Precis som Erik är jag smått avundsjuk på de s-bloggare som den här helgen har Netrootsträff på Bommersvik. Det låter ju himla roligt!
Jag vet ingenting om träffen mer än att jag med glädje och intresse följer deltagarna både i bloggar, på Facebook och Twitter. Men när Erik skriver ”Sen är det förstås viktigt att alla i nätverket också får anmälningsinformationen så det hoppas jag har fungerat till alla (andra).” så vet jag i alla fall att jag inte fick den.
Hur som helst läser jag att de på Bommers idag har diskuterat relationen män och kvinnor som bloggar. Av de 16 s-bloggarna på plats är bara fem tjejer. För den som inte vet nåt om hur urvalet gått till så är det bara att hoppas och tro att det finns en vettig förklaring. Var tvungen att kolla min rss-läsare och där finns det fler kvinnliga s-bloggare än manliga.
Alexandra Einerstam – Elin Lundgren – Ewa Jansson – Eva-Lena Jansson – Hannah Bergstedt – Helén Petterson – Karin Bergh – Kulturbloggen – Lena Dahlström – Malin Ängerå – Monica Jacobsson – Ulrika Sandberg – Ulrika Falk – Åsa Lindestam
Hannah hade med den sköna låten längre ner, på sin blogg idag och det fick mig att associera till en diskussion idag med partikamrater. ”Vi måste höja våra röster för att höras”… Jag är inte så säker på att det är röstvolymen som är problemet.
Tänker på de gånger en kvinna säger nåt och det är som om ingen hör. Lite senare har det klickat till i en mans huvud som säger samma sak. Då hörs det.
Eller de gånger män på nåt sätt tar över idéer, åsikter, synpunkter, kunskaper – som ursprungligen kom från en kvinna – och plötsligt uttrycker det som om han själv kom på det. Hur jag än funderar kommer jag inte på en enda kvinna som brukar göra på det sättet.
När jag pratade om det där idag nickade alla kvinnor i rummet igenkännande. Känner ni igen det?