Aftonbladet har testat skolborgarrådet Erik Nilssons mattekunskaper. Detta med anledning av att Erik lagt fram en 10-punkterslista för att halvera antalet icke godkända elever i åk 9.
Skolborgarrådet klarade tre av fyra uppgifter och hade antagligen blivit godkänd. Men med tanke på att han själv säger att han läst matte på universitetet borde han kanske spikat alla fyra uppgifterna…
Här är frågan som skolborgarrådet missade:
Peter har ett lås med tresiffrig kod. Han har glömt koden men han minns att de tre siffrorna är olika. Han minns också att om man dividerar den andra siffran med den tredje och multiplicerar svaret med sig självt, så får man den första siffran. Hur många kombinationer måste Peter prova för att säkert knäcka koden?A: 1 — B: 2 — C: 3 — D: 4 — E: 8
Själv känner jag hur det börjar krypa i hela kroppen på mig av irritation, när jag läser frågan. Känner exakt igen känslan från skolan och i min hjärna väcks alla möjliga frågeställningar. Utom just den jag borde fundera på.
Varför hittar grabben på en så dum kod? Varför skrev han inte upp den? Kan han inte ha sönder låset? Hur kan han minnas nåt så krångligt men glömma en tresiffrig kod? Tänk om det inte är meningen att han ska kunna öppna låset just nu?
Precis så där reagerade min hjärna när jag gick i skolan också! Och jag var antagligen en plåga för min mattelärare. En ömsesidig historia, kan man säga.
”Man behöver ha vissa kunskaper för att göra vardagliga saker som att läsa nyheter med statistik eller ta ett lån”, säger skolborgarrådet. Av någon anledning har sånt aldrig varit några bekymmer för mig. Jag älskar statistik och inte har jag haft några problem med att ta lån heller.
När jag tänker närmare på saken hade det förstås varit bättre om jag inte hade klarat av att ta några lån. Då hade jag ju varit skuldfri idag 🙂
Rätt svar är D – Erik svarade A – Jag svarade Ööööh? Va?