Förra inlägget kom förresten till för att jag läste Yrsa Stenius kolumn:
I Finland råder lugn och ro i skolan.
Björklund plöjer vidare med sitt reformerande av skolan. Den här gången är det håltimmarna som ska tas i beslag, eller om de möjligen ska tvångsförflyttas? Bort ska de i alla fall.
”I första hand handlar läroplansöversynen om att se över fördelningen mellan befintliga ämnen. Men på sikt anser Jan Björklund att den totala undervisningstiden ska utökas. Fler lektioner kan inrymmas på schemat, utan att skoldagen förlängs, konstaterar han. Ett sätt är att dra ned på antalet håltimmar.”
Han kläcker ur sig saker som gör mig fullständigt häpen!
”I vår moderna värld räcker det inte att kunna zappa och surfa och messa, utan vi måste också ha kulturella förankringar.”
Vad menar karln? Är Björklunds uppfattning att zappa, surfa och messa är det enda man lär sig i skolan idag? Varför får jag för mig att han nämner de tre viktiga sakerna med nåt slags förakt?
”Svenska elever ägnar, enligt Jan Björklund, betydligt mindre tid åt skolarbete än elever i något annat jämförbart land. Hans kommentar är syrlig.
”Det är förmodligen inte så vi blir framgångsrikast i världen.”
Skolarbete? Okej. Vad betyder det? Att sitta stilla i bänken och svara på exakt de frågor som ställs?
Det är så sagolikt sorgligt alltihopa. Skolarbete, läxor, prov, bedömningar, betyg, ordning, uppförande…
Vad hände med lärandet? Vad hände med lusten? Vad hände med elevinflytandet? Kan det vara så att man t.o.m. kan lära sig saker utanför skolan, på håltimmen eller – rysliga tanke – när man zappar och surfar och messar?
En aning högst motvillig cred till Reinfeldt för 
Det är för mycket som skulle behöva sägas och för mycket jag är förbannad på. Så mycket att det stockar sig i fingrarna när jag klickat fram ett nytt tomt inlägg i bloggen. Det finns faktiskt inte ens tillräckligt med ord för att jag skulle kunna känna mig nöjd och tillfreds med vad jag än skulle skriva.
