Nånstans i bakhuvudet har jag nåt gammalt skrock om att – ”som man börjar året kommer det att fortsätta”. För min del vore det bra om det inte låg nån sanning i det 🙂
Nyårsaftonen inleddes med att varenda led gjorde ont och efter några timmar begåvades jag också med frossa och feber. Jättetrevligt. Inte.
Idag har jag sjukskrivit mig för första gången på… nej, sannerligen jag minns. Jag vet knappt hur man gör och skäms för att fråga nån. Ska man ringa försäkringskassan själv? På jobbets intranät blir man inte klokare men där finns ett formulär att fylla i. Och där står att man själv ska ringa försäkringskassan vid vård av barn. Det måste ju betyda att… eller… Är jag inte frisk i morgon måste jag kolla upp det där.
Förresten har jag inga större förhoppningar om att det här försvinner fort. Idag går jag omkring med tofflor, tjocktröja med huvan uppfälld och filt. Men fryser ändå. När jag inte svettas förstås. Ögonen gör ont om jag inte tittar rakt fram och jag kan inte äta. Visst är det riktigt, riktigt synd om mig?

Nu har det precis blivit julafton 2006. Min 50:e julafton i livet och aldrig har jag känt så lite julstämning som i år. Det känns som ett skämt, en teaterpjäs, ja nästan som en parodi. Men jag spelar med jag också.


Faraj Abu-Iseifan har startat en webbsajt om vaktvåld.




I valrörelsen träffade jag en 15-årig tjej i valstugan några gånger. En tjej som liksom gjorde intryck och stannade kvar i minnet hos mig. Hon satt där ibland och pratade med oss och jag tror hon tyckte att vi var ena riktigt underliga varelser vi politiker.