Dubbelmoral

Skriverierna om politiker som har/har haft betalningsanmärkningar hos Kronofogden ledde mig till att fundera över rollen som förtroende- /folkvald.

Under några dagar har jag funderat på det här och tänkt blogga om det. Men det är inte helt enkelt att omvandla det jag tänker till publicerbar text. Jag vill förstås i möjligaste mån undvika att peka ut någon i det jag skriver.

Så lösningen får bli att jag använder uppdiktade exempel som, så långt som möjligt, är jämförbara med verkligheten. Vad är det då jag tänker? Jo.

Jag är av den uppfattningen att man ska kunna ställa högre krav på förtroendevalda när det gäller ansvar, moral och ärlighet. Jag har också höga krav på mig själv att hålla mig på rätt sida om lagen. Jag håller hastighetsbegränsningar när jag kör bil, är noga med min deklaration, betalar räkningar i tid och skulle inte anlita svartjobbare eller själv jobba svart.

Däremot måste jag erkänna att jag felparkerar emellanåt… Men när jag får böter betalar jag med glatt humör, medveten om att det helt och hållet är mitt eget fel.

Det är inte svårt att ta det här ansvaret i privatlivet. Även om jag ofta fått kommentarer om att jag ”kör bil som en kärring” (för sakta alltså). Och jag har svårt att förstå de som hamnar i skandaler – borde de inte ha begripit att det skulle hända förr eller senare?

Varför hamnar jag då ofta i konstiga situationer pga det här? Nu kommer jag alltså att förvränga mina exempel något…

Till en privat fest samlades pengar in för att finansiera mat och dryck. När jag insåg att drycken skulle bestå av hembränt tackade jag nej till att vara med. Det ledde förstås till ett antal suckanden och hånfulla miner.

En annan gång bokade jag en mycket känd svensk musikgrupp till ett föreningsarrangemang. När gruppens sångare insåg att min avsikt var att betala arvodet vitt blev han nästan förstummad. Han lät som att jag var helt fläng i huvet och försökte t.o.m. förklara för mig (som om jag var mindre vetande) hur jag skulle göra för att betala svart. ”Det gör ju alla…”

Häromdagen pratade jag med några människor om flyttstädning. Flera hade egna exempel på vad det kostar att anlita städfirma. Men ingen kunde svara på vad det skulle kosta om man INTE betalade svart. Det kom lite spridda fnissningar här och där när jag ställde frågan.

I en annan förening fick jag flera gånger kommentarer som antydde att jag är en överdriven petimeter med att allt ska gå så rätt till. Och de flesta verkade ha åsikten att det var jag som var tönten i församlingen.

Det märkliga är att de som kommer med den här typen av förlöjligande kommentarer ofta är samma personer som gärna slänger ur sig kommentarer i stil med ”såna där jävla politiker”. I ena stunden ställer de krav på moral, ärlighet och ordning – i nästa stund upplevs just det som besvärligt och jobbigt.

Hög moral? Visst – men först tar vi oss en jävel hembränt.

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.