Det var ju det jag sa!

Budget, subst.:
Metod för att bli pank systematiskt.


Ikväll gick kommunfullmäktiges budgetdebatt av stapeln. Efter kommunalrådets inledning gick den lokala alliansen ut hårt genom folkpartisten Kempe. Vi är beredda att ta över, sa han. Och passade också på att kritisera sossarnas otydliga mål.Jag hade lite svårt att hålla mig för skratt faktiskt. Ok att han har mage. Men att han har mage! Alliansen lämnar in nånting som inte ens liknar en budget, har inga förklaringar till var de ska spara in de 23 miljoner de vill avsätta i finansiellt mål och står ut med att komma med kritik om att andra har otydliga mål… Skämmes, tamme fan.

Det enda som liknade en förklaring var moderaten Carlboms beskrivning av hur de skulle spara in 11 miljoner på vuxenutbildningen. Så mycket dyrare är Vux i Sandviken i jämförelse med andra kommuner, påstod han. Det fnissades i salen när kommunalrådet rättade honom med att vår vuxenutbildning totalt sett inte kostar mer än ca 10 miljoner.

Ja, det var ju det jag sa häromdagen.

Ett annat minnesvärt ögonblick var när två socialdemokratiska nämndordföringar beslutade sig för att rösta med vänstern i deras motion om feministiskt självförsvar i grundskolan. Kommunstyrelsens förslag till beslut var grundat på ett yttrande från oss i Kunskapsnämnden.

Vi har behandlat motionen så att en arbetsgrupp utsågs bestående av en sosse, en moderat och en vänsterpartist. Gruppen lämnade ett förslag som stöddes av (s) och (m) – vi har förstås diskuterat det i s-gruppen, därefter en rejäl diskussion i Kunskapsnämnden, tätt följd av kommunstyrelsens s-grupp och slutligen i fullmäktiges s-grupp.

Är det demokratiskt att – i hastigt mod och relativt ogenomtänkt – rösta (och reservera sig) emot sina partikamrater i kunskapsnämnden, kommunstyrelsen och fullmäktige? Jag tycker inte det.


Kvällen kan sammanfattas med ett citat av Groucho Marx.
”Jag har haft en alldeles underbar kväll. Men det var inte den här.”

Det här inlägget postades i Lokalpolitik. Bokmärk permalänken.