Arbetarekommunen hade årsmöte idag med Stig-Björn Ljunggren som huvudattraktion. Resten av dagen ägnades åt diskussioner om valresultatet och framtida partiarbete och förstås sedvanliga årsmötesförhandlingar.
Jag har suttit i AK:s styrelsen ett år nu på ett fyllnadsval. Idag blev jag vald som ordinarie i två år till och dessutom med den spännande funktionen ”Informationsansvarig”. Det ska bli skitsköj!
Jag har köpt en cykel!
Idag har jag varit på skolbesök i en småbarnsgrupp på Årsunda förskola. Vi var två politiker och en tjänsteman och detta är våra samlade iakttagelser. Det jag inte instämmer i är överstruket.
Vår gemensamma bild av förskolan, utifrån det vi fick se och vara med om, var att stämningen kändes positiv och bra, med väl fungerande rutiner och kompetent personal. Relationen mellan personalen och barnen upplevde vi vänlig och respektfull liksom mellan barnen.Personalen verkar samkörd och fördelade sig i de olika rummen och varje barn uppmärksammades, vilket vi tror bidrog till den lugna och trivsamma stämningen, utan stress.
Vi upplevde att det är fullt möjligt att med en välplanerad verksamhet, i en grupp på 20 småbarn snabbt lära sig barnens namn och bilda sig en övergripande uppfattning om varje enskilt barns behov. Det krävs naturligtvis längre tid för en djupare analys av behoven, men en överblick kan man nog skaffa sig ganska snabbt.
Barnens möjlighet till inflytande var svår att upptäcka under den korta tid vi var där men barnen fick välja sånger under samlingen och vad de ville göra i den fria leken. Personalen lyssnade på barnen och vi upplevde att alla barn fick möjlighet att prata under samlingen.Vi såg också aktiviteter under dagen som var helt vuxenstyrda.
Under den fria leken upplevde vi att barnens val av lekar följde traditionella könsmönster. Flickorna ritade eller lekte i dockvrån. Pojkarna lekte med bilar eller byggde.
Det var svårt att se skillnad på pojkar och flickor ochbarnen lekte i olika rum vilket gjorde det svårt att bilda sig en uppfattning om hur personalen fördelade sin uppmärksamhet mellan pojkar och flickor. Vi kunde dock under den korta tid vi besökte förskolan inte se att personalen uppmärksammade de traditionella lekvalen ej heller att några initiativ togs för att försöka bryta dessa mönster.Vi upplevde en bra miljö på förskolan både ute och inne. Det var en fin utemiljö och gott om utrymme inomhus med goda förutsättningar för olika aktiviteter och en möjlighet att fördela barnen efter olika behov.
Vi uppmärksammade dock att många av barnen inte var ute på hela dagen men personalen sa att det var ovanligt och att alla barnen i vanliga fall var ute minst en gång varje dag.
Matsituationen var en trevlig stund med lugn och ro med trevliga samtal mellan barn-personal och mellan barn-barn. Barnen åt mycket av den goda maten och de verkade trygga med de rutiner som fanns kring måltiden.
Sammanfattningsvis var vårt intryck av förskolan mycket positiv. Det var roligt och givande att träffa barnen och vara delaktiga i verksamheten under en dag. Det var också givande med de samtal vi förde med personalen både kring deras arbetssituation och kring den verksamhet som bedrivs på förskolan.
Bilden är lånad från förskolans hemsida
SAIK:s damlag har tagit SM-guld och firades vid Krysset idag. Inte för att jag bryr mig speciellt men jag gick dit ändå. Sicket trams det var…
Konferencierens presentation av spelarna var så löjlig och tramsigt sexistisk så det gick helt enkelt inte att lyssna färdigt.
Vi hade s-grupp i fullmäktige och ingen kom i tid. Det var ju förlåtligt eftersom de flesta var vid Krysset och firade. Men när firandet var slut saknades ändå 15 personer som inte lämnat återbud, plus nio som hade lämnat förhinder. 24 frånvarande och 20 närvarande blev kontentan av detta.
Hur kan det vara så vanligt att folk får förhinder alldeles i sista stund? Det måste vara påfrestande att leva sitt liv så ad hoc. Eller är det så att man inte märker att man dubbelbokat sig förrän någon timme före?
Jag kan inte ens fantisera ihop hur det går till rent praktiskt… Om vi utgår från att folk har en kalender av nåt slag – i januari får man veta alla s-grupper och skriver (väl?) in dem i kalendern. Så dyker det t.ex. upp ett annat möte som borde skrivas in på samma tid som s-gruppen…
Hur gör man då? Raderar det som stod där först – eller skriver in det nya också, intill det andra? Vilket sätt man än använder sig av går det väl inte att undgå märka att det blir en dubbelbokning som kräver återbud till en av bokningarna?
Hur som helst. Att inte lämna återbud – och därmed öppna för en chans att flytta på ett möte som skulle blir dåligt besökt – kan ju också vara en strategi. Flyttas mötet är man ju liksom inte av med det…
Tömde kassen jag gick omkring med idag på kongressen. Som åhörare hade jag tid att gå runt och titta, läsa och studera utställarna ordentligt. Det var faktiskt rätt kul .
Min kasse innehöll ett par av Kommunals fyndiga, runda vykort, krassefrön från Hyresgästföreningen, en karta frimärken och ett pyttelitet måttband från Posten, plåster från Attendo, smörkniv och anteckningsblock från Swedbank, mintpastiller från IOGT/NTO, kundvagnslossare, nyckelband och knappmärke från IQ samt kolor och pennor från både den ena och den andra.
Inte kan det väl heta ”kundvagnslossare”? Kan någon berätta vad det heter?
Så har vi alla socialdemokrater en ny partiledare. Det känns lite stort att vara på plats och visst fällde jag ett par tårar när kongressen rungande sa JA!
Valberedningen föreslog, talarlistan var tom och så stod hon då där… Mona… Lite överväldigad av applåderna försökte hon vifta att det var nog och sa ”Men hörrni…”.
Jag fick inte en enda bra bild eftersom jag bara hade storbildskärmen att fota, så det får bli en gammal.
De specialinbjudna bloggarna fick hålla till godo med platser utanför kongressalen och under förmiddagen hade de ingen nätuppkoppling.
På bilden syns Jonas Morian och Erik Laakso otåligt väntande på att få ta sig ut på nätet. Edit: Jon Worth sitter bredvid Erik
Om ett par timmar börjar kongressfesten.
Efter att ha väntat på ombuden som blev sittande i kongresshallen till efter 19 (det skulle sluta 18…) kom vi slutligen till Kongressfesten på Münchenbryggeriet.
Nästa kö resulterade i en tallrik vegetarisk pytt (som i själva verket bestod av uppstekta morötter och potatis), hårdbröd och en sallad bestående av just sallad. Snapsglasen innehåller äggulor. Denna smaklösa middag intogs stående med folk som trängdes både bakom och framför.
Till maten var det lite underhållning från scenen, en kille som jonglerade med äpplen och 3-4 personer som sjöng några låtar. Inte dåligt men inte särskilt bra heller.
Kl 23 bjöds det på korv med bröd utanför, men då hade jag redan åkt därifrån. 400 pix kostade kalaset och jag skulle kunna skriva det längsta blogginlägget någonsin med saker jag kunnat använda de pengarna till.
Besviken, trött och hungrig njuter jag nu av minibarens två chipspåsar, en skön hotellsäng och vacker utsikt genom fönstret.
Idag invigdes den nyrustade delen av Bessemergymnasiet. Luftiga, ljusa och moderna lokaler där NV- och Teknikprogrammen ska husera.
Elever och personal uppvaktades med blommor, tal och presenter. Från Kunskapsnämnden gav vi en lite annorlunda gåva. Eleverna ska tillsammans med konstnären Jan Annerborn skapa någonting som kan påminna om nämndens mål med ett ökat elevinflytande. Det blir spännande att se vad det blir…
Istället för att klippa band så fick kommundirektören, kunskapsnämndens ordförande, rektor, elevrådets ordförande, chefen för tekniska kontoret, Sandvikenhus m.fl. tillsammans KNYTA band. Det blev lite yrt men slutade med en vacker knut.
Partidistriktets förtroenderåd träffades idag för att diskutera kongressens inspirationstexter.
Vi hade också celebert besök av Mona Sahlin
The true measure of a nations standing is how well it attends to its children their health and safety, their material security, their education and socialization, and their sense of being loved, valued, and included in the families and societies into which they are born.
Så inleds UNICEF:s rapport om barns situation i 21 rika länder. Där mäts barns mående i sex olika faktorer: materiellt välstånd, hälsa o säkerhet, utbildning, familje- o kompisrelationer, riskbeteenden och barns och ungas egna upplevelser av sin situation.
Totalt sett ligger Sverige på 2:a plats, efter Nederländerna. Vi har dåliga siffror för ”familje- o kompisrelationer” men vad jag kan utläsa beror det på att många barn och unga i Sverige har skilda föräldrar, något som hamnar på minussidan i undersökningen.
Jag blir lite förvånad över att barn i USA och Storbrittanien har sämst levnadsvillkor av alla 21 länderna.
Detta är totalresultaten för alla länder
Ju lägre siffra desto bättre.
Resultat i de sex olika områdena för de sju länder som finns i ”toppskiktet”. Där finns Sverige, Norge, Finland o Danmark.
Jag tittade speciellt på Finland och Sverige när det gäller utbildning. Man kan fundera lite extra på dessa två mätningar.
Figur 3.1 visar kunskapsnivåer för 15-åringar – där ligger Finland avsevärt högre än Sverige.
Figur 6.2 visar vad 11, 13 och 15-åringar tycker om skolan – där ligger istället Sverige betydligt bättre till än Finland.
Det ser också ut som om Finlands elever i dubbelt så hög omfattning hoppar av skolan och varken studerar eller arbetar.
An overview of child well-being in rich countries
