Idag hade jag nöjet att få lyssna på när Birgitta Kimber berättade om SET – Social och Emotionell Träning.

SET är ett projekt som bedrivs av Linköpings universitet på två skolor i Botkyrka. Det går ut på att träna elevernas sociala och emotionella förmågor för att förebygga våld, droger, mobbing, depression etc. Från förskolan upp till åk 9 tränar eleverna:
Att hantera sin känslor, självkännedom, motivation, empati och sin sociala kompetens.

Förhoppningen är att skolorna i Sandviken ska jobba vidare med detta med hjälp av EU-pengar. Jag hoppas att det blir så. Det låter som ett mycket bra sätt att arbeta!

---

På kvällen hade Kunskapsnämnden s-grupp. Som vanligt var det intressanta diskussioner och trots en ovanligt kort dagordning pratade vi på till framåt 20.30.

No Comments »

Budget, subst.:
Metod för att bli pank systematiskt.

---

Ikväll gick kommunfullmäktiges budgetdebatt av stapeln. Efter kommunalrådets inledning gick den lokala alliansen ut hårt genom folkpartisten Kempe. Vi är beredda att ta över, sa han. Och passade också på att kritisera sossarnas otydliga mål.Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt faktiskt. Ok att han har mage. Men att han har mage! Alliansen lämnar in nånting som inte ens liknar en budget, har inga förklaringar till var de ska spara in de 23 miljoner de vill avsätta i finansiellt mål och står ut med att komma med kritik om att andra har otydliga mål… Skämmes, tamme fan.

Det enda som liknade en förklaring var moderaten Carlboms beskrivning av hur de skulle spara in 11 miljoner på vuxenutbildningen. Så mycket dyrare är Vux i Sandviken i jämförelse med andra kommuner, påstod han. Det fnissades i salen när kommunalrådet rättade honom med att vår vuxenutbildning totalt sett inte kostar mer än ca 10 miljoner.

Ja, det var ju det jag sa häromdagen.

Ett annat minnesvärt ögonblick var när två socialdemokratiska nämndordföringar beslutade sig för att rösta med vänstern i deras motion om feministiskt självförsvar i grundskolan. Kommunstyrelsens förslag till beslut var grundat på ett yttrande från oss i Kunskapsnämnden.

Vi har behandlat motionen så att en arbetsgrupp utsågs bestående av en sosse, en moderat och en vänsterpartist. Gruppen lämnade ett förslag som stöddes av (s) och (m) – vi har förstås diskuterat det i s-gruppen, därefter en rejäl diskussion i Kunskapsnämnden, tätt följd av kommunstyrelsens s-grupp och slutligen i fullmäktiges s-grupp.

Är det demokratiskt att – i hastigt mod och relativt ogenomtänkt – rösta (och reservera sig) emot sina partikamrater i kunskapsnämnden, kommunstyrelsen och fullmäktige? Jag tycker inte det.

---

Kvällen kan sammanfattas med ett citat av Groucho Marx.
”Jag har haft en alldeles underbar kväll. Men det var inte den här.”

No Comments »

Sandviken var på fötter idag. Vid Krysset samlades socialkontoret, organisationer och politiska partier till en manifestation mot narkotika.

Regeringens narkotikasamordnare Björn Fries talade och det gjorde också Hasse Frestadius, socialnämndens ordförande.

Jag lyssnade också på de två föreläsningarna på kvällen; Lotta Åberg från Ungdomsenheten pratade om drogtecken och de vanligste drogerna, en mamma från FMN berättade om sina egna erfarenheter ”Vad händer i familjen om ett barn börjar knarka?”.

På Krysset var också LO-facken och Socialdemokraterna med sin MOTELD mot den borgerliga regeringens förslag om försämringar av a-kassan.

Vi har tänt motelden tre veckor nu och kommer att fortsätta till 20 dec. Alltså alla onsdagar fram till jul, kl 12-18 vid Krysset. Hittills har nästan 800 personer skrivit på vår protestlista.

Det funkar bra att skriva på här också: Rör inte A-kassan

Jag har gjort en affisch som kommer att ses på stan i nästa vecka

No Comments »

Sandvikens nyvalda fullmäktige har sammanträtt för första gången ikväll. Mötet varade från 16.00 till runt 22.00 och var bland de surrigaste jag varit med på genom alla år.

Ärligt talat orkar jag inte ens prata om det. Den som vill förstå kan titta och begrunda själv.

Det är bara att hålla några tummar för att det var ett undantag och att fortsättningen kommer att bli annorlunda.Näe, jag har inga större förhoppningar.

Så här såg vi ut förresten
vid den röda pricken sitter jag och min laptop

No Comments »

Det är advent idag. Den första. Jag glömde bort att det är julskyltning och blev inte ett dugg ledsen för det. Däremot kom jag ihåg att tända ljuskedjan med stjärnor som hängt kvar i köksfönstret sedan förra julen. Så himla påpassligt det kändes att den redan satt där!

Den här helgen var en ”ledig” helg och jag har ägnat i stort sett all tid åt att städa. Förutom det vanliga har jag också rensat lägenheten på två gamla bildskärmar, två kasserade skrivbordsstolar, returpapper och ett par kartonger som stått på golvet sedan jag flyttade hit. Det börjar bli tre år sen nu…

Så här efteråt känns det alldeles rysligt skönt att det är gjort. Brasan är tänd i öppna spisen och glöggen ryker och doftar. Ljusen glittrar inte bara hos mig utan i vartenda fönster i hela stan.

Idag har jag tänkt på ord. Vackra ord. Det började faktiskt just med att glögg är ett så oerhört fult ord. Om inte ordet framkallade den där doften också så skulle aldrig ordet glögg göra mig sugen på att dricka det.

Jämför det med pärltomater, honungsmarinerad eller flädercider. Det vattnas i munnen när jag hör såna ord.

Jag har några till favoriter bland orden. Solidaritet är ett av de vackraste. Men det finns vackra ord som är obehagliga också – hegemoni t.ex. Det känns konstigt att inte det betyder nånting fint.

Mitt allra vackraste ord är Sobriety. Det förtjänar att skrivas med stor bokstav. Och bara för det ska jag bjuda på ett recept på alkoholfri glögg.

Apelsinglögg
5 dl apelsinjuice
3 dl äppeljuice
2 apelsiner (i skivor)
3 msk honung
1 kanelstång
½ tsk lätt stötta kardemummakärnor
2 tsk färskriven ingefäraBlanda apelsinjuice, äppeljuice, apelsiner i skivor, honung, kanelstång, lätt stötta kardemummakärnor och färskriven ingefära i en kastrull. Värm försiktigt under omrörning tills honungen är upplöst. Låt sjuda i 10-15 minuter. Sila av apelsinskivorna. Servera varm med en apelsinskiva i varje glas.

No Comments »

Ännu ett personlighetstest

Sån här är visst jag:
Inåtvänd, upplevande, abstrakt tänkareDu finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig för att förstå andra människor.

Du flyter med strömmen och tar beslut i sista stund – ibland låter du t.o.m. andra personer fatta dina beslut åt dig. Du är en mycket flexibel person, som trivs med fria ramar och lösa avtal.

Du fokuserar på ”the big picture” och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du tänker logiskt och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

No Comments »

Arbetarekommunens styrelse har haft planeringshelg på Gläntan i Mållångsta. En massa prat kokade ihop till en tydlig plan för hur vi ska få fart på s-föreningarna.

Måste bara säga att det var längesedan jag såg nånting så svart som natten på Gläntan!

 

Den här bilden har Monica tagit. Jag blir så full i skratt när jag ser mitt ansiktsuttryck Här har jag verkligen nåt på hjärtat och kan knappt hejda mig tills ordet blir mitt.

 

 

No Comments »

På Dreamlines kan man få sina drömmar som vackra målningar.

Du skriver in några nyckelord och med hjälp av bilder via Google målas din dröm upp bit för bit. Utan varken början eller slut, unikt och förgängligt. Precis som drömmar är.

Vad tror ni att jag drömde?

No Comments »

Kutade från jobbet för att höra när kommunstyrelsen diskuterade budgeten. Det är ju beslutat nu att KS beslutsmöten ska vara offentliga. Ärendet stod nästan sist på dagordningen så jag räknade med att hinna.

Men inte hann jag. Naturligtvis hade de möblerat om i dagordningen och tagit budgeten tidigt. Hörde att det varit livat på mötet men det hörde jag ingenting av. Ännu en gång blev både (v) och de andra partierna tydligen överraskade av vad som skulle tas upp på mötet. Den här gången gällde det fullmäktiges arbetsordning.

Kanhända fick jag den sista bilden av Anette Wiktorsson med KS-klubban. Hon har varit vice ordförande men avgår nu i december.

 

 

No Comments »

Man kan antagligen göra vettigare saker en sån här kall novembernatt. Men det gör inte jag.

Vad gör jag då? Jo, jag surfar på moderaternas hemsida och slås av en märklig sak. Det är bara gubbar på bilderna! Jag klickar och klickar och klickar på alla länkar jag ser för att försöka övertyga mig själv om att jag inbillar mig.

Och se där! Under rubriken Familjen sitter ett par på golvet i färd med att öppna en färgburk. Vem tror ni det är som tar i med hårdhandskarna på locket? Och vem tror ni det är som under tiden ler gulligt och lägger sin hand på hans lår? Ja, facit finns på www.moderaterna.se.

Till slut hittar jag också en kvinnohand som illustrerar miljöfrågor. Tar mig friheten att låna bilden som tack för att jag länkar till deras hemsida.

Under länken Jämställdhet läser jag:

En del i arbetet med att uppnå ett jämlikare samhälle är att öppna upp för utveckling i offentlig verksamhet, såsom sjukvården och skolan, eftersom de ofta är kvinnodominerade arbetsplatser. 

Det kanske är läge att öppna upp för lite jämställd utveckling på hemsidan också?

---

Öppnade min Bloglines och såg att Carina Hässelbäck Skagerlind tänkt nästan exakt samma tanke idag Häftigt!

No Comments »

I lördags gjorde jag bort mig rejält.

Barnkedjan – ett nätverk mellan Amnesty, Asylkommittèn, Kvinnojouren/Tjejjouren, Rädda barnen och Unga Örnar – hade ett arrangemang med temat hur barn och unga kan komma till tals vid kommunala beslut. Jag skulle delta i ett ”panelsamtal” tillsammans med andra politiker från olika partier. Jag hade sett fram emot det och dessutom fått lov att avstå från att åka på partiets valkonferens i Söderhamn .

Jag skulle infinna mig på Folkets Hus kl 15. Runt 13.30 tog jag en huvudvärkstablett och la mig på soffan en stund…

Föreställ er min panik när jag slår upp ögonen (efter vad jag tror är 5 minuter) och ser att klockan är 16.40! Det är kolsvart ute och jag förstår ingenting. Var är jag? Vilken dag är det? Varför sover jag? Och ingenting blir bättre när svaren på mina frågor sakta går upp för mig.

Fan. Fan. Fan. Fan. Min hjärna stannar och i det tillståndet får jag för mig att jag på nåt sätt skulle kunna ändra på situationen. Backa tiden. Göra om allting. Men hur skulle det gå till?

Börjar ringa febrilt på mobilen. Ingen svarar. Sätter på mig jacka och skor. Tar av mig jackan igen. Det måste ju vara slut redan. Fräser åt sonen att inte försöka prata med mig. Ringer igen. Sätter till slut på mig jackan och går till Folkets Hus. Jag vet helt enkelt inte vad annat jag kan göra. Trots att jag inser att det är ohjälpligt för sent. Och det är det också. Panelsamtalet rundas av precis när jag kommer in.

Jag skäms som en hund. Sånt här SKA jag helt enkelt inte göra! Men det känns ändå skönt att få be om ursäkt öga mot öga med arrangörerna och det känns faktiskt också skönt att få erkänna hur klantigt jag betett mig. Alla är förstås så snälla och världen har inte ens gått under.

Efteråt tänkte jag mycket på det jag fick mig till livs för ett par år sedan när jag var på Kroppsläsning med Johan Ekenberg. Det fanns en sak som han upprepade flera gånger och det lät ungefär så här: Det är klart du ska försöka göra ett bra jobb – men rent existensiellt är det bättre att du tränar på att misslyckas. Du behöver lära dig att misslyckas och upptäcka att du överlever det också.

Jag tog fasta på det där under söndagen och det fick mig att må lite bättre. Kanhända lärde jag mig nånting. Jag överlevde ju faktiskt.

Idag när de värsta skuldkänslorna lagt sig är jag mest irriterad. Jag ville ju verkligen vara med i det där samtalet!

No Comments »

Den nyvalda s-gruppen i fullmäktige träffades för första gången idag. Det känns spännande och kul med lite nya människor. Vi har ett tufft jobb framför oss att försöka jobba för våra socialdemokratiska värderingar i ett lokalt samarbete med centerpartiet och en borgerlig regering.

Utomhus är det svart, svart, svart. Inte en snöflinga så långt ögat når. Det gäller att tända ljus och sprida lite vinterstämning så gott man kan på egen hand. Idag kom ljusgardinen på plats i det svarta balkongfönstret.

No Comments »

En vilsen grabb med sin gitarr
En b-poet, en stadens narr
Ja sån är jag
Jag kanske inte räcker till
Men hjärtat mitt vet vad det vill
Slag för slag

Ikväll var jag på Kungen och lyssnade på Frank Morton.
Texten är från låten Jag såg en film om en gammal man.

Nog räcker du till Frank. Du når fram. Och det blev värme över att ta med sig hem, den här iskalla novemberkvällen. Tack.

No Comments »

Har ni varit nyfikna idag? Igår lovade jag ju att berätta om den andra människan som förgyllt min tillvaro den senaste tiden.

Men ni får ge er till tåls lite. Först vill jag beskriva min underliga relation till musik. Jag älskar musik och jag hatar musik. Så länge jag kan minnas har musik stört mig och jag kan inte räkna de gånger jag stängt av radioapparater i min närhet.

Musik tränger sig på mig och jag har inget försvar mot det. Det går rakt in i mig och sannerligen – det är inte mycket i musik och textväg jag vill ha i mig!

Det är som om jag lyssnar alldeles för mycket. Jag lär mig varenda sångtext utantill och då menar jag varenda en. Jag kan drabbas av ett suicidalt anfall om klockradion råkar väcka mig med Ont det gör ont men det går det gör ont en stund på natten… Runt. Det går runt i skallen på mig. Runt och runt. Och det gör ont.

En gång i tiden gav jag upp gympan för att ledaren fått för sig att det passade bra att göra benlyft till Ska vi plocka körsbär i min trädgård. Jag orkar helt enkelt inte med dålig musik!

Nåväl. Så nu vet ni det. Till saken.

Jag skrev om Ingela Wall att hon fullkomligt blåste hatten av mig med sina dikter. Det gjorde inte den här killen. Snarare skulle jag beskriva det som att han fällde mig i knävecken. Med sin musik.

I efterhand skäms jag lite över min nonchalanta inställning till att en vän till min son spelade in en cd-skiva. Jaha. Jasså. Intresseklubben antecknar liksom.

En dag var det nånting som höjde sig över mängden av musik i rummet intill. Hummm… Det låter bra… Fan va bra det är. Till slut gick det inte att låta bli att lyssna.

- Vem är det som sjunger?
- Det är ju Frank.
- Va? Din Frank?

Och sedan dess har Frank Mortons, numera två, cd-skivor gått fram och tillbaka i bilen och på mp3-spelaren i stort sett dagligen. Jag har lyssnat och sjungit med, spelat om och verkligen lyssnat.

Njutit och fascinerats, smålett åt grymma ordvändningar och imponerats. Hans musik har nu klättrat förbi både Beatles och Ulf Lundell på min spelningslista.

Inte nog med det. På www.frankmorton.se kan du ladda ner båda cd-skivorna och skriva ut de snygga omslagen. LAGLIGT. Inget knussel.

Frank Morton äger. Kom ihåg var ni hörde det först

No Comments »

Det är inte så lätt att imponera på mig faktiskt. Möjligen har det med åldern att göra men mycket av det jag hör och ser känns som upprepningar, kopior och gammal skåpmat. Trist och utnött. Det kan gälla allt från en föreläsning till en musiker.

Desto lyckligare blir jag när någon människa uppenbarar sig och fullkomligt blåser hatten av mig! Någon som får mig att stanna upp i tillvaron. Lyssna, häpna, skratta, gråta och bara vilja ha mer.

Nu vill jag dela med mig och berätta för dig om två sådana människor som jag haft turen och glädjen att lära känna lite grann och dessutom få ha i närheten. I Sandviken finns de nämligen båda två. Visst är det fantastiskt?

Estradpoeten Ingela Wall.

Första gången jag hörde henne var för ett par år sedan, på en mässa i Sandviken. Där stod hon bara rakt upp och ner och läste poesi som tog plats längst in i mitt hjärta. Jag älskar såna där stunder när man fnissar samtidigt som man torkar bort en och annan tår ur ögonvrån! När orden stannar kvar i flera dagar efter, som en söt – och lite sur – karamell.

Efter den gången letade jag efter hennes texter på nätet. När inte det lyckades letade jag ett tillfälle att höra henne igen. Och tillfället kom. Sedan utvecklades det märkligt nog så att jag fick äran att göra www.ingelawall.com.

Klicka på den länken så kan du både höra och läsa hennes underfundiga poesi. Du har en riktigt bra stund framför dig, det lovar jag.

I morgon ska jag berätta om den andra människan som förgyllt min tillvaro den senaste tiden…

Spännande va?

No Comments »