Gå till innehåll

Moderata seniorer har tydligen skrivit ett ”öppet brev” till mig som ordförande i Kunskapsnämnden. Jag har inte fått brevet, men det har Gefle Dagblad. Så jag vet inte mer än det som går att läsa i GD:s artikel. Jag citerar ...

”Kunskapsnämnden värderar inte skolan högt i sitt budgetarbete. Det tycker åtminstone inte grupperingen Moderata seniorer i Sandviken.
– Jag frågar om majoriteten inte värderar skolan så mycket, det är det vi vill ha svar på, säger Annemarie Bergström, medlem i grupperingen.”

Om vi tittar på partiernas budgetförslag för 2015 så ville Moderaterna lägga 748 miljoner på Kunskapsnämnden. Socialdemokraternas förslag var 757 miljoner. Alltså nio miljoner mer än i moderaternas förslag. Vem som värderar skolan mest är inte så svårt att räkna ut.

De moderata seniorerna skriver också att en elev i Sandviken kostar 2.500 kronor mindre än elever i genomsnitt i landet.

Enligt Skolverkets statistik (Kommunblad 2013) ser det ut så här:

Det stämmer alltså att den totala kostnaden per elev är lägre i Sandviken än i både jämförbara kommuner och riket. Men som synes beror det framför allt på att vi lägger mindre pengar på lokaler. Kostnaden för undervisning är nästan exakt som i andra kommuner.

Nio av tio lärare uppger att deras administrativa arbetsuppgifter ökade under den moderatledda regeringens tid. Under samma tid försvann 1000 speciallärare och specialpedagoger och totalt 12500 pedagogiska tjänster ur skolan. Moderaterna värderade skattesänkningar högre än skolan.

Vi får väl invänta och se hur moderaterna fördelar pengarna i sitt budgetförslag för nästa år. Det kanske blir bättre än förra gången.

Lästips:
Miljonregn över Sandviken
Jag har aldrig varit med och delat ut så mycket pengar
Lärare nyckeln till framgång i skolan

Inlägg i temadebatt om LUPP (Lokal uppföljning av ungdomspolitiken) på fullmäktige ikväll.
............................................................

Vi har en hög ungdomsarbetslöshet i Sandviken och varje dag nu för tiden läser vi om hur jobb kommer att försvinna. En forskningsrapport i dagarna visade att 2,5 miljoner jobb byts ut mot digital teknik inom 20 år.

När de som börjar högstadiet i höst har läst klart på högskolan kommer vart tredje jobb att göras av programvaror, robotar och intelligenta maskiner. Vilka är det då som kommer att behövas på arbetsmarknaden? Jo de som kan styra tekniken och robotarna, samspela med dom och samarbeta med andra.

Andra förmågor som robotar och teknik har svårt att konkurrera med är fingerfärdighet, originalitet, konstnärlighet och social förmåga. Att kunna förhandla, övertala och ha omtanke om andra människor.

Flera av våra skolor arbetar nu med programmering i olika former. På Sätra, Vallhov, Jäderfors, Söder- och Murgårdsskolan går eleverna från konsumenter till producenter. Skolorna kör temaveckor, sprider kunskaper och Söderskolan kommer att starta en programmeringsprofil i höst. Sandbacka Park har startat Coder dojo där det blev fullt av barn på nolltid och man nu i veckan utökar platserna.

Både i skolan och i Coder Dojo har man dragit nytta av att alla våra elever har varsin dator. Jag är stolt över att Sandviken vågat göra den satsningen och att vi ligger i framkant med nästa generations lärande. Allting tyder på att det är en smart satsning som förbereder våra barn och unga för framtiden, för arbetsmarknaden och att det utjämnar skillnader i elevernas förutsättningar.

Jag tror att det också kommer att visa sig vara bra för lokala företag som kan hitta god kompetens på hemmaplan och för våra ungdomar som blir eftertraktade på arbetsmarknaden eller själva kan starta företag både lokalt och globalt.

Inlägg i temadebatt om LUPP (Lokal uppföljning av ungdomspolitiken) på fullmäktige ikväll.
............................................................

Några saker vill jag lyfta och jag tänker faktiskt börja med något som inte står i LUPP:en utan i våra egna elevenkäter och också i den stora undersökningen Öppna jämförelser som görs i hela landet.

På frågan Ger skolan dig lust att lära dig mer? svarar bara 5 % i åk 8 i Sandviken att det stämmer helt. 25 % säger att det stämmer ganska bra. Alltså tycker 70 % av eleverna att skolan inte ger dem lust att lära mer.

Här har skolan verkligen ett bekymmer att jobba med och det är mycket som tyder på att den här olusten har att göra med bristen på inflytande.

I LUPP:en ser vi skillnaden mellan hur mycket inflytande eleverna vill ha och vad de upplever sig ha. Vi vet att möjligheten till inflytande har effekter på hälsan både den fysiska, sociala, psykiska och intellektuella. Vi vet också att mobbning och våld är mer vanligt förekommande i miljöer där möjligheten att påverka är låg.

Grunden måste läggas både i hemmet och i skolan så att barn och unga känner att det de tycker, tänker och vill spelar roll. I Kunskapsnämnden där jag är ordförande är därför ett av de främsta målen att barns och elevers inflytande ska öka i skolan.

Men det finns positiva saker också i LUPPen. Ungdomars intresse för politik och samhällsfrågor är relativt högt i Sandviken och ganska många vill ha kontakt med oss politiker. De som vill påverka ökar, intresset för samhällsfrågor ökar och tron på att det går att påverka ökar.

Många saker i samhället är tunga att vända men det här är går det ju verkligen att förändra och inte borde det vara så svårt heller.

Men vi behöver prata om hur det ska gå till. Och speciellt om hur ungdomar tycker att det ska gå till. I praktiken.

Var ska vi mötas? Hur gör vi konkret och hur tar vi det första riktiga steget framåt?
Jag tycker att någon redan här ikväll borde få ansvaret för att sätta igång!
............................................................
Ungdomarna tyckte att politiker borde finnas på sociala medier. Vi finns!
Mig hittar ni nästan överallt. Samlingssida på brockman.nu

Det här är en omarbetning av ett tal jag höll den här dagen 2013 för elever i åk 9.
Här finns mina foton från besöket i Auschwitz/Birkenau
________________________________________________________________________

För några år sen fick jag följa med Hedängsskolans lärare till Auschwitz och Birkenau och den där resan är förstås levande i mina tankar idag. Då hade jag hunnit bli nästan 55 år och förstås läst om 2:a världskriget, nazismen och judeförföljelsen i skolan, jag hade sett en massa filmer genom åren, läst böcker och också hört överlevande berätta.

AuschwitzMen det jag såg och kände när jag gick där bland tegelhusen och taggtrådarna - förbi glasmontrarna med berg av människohår och nötta barnskor, slitna resväskor och högarna av plåtburkar med Cyklon B - När jag stod på gården där folk radades upp och skjöts ihjäl och inne i gaskammaren med rivmärken efter naglar i taket …

När jag stod på perrongen i Birkenau där tågen stannade - gick genom rummen där fångarna fick klä av sig och lämna ifrån sig allt de ägde på väg mot gaskammaren - i byggnaderna där folk fick sova på varann och där de skulle uträtta sina behov i betonghål med en decimeters mellanrum medan vakterna stressade på.

Vet ni, det kändes helt overkligt och väldigt verkligt på samma gång.

Alla fötter som nött trappstegen, alla skrämda ögon på fotografierna, ägodelarna som tagits ifrån människor som bara anade vad som väntade.

Allt vittnade om så oerhört mycket smärta, förnedring och jävelskap att det till slut på riktigt föll på plats i min hjärna att det här är inte bara är nåt man läser om i böcker eller ser på film. Allt det här har faktiskt hänt.

Varenda en av de som dödades de här åren var en människa precis som jag. Med familjer och drömmar, som var förälskade, som längtade och skrattade.

Tills några andra människor – också precis såna som jag - och som du – bestämde sig för att en del människor inte var värda nånting och skulle förintas.

Många som gick bredvid mig där i lägret blev ledsna och grät. Det gjorde inte jag. Jag grät inte en enda tår.

Men jag blev oerhört arg och frustrerad! Jag svor inombords och knöt nävarna i fickorna och kunde inte formulera ett vettigt ord.

Det enda jag kunde tänka var
Hur är det ens möjligt att det här kunde få hända?!

Hur är det möjligt att några galna och maktfullkomliga fick med sig så många andra på att utföra så grymma och omänskliga handlingar år ut och år in? På människa efter människa, dag ut och dag in.

Hur mådde de som utförde alla grymheter som andra beordrade dom att göra? Vad tänkte dom? Varför gick dom inte bara därifrån, la sig ner och skrek att jag vägrar? Gör vad ni vill med mig – men jag tänker inte delta i det här.

Visst undrar man varför? Och vet ni vad jag tänker?
Jag tanker på kunskap. Och då tänker jag förstås på skolan.

Skolan har två uppdrag – Kunskapsuppdraget och Demokratiuppdraget.
Jag vill gärna säga några ord om det sista – demokratiuppdraget – eftersom det ligger mig väldigt varmt om hjärtat och för att det är kanske den främsta anledningen till att jag blev politiskt aktiv.

När andra världskriget var slut – skrevs det in i skollagen att skolan ska ”fostra till demokrati”. Det gjorde man just för att man då såg vikten av att samhället skulle fostra aktiva och demokratiska medborgare som kan ha en kritisk hållning till propaganda.

Sen dess har demokratiuppdraget vidgats och säger nu också att eleverna inte bara ska få kunskaper om demokrati utan också ska få uppleva demokrati i praktiken. Så här fint sägs det i skolans styrdokument:

"Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna - som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet och solidaritet mellan människor.

Alla i skolan ska främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö- Det ska ske genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande."

Fackeltåg

Det Murgårdsskolan gör idag stämmer bra in med skolans demokratiuppdrag. De delar med sig av kunskap, lär av historien, manifesterar och väcker uppmärksamhet också hos andra.

Det stämmer också väldigt bra in i nästan allting som sägs i Sandvikens kommuns vision. I den står det t.ex. att ”I Sandviken är världen alltid närvarande. Här känner vi oss hemma och gör varandra bättre.”

Idag kom SKL:s rapport "Öppna jämförelser -grundskola 2014" där man tittat på kunskapsresultat men också om elevernas syn på undervisning och skola.

Sandviken ligger dåligt till i kunskapsresultat och det är både frustrerande och utmanande. På kommunens hemsida kan vi läsa

Arbetet med kunskapsuppföljning och analys på individ-, grupp- och skolnivå sker mera systematiskt och på sikt bör det bidra till förändrade arbetssätt som ger ökad måluppfyllelse.

Rektors ledarskap, läraren och det som sker i klassrummet är avgörande för resultaten. Tydliga krav och förväntningar måste ställas på alla nivåer, inte minst när det gäller förstelärarnas uppdrag.

Vad tycker då eleverna i Sandviken om undervisningen och skolan? Två frågor sticker ut med dåliga resultat.

17 % av eleverna i åk 5 håller helt med om påståendet Skolarbetet gör mig så nyfiken att jag får lust att lära mig mer. I åk 8 håller endast 4 % helt med om det. Lusten minskar med åren och frågan är varför?

36 % i femman och 13 % i åttan håller helt med om att Lärarna tar hänsyn till elevernas åsikter. Observera att frågan alltså inte är om eleverna får bestämma allting, utan om man tar hänsyn till deras åsikter.

Förra året svarade årskurs 8 också på LUPP-enkäten. Där ser resultatet ut så här på frågor om vad eleverna VILL ha inflytande över och vad de upplever sig FÅ ha inflytande över.

Elevinflytande LUPP 2013

Idag slåss politiker, myndigheter, forskare, föräldrar, lärare och rektorer om vem som vet bäst. Och så har vi förstås en skolminister som vet att han vet bäst. Oavsett. Men någonstans på vägen har frågan om elevernas inflytande i skolan försvunnit från agendan. Jag tror det är ett stort misstag.

Jag tänker inte vara med och slåss. Men jag undrar - Vem frågar efter elevernas åsikter? Är det inte högst troligt att det är hos dem vi kan få bästa svaren och råden om vad som skulle göra skolan mer intressant, lustfylld och viktig?

Möjligheten att påverka sin skola och sitt lärande är avgörande för lusten att lära, motivation och ansvarstagande. Elever SKA ha inflytande. Det står i lagen. Simple as that.

Hur svårt kan det vara att förstå och försöka leva upp till det?

BETT London 2013
Här kan ni höra Sandvikens hela framträdande från Scandinavian session på BETT-mässan i London.

Vår del inleddes med filmen från Murgårdsskolan och efter det talade IT-strateg Erik (Honken) Holmqvist, Murgårdsskolans rektor Katarina Löf och grundskolechefen Lars Walter i ca 7-8 minuter var.
(Ber om ursäkt för att jag misslyckades lite med den allra sista minuten på filmen)

Ur programmet:

För dig som besöker BETT, världens största mässa om IT och lärande i London, den 30 januari – 2 februari 2013 finns nu en session där skandinavisk och engelsk erfarenhet av skolutveckling med IT möts. Under en halvdag ledd av Englands främste expert på området – professor Stephen Heppell – kommer tre skandinaviska exempel att presenteras och diskuteras.
Seminariet arrangeras av stiftelsen DIU och BETT.


Del 1 Erik Holmqvist

Del 2 Katarina Löf

Del 3 Lars Walter

Gefle Dagblad

1

Nu har DiU lagt ut filmerna som visades på BETT och här kan ni se filmen om 1-1 på Murgårdsskolan i Sandviken.


Scandinavia@BETT Murgårdsskolan, Sandviken, Sweden. from diu redaktion on Vimeo.

Katarina LöfHär finns också det specialnummer av Datorn i utbildningen som delades ut på mässan där sid 18-21 handlar om Sandviken.

Arbetarbladet skrev en liten artikel med rektor Katarina Löf när vi var på plats.

Fotade gjorde grundskolechefen Lars Walter med sin iPhone i ett blåsigt Kensington.

2

Om bara ett par timmar står Sandvikens kommun och Murgårdsskolan på scenen inför ca 500 mässbesökare i Platinum room på BETT-mässan i London.

Tre skandinaviska länder ska presentera sitt arbete med skolutveckling och fokus på IT. Jag tycker det är riktigt häftigt att just Sandviken valts ut att representera Sverige. Ni fattar att det är stort?

Vår del inleds med en film från Murgårdsskolan, som ni ska få se efter premiären. Efter det har IT-strateg Erik (Honken) Holmqvist, Murgårdsskolans rektor Katarina Löf och grundskolechefen Lars Walter varsina 7-8 minuter föredrag. På engelska förstås.

Så här står det i programmet:

För dig som besöker BETT, världens största mässa om IT och lärande i London, den 30 januari – 2 februari 2013 finns nu en session där skandinavisk och engelsk erfarenhet av skolutveckling med IT möts. Under en halvdag ledd av Englands främste expert på området - professor Stephen Heppell - kommer tre skandinaviska exempel att presenteras och diskuteras.

Vidare ett möte och erfarenhetsutbyte vid borden med kafémöblering, publik av erfarna skolutvecklare och ledare och ett unikt feedback-system med mobiler. Seminariet arrangeras av stiftelsen DIU och BETT.

Förberedelser med Mats Östling, svensk IT-pionjär, Peter Becker, ordförande i DiU och Stephen Heppel, skolutvecklingsguru från England.


20130201-093038.jpg

1

Nu är vi framme i London för att delta på BETT 2013. Jag har rest idag tillsammans med iT-strateg Erik Holmqvist och rektor Katarina Löv från Murgårdsskolan. Skolchef Inger Norman och grundskolechef Lars Walter åkte redan igår och har tillbringat dagen i Paris med seminarium på Unesco. Men de väntas anlända till hotellet här i London under kvällen.

Lars har twittrat flitigt under dagen - följ honom.

Vi har inte hunnit med mycket mer än att checka in på Copthorne Tara, få i oss lite mat och sen gick jag en sväng på stan, handlade vatten och nattchips och drack en kopp kaffe med Carina Näslundh som jobbar på DiU.

Sen var vi på DiU:s mingel. Peter Becker hälsade välkommen och berättade att nånstans mellan tre-fyratusen skolmänniskor från Sverige är här. Han betonade också att IT-utvecklingen i skolan går för sakta. Samma sak sa Lärarförbundets Eva-Lise Sirén.

Efter många intressanta möten och samtal börjar folk droppa av och ser fram emot alla seminarier i morgon. Jag ska starta dagen med "Läs- och skrivstarten och modeller för nätbaserade resurser i skolan".

Men först ska jag somna till lite brittisk TV på rummet.

Uppdatering:Honken beskriver allt så mycket bättre

20130130-230615.jpg

Auschwitz

Igår hade eleverna i årskurs 9 i Sandvikens kommun en heldag till minne av offren för Förintelsen. 350 ungdomar och lärare samlades på Teatern i Folkets Hus och jag fick äran att inleda dagen.

Ganska pirrigt att stå där på stora scenen faktiskt. Men jag hade ett uppmärksamt och lyssnande gäng framför mig så det kändes bra.

Vi fick också höra två gymnasieelever berätta om sitt besök i Auschwitz, eleverna såg filmen Schindler's list och som avslutning blev det en manifestation med facklor från Folkets Hus till Stadshuset.

Så här inledde jag.

TV4 var på plats

och lokalpressen: Gefle Dagblad - Arbetarbladet