Jag gillar verkligen att (smyg)lyssna på människor som pratar ett språk jag inte förstår.

Ni vet när det man uppfattar av ett samtal låter ungefär så här: …… Uppsala…… lastbil…… polis…… nouroz…… Fredrik…… nah…… restaurang…… jeans…… telefon…newspaper…… Copenhagen…… bah…… centrum…

Det är lite som att se stumfilm. Man kan och får tolka och fantisera fritt om vad som sägs och vad samtalet kan tänkas handla om.

Undrar hur nära man kan lyckas komma sanningen? Jag minns när jag på 70-talet såg dubbad bio i Barcelona. Efteråt visade det sig att jag missförstått intrigen ganska kapitalt.