia.
Det måste jag hålla med om. Fem år i Sverige och här står hon i fullmäktigesalen och håller ett lysande anförande på bättre svenska än många infödda!
Det finns mammor och mammor
Posted by Ann-Catrin Brockman on 28 Maj 2006 | Tagged as: Personligt
Det har varit mors dag idag. I couldn’t care less…
Hade det inte varit för att så många bloggat om det, hade jag missat det. Men joodå, jag ringde åtminstone.
Själv har jag inte mycket att säga om nånting idag men jag hoppas att Goesta ändå vågar låta sin mamma läsa…
”Man tar lätt mamma för given. Det är för jävligt men det är också en del av det fantastiska. Jag har växt upp under halvdassiga förhållanden, ekonomiskt ruttna sådana, problematiska och fyllda av skit. Trots det har jag alltid, alltid, känt mig väldigt älskad. Trots det har jag alltid, alltid, vetat att mamma ska finnas där för mig oavsett vad som händer. Det har gett mig en grundtrygghet som jag alltid kommer ha och ha nytta av. Det har gett mig ett självförtroende som jag alltid kommer att ha nytta av. Det har också då gjort att jag tar henne lite för given. Eftersom hon gett mig den känslan, att hon alltid finns där. Det är underbart för mig men har säkert kostat för henne.”
På DeepIEdition kan man läsa om en annan sorts föräldraskap.
”Och grattis alla mödrar. Särskilt ni ensamstående. Som uppfostrar söner utan att göra dem illa.”
Goesta om mors dag
DeepIEdition om sin mamma och om mors dag
Ursäkta men… jag får tydligen inte använda tecknet som ska vara mellan Deep och Edition i inlägget… Märkligt. Det får bli en nödlösning.
Lite spyor i håret piggar upp
Posted by Ann-Catrin Brockman on 26 Maj 2006 | Tagged as: Allmänt
Idag har vi haft kärt besök av min storasyster och hennes dotter med familj, som bor i Holland och inte alls visar sig tillräckligt ofta i Sverige. Sedan sist har de fått en liten Linn som nu är 4 månader och alldeles underbar.
Det var härligt att få hålla i en så liten människa igen. Känna de små fingrarna knipa runt tummen, de små fötterna sparka mig i magen, jollra barnspråk och bete sig allmänt underligt. Det var faktiskt till och med mysigt att få lite spyor i håret
Jag blev lite vemodig när jag tänkte på att mina egna bäbisar liksom har växt närmare och närmare taket och nu är på väg att flyga ur boet. Om två veckor tar min yngste studenten! Syrran påminde mig om att jag har varit mamma i halva mitt liv nu, så det är kanske dags att släppa taget.
Den här bilden av mina söner och min systerdotterdotter, ger mig en liten föraning om att jag också, kanske – en vacker dag – får barnbarn att njuta av.
Om nån son råkar läser detta…
Det är inte alls speciellt bråttom med barnbarn. Inte alls.
Barn har rätt till en alkoholfri uppväxt
Posted by Ann-Catrin Brockman on 25 Maj 2006 | Tagged as: Alkohol
Idag är det Folknykterhetens Dag.
På nyheterna hörde jag att hälften av alla kvinnor fortsätter dricka alkohol under graviditeten. Var tredje kvinna dricker minst en gång per månad och var femte så ofta som 3-4 gånger per vecka.
Det finns ingen nedre gräns för vad som är okej att dricka utan att riskera alkoholskador på fostret. Barn har olika sårbarhet, vem som tål mer eller mindre vet man inte förrän det är för sent.
Kvinnor väntar idag upp till 30-årsåldern med att skaffa barn och har då redan skaffat sig alkoholvanor som kan vara svåra att bryta. Inte p.g.a. missbruk eller beroende utan helt enkelt av sociala och vanemässiga skäl.
Fetalt alkoholsyndrom, FAS, en kombination av medfödda symptom drabbande hjärna, ansiktsskelett och andra organ till följd av en exposition för stora mängder alkohol under fosterstadiet; det fullt utvecklade syndromet har bara beskrivits hos barn till svårt alkoholiserade mödrar, men lindrigare symptom (FAE, fetala alkoholeffekter) kan förekomma även om modern haft en måttligare överkonsumtion under graviditeten.
I Sverige föds varje år upp till 400 barn med grava alkoholskador. Hur många som föds med FAE hittar jag inga uppgifter om – kanhända vet man inte det…
Barnen får bl a svårigheter med koncentration, uppmärksamhet, impulsstyrdhet och uthållighet. De uppvisar svårigheter med matematisk förmåga, sekventiellt minne, problemlösning och inlärning överhuvudtaget. Problem som kvarstår hela livet.
Det finns ungefär 200.000 barn i Sverige som växer upp med en förälder som missbrukar. I allt det som skrivits om barnmisshandel och barn som far illa den senaste tiden har detta faktum lyst med nästan total frånvaro.
Personligen är jag övertygad om att Bobby hade levt idag om inte de vuxna i hans närhet hade druckit alkohol. Varför pratar vi inte om det?
Varför pratar vi inte om alla de barn som går hem från skolan varje dag med ont i magen. Hur är det hemma idag? Är mamma eller pappa full? Finns det sprit i skafferiet? Hur mycket finns det? Hur kommer den här kvällen och natten att sluta?
Varför pratar vi inte om alla de barn som med fasa ser fram emot helgerna, och ännu värre alla långhelger? De som andas ut när spriten är slut och Bolaget tack och lov är stängt hela söndagen.
Varför pratar vi så sällan om alla de barn som varje kväll ligger i sina sängar, spända som fiolsträngar och lyssnar efter gräl, slag, skrik, spyor och ännu värre saker.
Alla barn har rätt till en alkoholfri uppväxt!
Från att de är i mammas mage tills de är vuxna nog att själv få välja.
En alldaglig hemlighet
Posted by Ann-Catrin Brockman on 25 Maj 2006 | Tagged as: Personligt
Det finns för lite tid helt enkelt. För några timmar och för mycket att göra.
Jag vill gärna att min blogg ska fungera som ett slags dagbok, men oftast hinner jag inte med att skriva i veckorna.
Jag klottrar på papperslappar och samlar saker jag vill skriva om i ett textdokument på datorn. Ofta dröjer det till helgen innan veckan blir nedskriven och emellanåt känner jag mig också inspirerad att skriva några extra inlägg under söndagen.
En av mina absoluta favoritböcker är Momo – kampen om tiden, av Michael Ende. Här kommer ett citat:
Det finns en stor men ändå helt alldaglig hemlighet.
Den delas av alla människor, alla känner den,
men få ger den någon eftertanke.
De flesta tar den för självklar och funderar inte alls på den.
Denna hemlighet är tiden.
Tankar och diskussioner blir handlingar
Posted by Ann-Catrin Brockman on 24 Maj 2006 | Tagged as: Allmänt
På förmiddagen jobbade Åke och jag vidare med kommunala handlingsprogrammet. Det börjar likna nåt, tycker åtminstone jag.
Tankar och diskussioner blir till bokstäver på skärmen, bokstäver blir ord, blir handlingsplan, blir handlingar…
Tolv sidor fulla med tankar om vår politik 2007-2010. 52 punkter att uppfylla – om vi får väljarnas förtroende. Valrörelsen känns verkligare och verkligare för varje dag. Ibland känns det som om det bara var ett år sedan förra valet – ibland känns det oerhört länge sedan. Tid är sannerligen ett relativt begrepp.
Kvällen har jag ägnat åt att lusläsa och fixa konstiga meningar. Rensat bort ord som härleda och betinga och försökt få lite flyt i texten. Det är roligt och det känns bra. Återstår nu att se vad medlemsmötet anser… Handlingsplanen ska fastställas den 1 juni.
Den kvällen ska vi också besluta om antal kommunalråd och k-rådskandidater, samt välja presidiekandidater till alla styrelser och nämnder. Det blir nog ett långt och spännande möte.
Alternativ förskola
Posted by Ann-Catrin Brockman on 23 Maj 2006 | Tagged as: Skola
Missade intagningsutskottet på förmiddagen för att jag var tvungen att göra bankärenden.
På eftermiddagen hade vi beredning i Kunskapsnämnden. Ett långt möte med väldigt många punkter på dagordningen.
Tre ”eldsjälar” i Österfärnebo vill starta ett personalkooperativ därför att ”det inte finns något alternativ till den kommunala förskolan i Österfärnebo”. Man vill använda det gamla föräldrakooperativets lokaler. Målsättningen är, enligt ansökan, att arbeta efter en filosofi med pedagogik som heter Kulturpedagogik, där leken har en central roll. Man vill också lägga vikt på naturens möjligheter och resurser och lägga stor vikt vid språkutveckling hos barnen.
Idag finns Lingonbacken, den kommunala förskolan, i Ö-fbo. Totalt är 30 barn inskrivna och det finns fem lediga platser. I kön till hösten finns ett barn. Under första kvartalet 2006 har två barn fötts. Utgår man från födelsetalen de senaste fem åren bör det födas ca 5-6 barn ytterligare under året.
Våren 2007 försvinner 12 barn från förskolan till förskoleklassen. Kvar finns ca 32 barn som kan tänkas vilja ha plats. Normalt sett väljer ca 20% att inte ha sina barn i förskolan, vilket skulle göra att det behövs ca 25 förskoleplatser totalt i Ö-fbo 2007.
Att ett personalkooperativ startar får konsekvensen att kostnaderna ökar med 180.000 kr för kooperativets lokaler. Lokalkostnaderna för Lingonbacken blir oförändrad eftersom kommunen måste ha beredskap att erbjuda alla barn förskoleplats.
Jag ser inte att det tänkta kooperativet erbjuder något speciellt alternativ verksamhet, varken när det gäller pedagogik eller arbetssätt. Att då dränera förskolan på 180.000 kr per år tycker inte jag är försvarbart. Och beredningens förslag till beslut blir också att inte lämna bidrag till personalkooperativet.
Annat intressant på dagordningen var att gymnasieskolans ledning lämnat en plan för åtgärder utifrån resultatet av elevenkäten. Det blir intressant att följa det arbetet.
Vi fick också en redogörelse för Jobbrotationsprojektet. Kunskaps-, Kultur och fritids- och Socialkontoret ansöker om EU-medel för att 100 arbetslösa ska kunna gå in som ersättare för ordinarie personal som kompetensutvecklar sig. Troligen kommer vi att få 13,6 miljoner till detta och kunna starta i augusti. Mycket bra!
Att vara nåt som kan sluta med förakt
Posted by Ann-Catrin Brockman on 22 Maj 2006 | Tagged as: Lokalpolitik
Idag hörde jag återigen kommentaren ”Jamen vi får ju inte kalla er för politiker, ni vill ju heta förtroendevalda.”
Jag har hört det förr och funderat på vad den åsikten kommer ifrån. Motivet ska tydligen vara att ”förtroendevald har bättre status”…
Håller ni med om det? För mig är en förtroendevald inte nödvändigtvis någon som sysslar med politik. Jag är t.ex. förtroendevald ordförande i min bostadsrättsförening. Alla som har fackliga uppdrag är också förtroendevalda. Men politiker är bara den som är förtroendevald till ett politiskt uppdrag.
Ibland används också begreppet folkvald för oss som har politiska uppdrag. Det kan ju vara rätt – men bara ibland. Folkvald är den som valts direkt av väljarna – ex vis den som sitter i kommunfullmäktige eller riksdag. En ledamot i en nämnd är däremot inte folkvald eftersom de aldrig står på några listor i valet, utan väljs av sina partikamrater och sedan av fullmäktige.
Jag får för mig att det är lite fegt att inte vilja kallas politiker. Är det för att det är så sammankopplat med ändelsen -förakt? Det kanske känns bättre att använda folk- eller förtroendevald – då kan man ju samtidigt lägga lite av ansvaret på väljaren.
Själv är jag politiker, folkvald till fullmäktige och förtroendevald, i första hand av mina partikamrater, till Kunskapsnämnden.
Dynga eller det viktigaste på länge?
Posted by Ann-Catrin Brockman on 21 Maj 2006 | Tagged as: Politik, Webben
Man missar en del när man åker hemifrån ett par dagar, så en del av dagen har gått åt till att försöka hinna ikapp. Det är lätt att fastna i nätet och nyss lyssnade jag på P1 morgon från i fredags.
En massa människor uttalar sig om bloggens betydelse i valrörelsen, speciellt utifrån de två folkpartister som anklagas för att ha spridit rykten om Danielsson/Eduards på sina bloggar.
Jag tycker det är sorgligt att höra hur Marita Ulvskog ser på Internet;
Det är fruktansvärt, det är sån dynga som öses ut där…”
Hon säger också att Socialdemokraterna;
inte funnits med i bloggosfären – som parti – förutom enskilda medlemmar. Att bloggar inte är något som partiet har fördjupat sig i eftersom våra medlemmar inte är så hemma på datorer och nätet.
Kära partisekreterare,
Temo gjorde en undersökning i vintras där 77 % av svenskarna mellan 16-29 år, 64 % av 30-44 år och 47 % av 45-59 år svarade att de använder Internet för att söka information om politiska partier.
Vi kan väl ägna oss åt lite försiktig träning för att se om vi klarar av att vara med i matchen så småningom
fortsätter partisekreteraren i Sveriges största parti. Året är 2006… Så synd att inte Marita var med och lyssnade i lördags!
Det är inte bara sorgligt det hon säger. Det är fel också. LO:s ungblogg har funnits i minst två år, på Valbloggen finns inlägg från aug -05 och partiets egen hemsida har länkat till socialdemokratiska bloggare sedan våren -05.
Stig-Björn Ljunggren har, som jag, en annan syn på saken. Han säger att;
Ulvskog representerar 1900-talet, en äldre generation som med förskräckelse ser på den nya tekniken och hur den har förändrat världen till det sämre. Sen finns det den andra sidan, många sossar som bloggar friskt och har gjort det ganska länge.
Lennart Frantzell uppskattar att det finns ca 6.000 bloggar i Sverige och ca 60.000 läsare. Stig-Björn kommenterar det;
Men å andra sidan, de som följer bloggar är ganska initierade och starkt engagerade och kan sedan sprida det de läst när de kommer till jobbet. Bloggar är det viktigaste som hänt sedan studiecirkelns och radions intrång i Folkhemmet.
Läs mer:
P1 morgon
LO:s Ungblogg
Valbloggen
Socialdemokraternas bloggsamling
Temo-undersökningen
Joe Trippi på svt.se
Posted by Ann-Catrin Brockman on 21 Maj 2006 | Tagged as: Allmänt
En skola utan skola
Posted by Ann-Catrin Brockman on 21 Maj 2006 | Tagged as: Skola
Läste om en väldigt intressant skola i Storbrittanien!
NotSchool i Storbrittanien är en community på webben för elever 14-16 år som inte passat in i den traditionella skolan. 1000 ungdomar per år deltar och över 90 % av dem når behörighet för gymnasiestudier.
Varje elev (som kallas forskare i NotSchool) utrustas med bärbar dator, digitalkamera, en Ipod, skrivare och ett 3G-kort. Handledarna och forskarna kommunicerar via forum, chatt, mail och röstmail och man kommer troligen också att använda Skype framöver.
Eleverna arbetar med Ipodfolio där de har filmer, foton, bilder som visar deras lärutveckling. En elev kunde t.ex. på en anställningsintervju visa en film där hon agerade och tog hand om små barn.
Varje ungdom som är utanför skolsystemet kostar ca 180 000 £. Utrustningen i NotSchool kostar 2000 £ för två år, löner 1000 £ per år. Totalt kostar varje elev ca 5000 £ per år.
”- NotSchool är en antites av traditionell skola eftersom vi inte finns i en fysisk byggnad, vi är en virtuell skola. Vi har ingen kurs- och läroplan, den skapar ungdomarna själva. Vi har inga fasta tider utan ungdomarna lär vad de anser viktigt under de tider som passar dem…- I de traditionella skolorna finns en tendens att det är skolan som definierar hur eleverna ska lära. I NotSchool utgår vi från olika lärstilar och multipla intelligenser….
De vuxnas roll är att stödja och uppmuntra ungdomar-nas lust att lära, att bygga upp deras självförtroende inte att instruera dem. Det är inte jag som bestämmer vad som är bra för dig utan det gör du själv. Vi har fokus på lärande inte på innehåll och kursplaner. Tre fjärde delar av lärmaterialet som används är producerat av ungdomarna själva…
- Den traditionella skolan både till form och innehåll är inte anpassad för 2000-talet, lärande och dagens ungdomar. Den uppmuntrar en kultur som bygger på beroende, motarbetar samarbete och använder ett linjärt sätt att se på lärande som inte är anpassat för ungdomars sätt att tänka eller de kunskaper och färdigheter som efterfrågas i arbetslivet…
- Styrkan hos IT ligger i att vi nu kan organisera lärandet på andra sätt än vi tidigare, att göra saker annorlunda inte samma saker som tidigare med nya verktyg. Att digitala verktyg underlättar elevers eget skapande, samarbete och autonomi. Vi vet också att skolor i allmänhet är bra på undervisning men inte på lärande. Kanske är det så att utan professionella lärare och skolledare med en medveten syn på lärande och hur vi vuxna kan stötta ungdomars egen förmåga att lära och ta ansvar spelar det ingen större roll om verktygen i skolan är krita, blyertspenna eller dator?”
Läs mer:
Skolutveckling
NotSchool
