I valrörelsen träffade jag en 15-årig tjej i valstugan några gånger. En tjej som liksom gjorde intryck och stannade kvar i minnet hos mig. Hon satt där ibland och pratade med oss och jag tror hon tyckte att vi var ena riktigt underliga varelser vi politiker.
Hon sa saker som satte sig fast nånstans i mig och på nåt sätt fick hon mig att tänka till nästan varje gång jag träffade henne. Hon kunde säga sånt som ”Mäh, guuuuu va skämmigt att gå å rösta liksom!” eller ”Menar du att ni är här i valstugan varenda dag frivilligt? Utan att få betalt? Är ni dumma eller?”
Och det kanske inte låter så himla smart – samtidigt som det verkligen är smart. Det är kanske så många yngre känner? Att det är skämmigt att gå och rösta. Att det inte är speciellt coolt att gå och rösta på ett politiskt parti. Och hur vanligt är det tror ni att människor tycker att politiker är ena underliga ufos? Jag behöver i alla fall bli påmind ibland, om att det antagligen inte är jag och mina partivänner som är de ”vanliga” människorna.
Hon gillade kändisar den här tjejen och vi fann varandra i att vi båda gillar dokusåpor. Och idag när jag stod på stan hörde jag bakom mig ”Tjena, har’u träffat nåra kändisar då?”
Jag blev jätteglad av att se henne igen och vet ni vad hon berättade? Jo, hon har gått med i SSU! Och så log hon så glatt när hon sa ”Nästa gång, nästa val – då får jag också rösta!”
Det var en riktigt glädjekick det. Hon kanske blir statsminister en dag. Kom ihåg var ni hörde det först. 🙂