Är det nåt jag går igång på så är det trögtänkta människor.
På väg in i en föreläsningssal tillsammans med massor av andra. Då sätter sig folk på platserna längst ut?! Och de som ändå har lite förstånd att gå in en bit, lämnar förstås tomma platser på fel sida om sig och passar på att fälla ner borden också. Är det verklighetens folk det här? Har de värmeslag?
Alla har vi våra dåliga sidor och min är väl att jag verkligen får kämpa med tungan för att inte säga vad jag tycker om beteendet. Inte lyckas jag hålla inne med det helt och hållet heller. My bad.
Nu ska jag lyssna på diskussion om Är arbetarbarnen förlorarna i svenska skolan?