Det finns nästan ingenting jag är så ointresserad av som sport. All sport. På den tiden jag läste papperstidningar tog jag alltid ett stadigt grepp och bläddrade förbi sportsidorna i en och samma nypa. Numera läser jag bloggar och då händer det att jag hamnar på ett och annat inlägg om fotbolls-VM. Men klickar mig fort vidare.
Men av en annan händelse råkar jag veta att Sverige ska spela fotboll ikväll. Mot… öööhhh…. äsch, nu har jag redan glömt det. Det var nåt land… Började det på T tro? Och om ”vi” förlorar är det kört – fast det är lite mindre illa om också England förlorar sin match… mot nåt annat land. Var det kanske det som började på T?
Allt det där vet jag för att jag var lite artig idag och konverserserade med en bekant jag sprang ihop med på eftermiddagen. Samtalet halkade in på fotboll och det var inte min förtjänst. Men jag lyssnade och bättrade väl på min nutidsorientering några hack på köpet.
Via Nina Unesi läste jag ett citat av folkpartisten Cecilia Malmström
”-Det största hotet mot en borgerlig valseger är att Sverige vinner fotbolls-VM. Då sprider sig en feel good-känsla som gynnar den sittande regeringen.”
Det kanske är värt besväret att hålla en tumme för vinst ikväll. Titta på matchen? Näe, där går gränsen.