Sociala medier i valet – gäspning eller turbo?

Göran Hägglund o TV4
Bilden har ingenting med inlägget att göra men jag sprang på Göran Hägglund på väg dit

Makthavare.se bjöd in Gudrun Schyman, Paul Ronge, Brit Stakston, Johan Ingerö och Erik Laakso att samtala om Sociala medier – gäspning eller turbo i valrörelsen. Samtalet leddes med den äran av Magnus Ljungkvist som fick panelen att dela med sig av spännade tankar. Jag blir alltid lika glad att höra saker jag inte hört 100 gånger förut. ALLT var väl inte precis hisnande men jag var nöjd och här är en del av vad jag hörde från panelen. Det innebär ingen garanti för att det är vad de faktiskt sa 🙂

Schyman inledde med att hon upplever samtalet på nätet (twitter) som mer sakligt och hänsynsfullt än utanför nätet. Hon gillar att uttrycka sig på 140 tecken för att det är roligt att skala ned språket. Hon twittrar förstås personligen för att, som hon så passande uttryckte det, ”Vi har ju inga pengar”.

På frågan om det är värt tiden sa Schyman att det ger henne nånting och att hon tycker det är roligt att svara på frågor och kommentarer i ett intelligent samtal. Hennes förtroende som person växer förmodligen och det kan också innebära att förtroendet för hennes politik växer, även om det inte är hennes främsta avsikt med nätnärvaron.

Brit tror att Schyman är så bra i sociala medier för att hon vet vad hon vill och inte är rädd. Att hon är trygg i vem hon är.

Ingerö menade att de som är skickliga i sociala medier troligen är skickliga debattörer och kommunikatörer även i andra sammanhang. Det finns också de som fejkar lyssnande, säger han och berättar att t.ex. Mona Sahlins stad inte svarar på tilltal på Twitter. Det vet han för att han provat ett par gånger och inte fått något svar. Många av de tysta, som lyssnar o läser, lägger märke till om någon blir avsnäst eller inte får något gehör eller svar.

Eva-Lena Jansson fyllde på med att alla sätt att kommunicera inte kan passa alla. För somliga är samtalet öga mot öga det som funkar bäst, torgmötet, dörrknackningen och för andra funkar kanske digital kommunikation bäst. Det är väl en av de häftigare sakerna med nätet att också de som inte hörts speciellt mycket tidigare nu har ett uttryckssätt som kan nå väldigt många.

Erik Laakso fick frågan om varför han lämnade nätverket Netroots och beskrev att nätverket inte blivit vad han hoppats på. Det blev för mycket ryggdunkande och viktigare att länka till varandra än att nätverka och samtala. Det är en utmaning för socialdemokraterna såväl som andra partier att jobba med.

Brit menade att om inte de politiska partierna fattar så kommer vi att ha helt nya partier om några år. Kanske inte till valet om fyra år men väl om åtta. Demokratin måste vidgas till att vara mer än sju partier i riksdagen. Aktiviteterna i sociala medier och på nätet överhuvud taget måste utgå från väljarnas behov! Brit var besviken och överraskad att inget parti under Almedalsveckan har använt sina kanaler att kommunicera med väljarna.

”Ni är de som valdes tillslut, när alla andra tröttnat och gått hem” ett citat som Ronge upprepade ett par gånger. Han menade att partierna har samma organisation nu som 1870 och att arbetssätten måste förändras. Det skulle kunna vara livesändningar av möten och föreläsningar, att berätta vad som händer och vad som är på gång. Använd tekniken så att föräldrar inte behöver skaffa barnvakt för att gå på möten utan kan t.ex. via Bambuser titta och lyssna i efterhand. Vitsen för partier med att finnas på sociala medier måste vara att få ett bredare beslutsunderlag, fånga upp andras engagemang och att få fler att delta i besluten.

Schyman berättade om att hon haft en diskussion med en kvinna på Facebook. Det slutade med att hon bjöd hem Schyman och ca 60 andra till ett möte i sin trädgård. Nu är hon en aktiv medlem. Det gäller att göra politiken intressant i människors vanliga vardag. Folk ÄR intresserade av politik men inte på det politiska språket.

Sen följde en intressant diskussion om ifall det är en merit idag att vara bra på sociala medier? Ingen kunde komma på någon som klivit upp den vägen. Kan det tvärtom vara så att det anses lite suspekt o tramsigt? Använder partierna de människor som har den här kommunikativa förmågan? Eller vill partierna behålla kontrollen och anställer istället någon som kan kontrolleras.

Som avslutning fick panelen ge sitt svar på seminariets huvudfråga – Är sociala medier gäspning eller turbo i valet. Sammantaget blev nog svaret gäspning. Men att det skulle kunna bli turbo om någon speciell fråga eller händelse dyker upp.

Som flera sagt så går det nog inte att vinna val på nätet. Men det går att förlora.

Det här inlägget postades i IT, Politik, Webben och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.