Livet är för kort för att vara dammfritt
och för långt för att vara fläckfritt.
Det här med bloggandet har fått stryka på foten ett tag. Jag har liksom annat för mig. På lördag fyller jag 50 och det är lite att stöka med innan dess.
Nu vill jag bara klaga en stund innan jag fejar vidare.
Idag har jag flyttat ungarnas skrivbord för att få plats med ett bord i vardagsrummet. Sladdar. Sladdar. Sladdar. Varför i hela världen måste det vara sladdar till allting?! De är fula, långa, stela och otympliga. De samlar damm, blir kladdiga och är i vägen. De stör mig nåt alldeles otroligt.
Det är sladdar till hörlurar, högtalare, förstärkare, gitarrer, synth, möss, tangentbord, skärmar, nätverk, hubbar, mobiler, kameror, hårddiskar… USB-kablar, elkablar, nätverkskablar… Och skarvdosor med flera sladdar.
Om någon hade frågat vad jag önskar i present skulle jag ha svarat ”ingenting”. Men nu kom jag på bättre tankar. Jag önskar mig ett trådlöst liv. Och en hiss till tvättstugan.