Så här citerade Juholt poeten Jenny Wrangborg, på förtroenderådet

För där ditt hopp gett upp,
min styrka.
Där mina krafter tagit slut,
din röst.

Idag ligger flera stora webbsidor nere, däribland Wikipedia, som en protest mot det amerikanska lagförslaget SOPA – Stop Online Piracy Act. Tanken med protesten är att förmedla känslan av en värld där restriktioner som SOPA skulle genomföras, en värld där fri information inte längre får finnas tillgänglig.

Grundtanken är inte att det är fel att skydda upphovsmän till digitalt material. Däremot är SOPA skrivet på ett sådant sätt att det mer liknar censur. Vita huset svarar stöttande till protesten: “we will not support legislation that reduces freedom of expression, increases cybersecurity risk, or undermines the dynamic, innovative global Internet.”

Text från Mediesverige.se

Skönt tycker jag och som han sa ”Att ringa upp direkt är som att gå hem till nån utan att ringa innan.”

Flera gånger om dagen har jag lust att fräsa åt folk att SLUTA SKRIKA. På bussen, i fikarummet, på tåg, på gatan, i affärer, på kaféer och restauranger, på möten, i trappuppgångar… Överallt stöter man på människor som pratar med onödigt hög volym och till synes utan anledning.

Två personer vid samma kafébord kan inte ha några problem med att höra varandra i normal samtalston. Personen i andra änden av telefonsamtalet har ju mobilen så nära örat att det inte kan behövas en ljudnivå som hörs genom en hel tågvagn. Om personalen måste sopa kafégolvet en halvtimme innan stängning måste de väl inte också draaaaaaa stolarnas metallben längs med stengolvet och dessutom slå kvasten i samma metallben. Eller?

Hur som helst. Igår hittade jag det perfekta stället alldeles intill Brandenburger Tor. Tysta rummet. Ett enkelt relativt ljudisolerat rum med några stolar och ett par kuddar och en stor sten på golvet. En vävd och belyst tavla att vila ögonen på. Diskret färgade draperier runt väggarna. Inget mer. Bara så.

Det var helt underbart att gå in där. Bort från turistträngseln med hästskjutsar, gapande försäljare, utklädda björnar och en skrikande demonstration som handlade om nånting i Iran. De första minuterna var det så tyst att det faktiskt nästan lät av tystnaden.

Kom till Arlanda i så god tid att jag hann äta god mat, läsa, lyssna på lördagens Medierna och prata bandy med några herrar i rökkuren. Jo faktiskt. Jag pratade om bandy.

Jag satt längst fram i planet, vid fönstret och eftersom det var becksvart när vi landade var det SÅ fint att titta ner på Berlin. Hela världen såg ut som den vackraste julskyltning med alla ljus i olika färger.

Anteckningarna om resan till hotellet hade jag glömt hemma så det blev lite spännande. Men en proffsig och vänlig människa i informationen hjälpte mig med ett tågnummer och vilken station jag skulle av på. Så jag vandrade iväg till stationen på Schönefeld och hittade spår 4 med fem minuters marginal. 40 minuter tog resan till Zoologischer Garten och där blev jag glad när en ung man frågade om han skulle hilfe mit den koffert, eller hur han nu sa. Det var fint gjort men jag hade ju hjul. Händer sånt nånsin i Sverige förresten?

När jag kom upp på Kurfürstenstraße hade jag ingen aning om åt vilket håll jag skulle gå. En vakt visste inte, en taxichaufför ville ha 7 euro för att köra mig och det kunde han väl ha fått men då blev jag envis.. Och till slut så hittade jag fram nästan alldeles själv.

Mitt rum är högst upp på sjunde våningen och jättejättefint! Stor balkong med häftig utsikt, som jag bara sett i nattmörker än så länge. Så trevlig personal, rent, bekvämt och wifi som fungerar

Nu har jag packat upp, tagit en dusch och druckit en söt latte i lobbyn med de fina röda fåtöljerna.

Ser fram emot att vakna och kolla in frukosten. Sen ska jag börja med en tur med hop-on-hop-off-bussen. Det har jag lärt mig är en smart grej för att få lite överblick över var saker ligger.

Somnar ikväll nästan fånigt nöjd med allting!

P.S. Allt jag skulle kunna förstå på tv är dubbat… D.S.

Hur kommunicerade vår organisation för 15 år sen? Ser vi över kommunikationssätten så att vi finns där medborgaren och medlemmar finns?

Sociala medier funkar så bra för att lära sig, förstå andra, berika andra, aktivera och engagera. De utmanar rådande strukturer och ökar kravet på transparens och öppenhet.

Till sist tänker jag på vikten av att LYSSNA och KOMMUNICERA. Inte trumma ut budskap och agera sociala-medier-megafon. Viktigt, viktigt!

Jag blev också påmind om att skriva mer tillsammans. Det är så roligt, blir så mycket bättre och är ju så enkelt att göra på nätet.

Tipsar om boken Gilla! Dela engagemang, Passion Och Idéer Via Sociala Medier av Brit Stakston och med diskussionsfrågor och kommentarer av Erik.

Om en kvart kliver jag på planet till Berlin!

I morgon ska jag åka till Gävle på Partidistriktets inspirationsdag. Det handlar om höstkampanjen om barnfattigdom och om sociala medier som strategi och metod. Det sistnämnda passet ska Erik Wagner hålla i. Jag är nyfiken på det eftersom han är förläggare på Idealistas som gav ut Brit Stakstons bok Gilla! som jag just läser.

När dagen är slut tar jag tåget direkt till Arlanda oh flyger till Berlin där jag ska vara till fredag kväll. Jag ska bo på Hampton by Hilton på Uhlandstraße i stadsdelen Charlottenburg. Mitt rum har balkong och kanske ser ut som på bilden ovan. Det är åtminstone det bokningssajten illustrerar med.

Tänkte faktiskt överraska mig själv med att blogga därifrån och nu har jag skrivit det här så det får lov att hända.

På bilden Malin Ängerå, ordf för Barn- o ungdomsnämnden i Ljusdal med sina förändringsagenter Jonathan Nord och Ellen Nilsson

Sommaren 2011 anställde Region Gävleborg tio ungdomar för att coacha fem av regionens politiker. Syftet var att minska klyftan mellan politiker och unga och göra samhällsfrågor och politik mer tillgängligt för unga. Idag har jag lyssnat på redovisningen av deras jobb och gillar de råd till politiker som ungdomarna formulerat.

Fem råd till politiker i Gävleborg för att öka ungas inflytande

Råd 1: Tillgängligt och synligt

Syfte – att skapa förtroende mellan politiker och medborgare och ge dem möjlighet att få sina röster hörda.

Råd 2: Konkret och tydligt
Syfte – Få fram sitt budskap för att kunna involvera alla i demokratin.

Råd 3: Uppföljning och ansvar
Syfte – uppföljning är viktigt för att människor ska få veta att något görs i kommunen, vilket leder till delaktighet och ökat förtroende. Man måste kunna ta ansvar för sina handlingar och våga erkänna sina misstag, vilket leder till mer tillit.

Råd 4: Tänk utanför lådan
Syfte – du ska få nya idéer genom att tänka i nya banor och ta hjälp av andra.

Råd 5: Skapa förtroende
Syfte – ett gott förtroende ökar samhällets tillit till dig som politiker och individ.

Här kan du följa bloggen för Ung Gävleborg
.

Så är dag två av Almedalsveckan slut och jag sitter i sängen och reflekterar över vart den tog vägen. Får dock vänta tills imorgon med att publicera eftersom nätet inte funkar så här långt från balkongen

Konstaterar att jag gick på två av de nio seminarier och aktiviteter jag hade bockat för i programmet. Två var fullsatta, ett verkade vid närmare eftertanke tråkigt, ett skippade jag till förmån för att lyssna på Anders Borg hos Aftonbladet.

Förutom seminariet jag skrev om nedan var jag på Rädda Barnens om Barnfattigdom. Där debatterade Veronica Palm med Anna Kinberg-Batra.

Jag lyssnade också på när SR intervjuade Fredrik Reinfeldt och när Alex Schulman lät Jan Helin och Lena Melin förklara hur de hanterat och fortfarande hanterar Littoringate. ”Sven-Ottorin” som nån råkade kalla honom.

När det började bli dags för kvällens partiledartal var jag totalt trött på människor, ljud och trängsel så jag satte mig på andra sidan Almedalspölen och pratade med änderna istället.

Jag var irriterad på nätet som inte fungerade. Störd på folk som kommer först till lokaler och sätter sig längst ut i bänkraderna så att alla andra måste tränga sig förbi. Förbannad på gubben som tyckte tjejerna på kaféet skulle jobba fortare för att han hade en tid att passa.

Och inte blev jag på bättre humör av Fredrik Reinfeldts tal heller. Men onekligen fick jag andra saker att fundera över. Som varför han inledde med att hojta nåt i stil med ”Hej, det är jag som står här bakom!” (Det kanske hade sin förklaring för dem som såg honom)

Resten av inledningen var också diffus och hndlade om att han som barn brukade tänka på om det fanns andra här än vi, alltså i rymden. Och i sammanhanget fick han ihop en oknuten känga till Aftonbladet som antog/hoppades de slipper på andra planeter.

Sen var det ganska tråkigt en lång stund med en massa siffror och årtal och farliga socialister och som avslutning varnade han för ”andra” som vill gå bakåt i tiden. Tillbaka till när Domus hette Domus, kvinnors brev adresserades till deras män och vi hade 14-tums svartvita tv-apparater.

Det kan ha varit utomjordingar han menade, men kommer de verkligen att ställa upp i valet 2014?

Nånstans mellan mitten och slutet föresvävade det mig faktiskt att karln var onykter. Jag brukar inte gilla det han säger men HUR han säger saker har jag inte haft några särskilda klagomål på förrän ikväll.

Efter talet åt vi middag på Stora Torget och sen fick vi kaffe på maten hemma på balkongen där havet var synligt igen efter gårdagens tjocka dimma.

Nu har jag läst ikapp på nätet och konstaterat att rätt många, men inte alla tycker att Reinfeldts tal var förvånande svagt, poänglöst och förvirrat. Att Smedsgårdsbluesen i Sandviken bjöd på bra musik men kyligt väder, att somliga anlänt till Visby och att andra har lämnat ön.

Mitt program för morgondagen är klart och det blir lite sovmorgon pga att det är svårt att få ihop det man vill göra med start- och sluttider. Förhoppningsvis är det bra väder så att vi får börja dagen med en cykeltur de fyra vackra kilometerna längs havet in till Innerstaden.

Mina inbokade grejer syns på bilden här under. Insåg att jag behöver den i offline-läge eftersom det är så kärvt att hitta nätåtkomst.

Jag ska också hinna med lunchdebatten i Aftonbladets tält och en sväng till Bloggplats H12. Men troligen blir ingenting riktigt som planerat i morgon heller. Vilket faktiskt är helt okej.

Jag tog en slow morning med cappuccino o juice utanför biblioteket. Sen drog jag mig ner mot stranden och TV4-tältet. Ett tält med superfin placering och genomskinlig tältduk mot havet. Tyvärr var det inte så mycket att se just då.

Debatten, som mest var ett samtal, leddes av Malou von Siwers och hade rubriken ”Vem vinner på sociala medier?”

”Samhället blir mer och mer påverkat av Facebook, Twitter och andra sociala medier. Debatter startar, lever sitt eget liv på nätet och blir till slut nyheter i ”gammelmedierna”. Politiska kommentatorer blir kompisar med politikerna de är satta att granska. Så hur påverkar de sociala medierna rapporteringen? Vem har och ska ha makten över dem? Och hur ser utvecklingen för sociala medier ut – i gammelmedierna och i samhället i stort?”

I panelen var Anders Pihlblad, TV4, Thomas Mattsson, Expressen, Rossana Dinamarca, V, Helene Odenjung, Fp och Alex Schulman, Aftonbladet.

Det var inte precis några spännande vinklingar som dök upp och frågan som var rubriken på debatten förblev obesvarad. Som Emanuel twittrade: ”Jag är ledsen, det här kommer att bli ytsurfning om sociala medier. Synd.”

Jag gör det enkelt för mig och lägger in det jag twittrade under samtalet.

I TV4-tältet om hur sociala medier påverkar rapporteringen o gammelmedia. Fullt.

Schulman: Om man vill nå ut är Twitter överlägset bloggen.

I TV4tältet finns fler som har Facebook än som har Twitter. Tvärtom i England säger Malou.
Instämmer med @alexschulman Twitter är en väg o ett urval till gammelmedia o mer djuplodande artiklar.

Dinamarca har slutat blogga för att hon får mer gensvar o kommunikation via Twitter.

Schulman jämför sitt tidiga bloggande med pappabloggandet. Avsändaren styr hur kommentarerna o stämningen

Schulman: Om man vill nå ut är Twitter överlägset bloggen.

Märkligt att tro att det man skriver på Facebook ”stannar där”.

Odenjung: ett generalfel politiker gör är använda Twitter som megafon. Skulle det bara nåt speciellt för just politiker.

Är nån i panelen själv aktiv på Flashback? (min twitterfråga ställdes live till panelen)

Ingen i panelen är aktiv på Flashback. Schulman tycker det är tragiskt att några av oss i publiken är användare där.

Men det framgår att en rad politiska återställare står på Juholts önskelista. Skolan först.
–Jag tror att många människor känner att något håller på att gå sönder när det gäller vår skola.

Vi måste reparera våra trygghetssystem. Håkan Juholt vänder sig mot ”sorteringsskolan” och mot ”katederundervisningen”. Han vill ha en skola som inte bara fokuserar på kunskapskrav utan också förbereder unga på ”morgondagens arbetsliv”.
–Det förutsätter ett problemorienterat, kreativt och uppsökande förhållningssätt och fantasi.

Gick ni för långt när ni anpassade er skolpolitik till de borgerliga?
–Vi ska göra en utvärdering. Men vi får inte sitta på läktaren och se att det går åt fel håll. Då måste vi kunna backa bandet.

Betyg i sjätte eller sjunde klass är dock inte någon stor sak för honom. Däremot är han, enligt SVT:s och SR:s valpejl, öppen för att begränsa antalet friskolor.
– Om etablerandet av friskolor leder till ökad segregering och sjunkande resultat då måste politiken agera.

Det låter väldigt bra i mina öron.

Och det här får ingen missa. Läste nånstans (men hittar inte källan) att det är en helt spontan och orepeterad intervju av några ungdomar som sprang på Juholt i riksdagshuset. Roligt!

Dagarna har gått sedan dess och igår blev han då faktiskt vald. Mannen som i både gammal och ny media främst utmärkt sig för att ha mustasch, vara rolig, ha tränat på att ta av sig en cykelhjälm och för att kunna lyfta en cykel in och ut ur kameravinkel till ljudet av en motorsåg.

Nu har jag, tillsammans med partikamrater, media och en stor del av Sveriges medborgare lyssnat till Juholts linjetal på s-kongressen. Stämningen före talet var varm och förväntansfullt. Taket lyfte lite när vi började dagen med att sjunga ”Alla tillsammans” och sen klev han då upp på det fina ros-podiet, leende under mustaschen.

Kulturens vikt för människans utveckling är det första han nämner och citerar Stina Oscarsson, Orionteatern ”Vi är på väg att bli ett folk som vet priset på allting men inte värdet av någonting”. Beskedet från Socialdemokraterna ska vara att vi står upp för en kulturpolitik som utrustar människor med vingar och som uppmuntrar till ett livslångt eget skapande.

Flera gånger i talet dundrar Juholt över barnfattigdomen. Något han också uppmanades till i SvD Brännpunkt idag av bl.a. Fredrik Lundh Sammeli, ordförande för Unga Örnar.

- Nånting håller på att gå sönder i Sverige, segregationen ökar, några bor på Solsidan och andra på Skuggsidan. En barndom får aldrig en andra chans. Nu pekar mustaschen nedåt och näven ger kraft åt varje ord – Barnfattigdomen är en skam för Sverige och SKA UTROTAS!

Annat jag minns från talet är att vår nye partiledare tycker att vi behöver diskutera ägandeformer och vinstuttag. Om friskoleproblematiken sa han att, på valfrihetens altare offras de basala kunskaperna. Dräneras den kommunala skolan pga brister i systemet med skolpeng måste systemet ses över. Han sa också att offentlig sektor kan inte längre subventioneras med låga kvinnolöner.

Social demokrati – med det tydliga mellanslaget – hördes flera gånger också idag Om jämlikhet inte anses vara möjlig rustar sig människor för ojämlikhet. Men det finns en annan väg. Juholt vill vara med och forma ett samhälle där de som lever i solsken hjälps åt med att hålla ett paraply över den som står i regnet. Solidaritet är en förutsättning för att ett samhälle ska fungera! Ojämlikhet gör ett land fattigare för alla.

Jag känner mig nu ännu mera glad över valet. Dessutom är jag trygg, stolt och nyförälskad i mitt parti (och lite i Håkan).

Så här tycker andra:
Röda Berget
Martin Moberg
Annarkia
Tankelekar
Alexandra HBT-sossen
Johanna Graf
Peter Högberg
Peter Johansson
Johan Westerholm
Jenny Wennberg

Jag tolkade det som att Mona tänkte på sin egen framtid när hon citerade Håkan Hellström ”jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än”. Förhoppningsvis inkluderade hon inte hela låttexten för den är ju rätt tragisk.

Men hon skickade också med en historia till den andra Håkan. Om man går ut för att köpa frukostbröd är chanserna 3 miljarder mot en att man också kommer hem med bara ett frukostbröd. Man vet alltså aldrig vad som väntar. Och så är det väl för oss medlemmar också och för hela partiet.

Exakt kl 16.45 svarade kongressombuden ett rungande JA till valberedningens förslag att välja Håkan Juholt till partiledare. Applåderna var långa och varma och kamerablixtarna många.

Juholt tackade för förtroendet och lovade att ”I won’t back down, but there’s no easy way out”. Ännu ett låtcitat, den här gången från Tom Petty, men förstås i Johnny Cash’s version.

För övrigt ägnade jag en stor del av dagen åt att irritera mig på att Stockholm Waterfront kongresscenter har noll mobiltäckning och ett icke fungerande trådlöst nätverk. De flesta andra verkade ungefär lika roade av detta faktum. Ett sprillans nytt kongressbygge utan fungerande nät?! 2011?

Ett tag funderade jag på att skriva blogginlägg med gåspenna på parfymerat brevpapper, stoppa i kuvert och försluta med lacksigill. Det sprack på att jag inte kunde postadressen till Netroots och inte hade nåt frimärke. Vi får väl se hur det går i morgon…

På reco.se kan man förresten tycka till om kongresscentret.

Nu ska jag värma fötterna under täcket och se fram emot en god hotellfrukost följt av Juholts tal kl 10.00. Det kan man också se och höra på SVTForum. Innan lunch ska partisekreterare väljas och fyllnadsvalen till VU och partistyrelsen. Eftermiddagen ägnas åt allmänpolitisk diskussion och kl 16 avtackas Mona Sahlin. Sen blir det minsann kongressfest och jag har ingen som helst aning om vad det kommer att innebära.

Av alla debattinlägg jag hörde idag var Peter Gustavssons det jag tyckte allra mest om.

Jag köpte förstås också en partiledarknapp.

Lyssnar på Aftonbladets livesändning från Socialdemokraternas riksdagskansli och valberedningens presskonferens. Alla uppgifter tyder på att Håkan Juholt kommer att bli valberedningens förslag till ny partiledare och Carin Jämtin föreslås som partisekreterare. Jag känner mig glad och förväntansfull för första gången på länge, när det gäller den här frågan.

Juholt har alltid varit en av mina absoluta favoriter bland partimedlemmar. En gång tipsade jag honom om att han borde sälja sina tal som väckarklocka. Han gör mig alltid upplyft, kampvillig, full av jävlaranamma och stärkt som socialdemokrat. Han har humor och glöd, är mycket ideologisk och skräder inte orden. Född -62 så han hör heller inte till den äldsta skaran ”gubbar” i partiet.

I januari hade Socialdemokraterna i Sandviken ett medlemsmöte där vi diskuterade egenskaper hos en ny partiledning/partiledare. Några av de ord jag minns är ideologiskt förankrad, visionär, sammanhållande kraft, öppenhet, lyssnande, karismatisk, tydlig, ödmjukhet inåt, vänsterinriktad och kvinna. Mitt intryck är att Håkan stämmer in på allt utom att han inte är kvinna. Han var också ett av de namn som föreslogs av oss medlemmar i Sandviken.

På Valpejl matchar vi till 77 % Juholt och jag. Det är ju helt okej.

Så jag väntar vidare med gott hopp. Nu får vi veta att presskonferensen blir först kl 13.00. Högst irriterande att jag inte kan titta då! Men det verkar otroligt att alla skulle ha missuppfattat allting så totalt.

Juholt it is!

Idag har tydligen mina partikamrater i riksdagen kommit överens med de borgerliga partierna om att SÄPO ska få använda FRA:s spaning. Så snart som möjligt enligt Rapport. Och SD håller med.

Beslutet är tydligen redan taget i Justitieutskottet, där Morgan Johansson är ordförande. Han fick redan i december på nöten av SSU & S-studenter, av riksdagsgruppen (trodde jag), av proffstyckare, åtta S-profiler och av sin egen lillebror.

På partikongressen 2009 antogs de Politiska riktlinjerna och där kan man läsa följande:

”Vi socialdemokrater vill ta vara på en ny tids tekniska möjligheter på ett sätt som gagnar demokratin, men också den enskildes frihet och integritet. Därför vill vi:
FRA-lagen: riv upp, gör om, gör rätt. Vi vill att en parlamentarisk utredning börjar om från början med frågan – i bättre dialog med medborgarna.
Lagen bereddes för dåligt, och har allvarliga brister när det gäller grundläggande krav på rättssäkerhet, integritetsskydd och proportionalitet.

”… i bättre dialog med medborgarna”. Men eller hur.

Det här gör mig så obeskrivligt ledsen och uppgiven. Hela partiapparaten är upptagen med att diskutera partikris och vem som ska bli partiledare. Eller är det bara jag som trodde det var så… Men tydligen pågår det samtidigt otroligt viktiga saker bakom kulisserna, som vi medlemmar inte har en jävla susning om. Vad tjänar nånting till och hur ska man orka behålla lusten och tilliten, tänker jag.

Kulturbloggen

”Hur kraftfullt Internet är visar det som sker i Egypten nu. När de diktatoriska makthavarna känner sig hotade, vad gör de då? Stryper Internet, den kanal och det verktyg där människor kan diskutera fritt, kan kommunicera utan att kontrolleras.

Makthavarna i både Sverige och USA borde ta sig en funderare över på vilken sida de vill stå: på diktatorernas eller demokratins och folkets?

Står de på diktatorernas sida då ska de fortsätta på den inslagna vägen med att införa den ena lagen efter den andra som skränker in på yttrandefriheten på Internet och fortsätta försöka döda Internet och avlyssna medborgarna.
Står de på demokratins och folkets sida: då skrotar de FRA-lagen, Ipredlagen och alla tankar på datalagringsdirektivet.”

Innan valet tyckte tre av fyra riksdagskandidater från Gävleborg att påståendet ”FRA-lagen ska rivas upp” var ett mycket bra förslag. Det skulle vara intressant att höra hur de tänker idag. Hur rimmar ställningstagandet nu med kongressens riktlinjer och med det här? Är det nånting jag är för dum för att förstå?

Läs mer:
Röda Berget
Säpo ska få rätt att signalspana
Alexandra
S och alliansen gör upp om signalspaning

Tjejen i reportaget bor i Danderyd och har läxhjälp 1,5 timme i veckan, då en kille från StudyBuddy kommer och hjälper henne med matten. För det betalar hennes föräldrar 1.600 kr efter att de fått göra RUT-avdrag med samma summa.

Jan Björklund får frågan hur många med låg inkomst som kan köpa läxhjälp för 1.600 kr i månaden. ”Nej, det är säkert få… så att… men RUT-avdrag gör trots allt att fler kan använda den typen av tjänster än om man inte har RUT-avdrag.”

Och det har han förstås rätt i. Låt oss då räkna lite och utgå från att alla familjer skulle ha samma möjlighet. Jag håller mig på hemmaplan och räknar på Sandviken för enkelhetens skull. Räknar jag fel får ni skälla på mig, men också betänka att jag tyvärr inte hade nån privat mattelärare när jag gick i skolan.

Ca 3.700 elever går i grundskolan här i kommunen. Om alla skulle få 1,5 timmes läxhjälp varje månad i – säg nio månader om året – skulle RUT-avdraget bli (1600 x 9=14400 x 3700) 53,3 miljoner. Alternativt 105,6 miljoner om vi räknar med det föräldrarna får lägga ut.

För 53,3 miljoner kan man anställa 105 lärare på heltid i ett år. Det här bidrar till ytterligare ökad segregering och tar resurser från de elever som har de största behoven.

Att WordPress rättstavning nu föreslår att jag ska ändra segregering till ”sugregering” säger nästan allt.

Igår hade som sagt Socialdemokraterna i Sandviken en diskussionsdag om det politiska läget och framtiden samt om kriterier för ny partiledning och partiledare. Veronica Palm inledningstalade och det blev också en rejäl stund till frågor från medlemmarna.

I grupper pratade vi oss fram till fem av de viktigaste utmaningarna för socialdemokraterna i framtiden. Det blev bra diskussioner, åtminstone i min grupp där vi hade med både seniorer och helt nya medlemmar.

Som jag uppfattade det var många överens om vikten av att hålla ihop partiet, från höger till vänster och i hela landet, och att återställa förtroendet för partiet. Flera grupper tog upp våra grundläggande värderingar; solidaritet, jämlikhet och rättvisa och vikten av att försvara den skattefinansierade välfärden.

Trygghetssystemen, integration och – förstås – jobben var andra frågor som flera grupper tog upp. Att bli flera medlemmar och att ta hand om alla medlemmar pratade vi en hel del om i min grupp.

Grupperna skulle också komma fram till egenskaper hos en ny partiledning/partiledare. Några av de ord jag minns är ideologiskt förankrad, visionär, sammanhållande kraft, öppenhet, lyssnande, karismatisk, tydlig, ödmjukhet inåt, vänsterinriktad och kvinna.

Flera grupper såg ett delat partiledarskap som en möjlighet som bör finnas med i valberedningens diskussioner.

Slutligen fanns ett antal förslag på partiledare och de jag hann med att anteckna var Jan Eliasson, Veronica Palm, Håkan Juholt, Thomas Eneroth, Lena Sommestad, Ylva Johansson, Peter Hultqvist, Jan-Henrik Sandberg, Karl-Petter Thorwaldsson och Charlie Hansson.

Jag är lite imponerad över de som så säkert verkar ha en åsikt om vem som skulle vara bästa partiledaren. Själv har jag verkligen ingen aning och frågan är om jag någonsin kommer att få det.

Jag blev också förvånad över att Arbetarbladet idag drog igång en kampanj för Lena Sommerstad. Det är bra att frågan diskuteras vitt och brett men en så tydlig kampanj i media hade jag inte förväntat mig.

”Vi på Arbetarbladet vill se Lena Sommestad som ordförande. Om du håller med oss, skicka ett mail till Socialdemokraternas valberedning och berätta det på följande adress: valberedningen@socialdemokraterna.se.”

]]> http://www.brockman.nu/blogg/2011/01/forslagen-haglar-om-partiledare/feed/ 2