Idag har jag födelsedag och fyller 55 år. Därför har jag tänkt mycket på Tommy och saknat.
Tommy och jag är födda på samma dag, på samma BB med bara några timmars mellanrum. Sen gick vi i skolan tillsammans tills jag flyttade i fjärde klass. En massa år senare möttes vi igen och vi hade en relation några år i mitten av 90-talet. Tommy blev inte äldre än 54 år och jag saknar honom mycket.
I april slutade hans liv på det mest brutala och hemska sätt. Det skär i hjärtat att tänka på och det har jag gjort mycket de senaste månaderna. Men jag vill också försöka minnas andra saker. Leta fram de positiva minnena. Fotona från resan till Skopelos, alla brev, dagböckerna från de åren, det inte helt rumsrena faxet som kom till jobbet där jag tyvärr inte var den som hittade det först. Jag vill tänka på den han var när han levde och låta den bilden få övertaget.
Om allt hade varit som förut hade vi pratat i telefon med varandra ikväll och gratulerat på födelsedagen. En gång idag tänkte jag i ett par sekunder på att ringa. Tills verkligheten kom ikapp.
Idag blir det inget flera timmar långt samtal med filosoferande över livet och åren som passerar. Inget diskuterande om politik, där vi oftast inte alls var överens. Jag får inte höra honom klaga på att jag bloggar för lite och vi får inte prata om Almedalen dit jag åker i morgon och dit Tommy ofta sa att han också skulle åka. Nångång.
Men så blir det aldrig. Det är orättvis och obegripligt.
Jag kommer alltid att fira mina födelsedagar med Tommy som sällskap i tankarna. Jag har den äran.
Pingback: Brockmans blogg » Almedalen och födelsedag