Gå till innehåll

Igår kväll byggde jag om lite på min blogg. Den blogg som jag skämts för och som varit ett dåligt samvete sedan det var sommar förra gången.

Jag lovar ingenting men det finns en möjlighet att ombygget kan bli en nystart. Det är åtminstone min plan. Wish me luck.


Offended

1

Om ni inte visste det så är jag född på Korsika. Inte det där stället i Genuabukten utan i Korsika i Kungsgården, Sandvikens kommun.

Till jag var 10 år bodde vi i ovanvåningen i huset efter Rosenlöfs Tryckeri. Farmor och farfar bodde kvar längre.

Nångång 1956-1957 köpte mina föräldrar stugan som ligger längst ner på Korsikavägen. Den hade ägts av löjtant Roos och var på den tiden mest bara ett skjul. När löjtnanten dog ärvdes stugan av hans bror och pappa fick köpa den.

Under några år drev mina föräldrar kafé där för badgäster. En rolig episod jag hört berättas är att de en morgon väcktes av en hel busslast människor och fick yrvakna hoppa ur sängen för att sätta på kaffepannan och fixa kaffebröd. Jag minns den här kafétiden ganska svagt, mamma säger att jag var i krypåldern. Men jag minns kartonger med glasstrutar som vi en vinter fyllde med snö och åt. Och själva stugan har jag tydliga minnen ifrån senare.

Stugan övertogs sedan av farmors bror Erik Bergström som var skräddare på Åsen i Kungsgården. Han drev sedan i många år ångtvätteriet - Epes kemtvätt - i Sandviken. Stugan gick sedan i arv till hans son Liss-Erik Bergström och vidare igen till Eriks sonson Joakim.

Stugan stod övergiven ganska länge och tomten växte nästan igen. På våren 2010 började vi forska och söka på internet efter Joakim (vars efternamn var okänt för oss). Jag hittade honom, vi skrev ett mail, fick kontakt på telefon och det slutade med att mina föräldrar fick köpa tillbaka stugan efter alla dessa år. Sommaren 2010 var första sommaren där och det känns riktigt bra att vara där igen.

För några dagar sedan hittade vi ett par foton från kafétiden och det är intressant att jämföra hur det såg ut då med hur det ser ut idag. (Klicka för större bilder)

Korsika

Mamma, pappa och min storasyster Elisabeth jag.
(Syrran ringde och övertygade mig om att det är jag på fotot).

Korsika

Morfar Teodor och jag och luckan där man handlade.

Korsika

Så här ser stugan ut idag. Pappa sitter och njuter av utsikten.

Korsika

De här stenarna har jag klättrat och suttit på många gånger när vi badat. Mina föräldrar såg till att rusta upp bänken som var murken och fallfärdig.

Korsika

Så här vacker utsikt har man från bänken. Om du åker ner till Korsika i sommar kan du gärna stanna till och beställa en kopp kaffe 🙂

20130131-175320.jpg

Hänger på hotellrummet och smälter intryck och sorterar tankar. Några har åkt till Oxford Street för lite sightseeing före middagen. Jag orkade inte följa med.

Snart ska vi äta gemensam middag på en sydafrikansk restaurang som heter Shaka Zulu. Det ligger i Camden Stables Market och dit ska det ta 45 minuter att ta sig med t-bana. Jag tror det blir en upplevelse mest pga hur lokalen ser ut.

Blev nyfiken på restaurangens namn och Wikipedia berättar:

"Shaka kaSenzangakhona, även känd som Shaka Zulu, född omkring 1787, död 22 september 1828 (mördad), är den person som enligt bred konsensus anses ha enat många av de nordliga ngunifolken till ett större kungadöme vid namn Zululand. Denna nation bredde ut sig över ett stort område i södra Afrika mellan floderna Phongolo och Mzimkhulu.

Han har kallats ett 'militärt geni' på grund av sina reformer och sin uppfinningsrikedom, men har även fördömts för sin regims brutalitet."

Har du inte lyssnat på SR-dokumentären om Nora så måste du göra det.
Del 1 - Del 2

Bastian

Passar på att också tipsa om en intressant och spännande fictiondokumentär på SVT-play. En massa avsnitt men korta.

Bastian hittades som nyfödd utanför en flyktingförläggning. Nu vill Bill göra en dokumentär om Bastian och ta med honom tillbaka dit. Webbexklusiv fiktiv dokumentär i 14 delar. På väg genom Europa får du följa vännerna Bastian, Bill och Hanna i deras jakt på Bastians biologiska föräldrar.

3

Filmen om Palme

Ikväll var jag på premiären av Filmen om Palme. Vilken minnesresa det blev!

Vissa scener väckte minnen så tydliga att jag kände dofter och mindes exakt var jag befann mig, vilka som var med, till och med vad jag hade på mig.

När jag såg filmen insåg jag att valrörelsen 1970 är den första jag minns på riktigt. Den första jag intresserade mig för. Då var jag 14 år och vi hade partidebatt och skolval på högstadiet i Hofors. Socialdemokraterna fick 45,3 % i riksdagsvalet. Det var tider det ...

I valet 1976 fick jag rösta första gången. Då jobbade jag på Unga Örnar i Uppsala och det var min första valrörelse som aktiv valarbetare. Den valrörelsen fick jag faktiskt ta Olof Palme i hand och hälsa. Ett fint minne och jag har letat i en timme nu, utan resultat, efter det foto jag har (nånstans) som minne av den gången.

Valvakan 19 september 1976 hölls på Folkets Hus i Uppsala och jag glömmer den aldrig. För första gången sen 1936 fick Sverige en borgerlig regering när det röda blocket förlorade med 3,3 procentenheter. Jag var oerhört ledsen och besviken och funderade på att fly landet. För att ytterligare förvärra saken hade någon stulit min cykel när jag skulle åka hem.

I sex år fick vi leva med borgerliga regeringar och inte förrän valet 1982 tog de röda tillbaka regeringsmakten. Då bodde jag fortfarande i Uppsala men när Palme mördades var mitt liv i ett helt annat läge. Jag hade flyttat, gift mig och fått min första son. Vi bodde i Lemstanäs och Daniel var lite mer än ett halvår när telefonen väckte oss mitt i natten.
Pappas röst sa Sätt på teven. NU. - Och sen la han bara på luren.

Jag satt hela natten som förstenad i soffan och tillvaron hade rubbats.

Det har aldrig blivit sig likt här i landet sedan den natten.



Skriver det här när klockan precis slagit över till 1 juli. Så nu är jag både född år 56 och 56 år. Konstigt.

Eftersom jag delar födelsedag med vännen Tommy är han förstås i mina tankar precis nu. Jag tror inte på nåt liv efter döden (och det gjorde ju inte Tommy heller) så jag tror inte han hör. Men jag säger Grattis ändå, till dig och till mig. Jag har den äran.

Om några timmar åker Daniel och jag mot Nynäshamn och färjan till Gotland, Visby och Almedalen. Jag har längtat tillbaka ungefär sedan jag satte mig på färjan mot fastlandet förra året. Det ska bli spännande att uppleva politikerveckan och Gotland tillsammans med Daniel!

Jag ska se till att vakna i tid för att lyssna på årets första Godmorgon Almedalen. De sänder direkt på webben, varje morgon kl 8-9 och kommenterar vad som händer i Almedalen.

Sen ska resväskorna bäras ut, cyklarna monteras och så far vi. Så mycket bättre kan man väl inte fira sin födelsedag?

7

Signe heter jag.

Nu ska det ske. Efter flera års funderande har jag bestämt mig för att byta förnamn. Så från och med idag den 6 maj 2012 heter jag Signe Brockman.

För en massa år sen döptes jag till Signe Ann-Catrin Brockman. Signe efter farmor och Ann-Catrin var visst farfars föreslag. Jag har aldrig känt mig riktigt bekväm eller hemma med mitt förnamn och har dessutom aldrig förstått vitsen med dubbelnamn. Man får ju ändå sällan heta hela sitt namn och så har det varit för mig också.

Som liten hette jag Tinus, under skoltiden Ankan, någon har sagt Akke, några Ace och av nån märklig anledning kallades jag ett tag för Milton. Som vuxen har folk oftast kallat mig för Brockman, kanske för att dubbelnamn är svåra och det är lätt att råka dra till med Ann-Christin, Ann-Marie eller nåt liknande.

Min farmor hette som sagt Signe och jag är stolt över att vara döpt efter henne. Hon har alltid varit min kvinnliga förebild. Farmor finns inte längre och det har gått några år av saknad. Och nu känns som om det är min tur att heta Signe i resten av mitt liv och jag tror det är okej med farmor också.

Rent formellt är det enkelt att byta förnamn till ett man redan har. Man kontaktar bara Skatteupplysningen och säger till vilket namn som ska markeras i folkbokföringsregistret och det har jag nu gjortl. Sen är det bara resten kvar ...

Idag har jag, som synes, bytt namn på bloggen och också skaffat mig ny privat e-postadress signe@brockman.nu, jobbadressen får jag ta itu med på måndag men den blir signe.brockman@sandviken.se. Webbadressen är okej för den är ju bara brockman.nu. Alla ställen man i övrigt måste ändra på får komma senare.

När jag postat det här inlägget byter jag namn på Twitter och Facebook (kan ta 24 timmar) och sen är det bara det kanske svåraste kvar - att omprogrammera er människor.
Kan ni vänja er tror ni? Säg Hej Signe! nästa gång vi ses så blir jag glad 🙂

Och så en sak till förstås - jag måste börja träna på en snitsig namnteckning!
Signe Brockman

Fakta om Signe
Det finns 7.176 personer i Sverige med Signe som tilltalsnamn.
Det finns ingen annan Signe Brockman i Sverige.
Det är ett fornnordiskt namn bildat av ordleden seger och ny.
Signe (alltså jag) har namnsdag 23 augusti.

Jag är lite förtjust i personlighetstester.
Gjorde ett på Tidernas rekrytering och blev Den fantasifulla teoretikern.

"Du är på topp när andra uppmuntrar dig till kritiskt tänkande och genom din fantasi upptäcker du lätt dolda samband som ingen annan brukar se. Ibland drar du dig tillbaka för att få reflektera i lugn och ro en stund. Det kan göra att en del upplever dig som reserverad och svår att komma riktigt nära.

Men tack vare din analytiska ådra riktar du sällan din kraft mot social uppmärksamhet utan snarare mot teoretiska frågor och logiskt tänkande. Ditt motto: Som man bäddar får man ligga."

Ett par andra personer har rankat mig och så här är resultatet. Skiljer sig rätt ordentligt på ett par punkter...

Testresultat