Gå till innehåll

Skriverierna om politiker som har/har haft betalningsanmärkningar hos Kronofogden ledde mig till att fundera över rollen som förtroende- /folkvald.

Under några dagar har jag funderat på det här och tänkt blogga om det. Men det är inte helt enkelt att omvandla det jag tänker till publicerbar text. Jag vill förstås i möjligaste mån undvika att peka ut någon i det jag skriver.

Så lösningen får bli att jag använder uppdiktade exempel som, så långt som möjligt, är jämförbara med verkligheten. Vad är det då jag tänker? Jo.

Jag är av den uppfattningen att man ska kunna ställa högre krav på förtroendevalda när det gäller ansvar, moral och ärlighet. Jag har också höga krav på mig själv att hålla mig på rätt sida om lagen. Jag håller hastighetsbegränsningar när jag kör bil, är noga med min deklaration, betalar räkningar i tid och skulle inte anlita svartjobbare eller själv jobba svart.

Däremot måste jag erkänna att jag felparkerar emellanåt... Men när jag får böter betalar jag med glatt humör, medveten om att det helt och hållet är mitt eget fel.

Det är inte svårt att ta det här ansvaret i privatlivet. Även om jag ofta fått kommentarer om att jag "kör bil som en kärring" (för sakta alltså). Och jag har svårt att förstå de som hamnar i skandaler - borde de inte ha begripit att det skulle hända förr eller senare?

Varför hamnar jag då ofta i konstiga situationer pga det här? Nu kommer jag alltså att förvränga mina exempel något...

Till en privat fest samlades pengar in för att finansiera mat och dryck. När jag insåg att drycken skulle bestå av hembränt tackade jag nej till att vara med. Det ledde förstås till ett antal suckanden och hånfulla miner.

En annan gång bokade jag en mycket känd svensk musikgrupp till ett föreningsarrangemang. När gruppens sångare insåg att min avsikt var att betala arvodet vitt blev han nästan förstummad. Han lät som att jag var helt fläng i huvet och försökte t.o.m. förklara för mig (som om jag var mindre vetande) hur jag skulle göra för att betala svart. "Det gör ju alla..."

Häromdagen pratade jag med några människor om flyttstädning. Flera hade egna exempel på vad det kostar att anlita städfirma. Men ingen kunde svara på vad det skulle kosta om man INTE betalade svart. Det kom lite spridda fnissningar här och där när jag ställde frågan.

I en annan förening fick jag flera gånger kommentarer som antydde att jag är en överdriven petimeter med att allt ska gå så rätt till. Och de flesta verkade ha åsikten att det var jag som var tönten i församlingen.

Det märkliga är att de som kommer med den här typen av förlöjligande kommentarer ofta är samma personer som gärna slänger ur sig kommentarer i stil med "såna där jävla politiker". I ena stunden ställer de krav på moral, ärlighet och ordning - i nästa stund upplevs just det som besvärligt och jobbigt.

Hög moral? Visst - men först tar vi oss en jävel hembränt.

Så där ja. Nu har jag handlat julklappar till mor och far, båda sönerna och dessutom en till mig själv. Inköpen gjorde jag i lugn och ro, utan varje sig trängsel eller spring i en massa butiker.

Jag satt här i min sköna skrivbordsstol med fötterna på det varma elementet, en mugg glögg och VISA-kortet tillhands och brände fyra tusen på en halvtimme. En baggis faktiskt.

Jag tycker att jag köper vettiga saker. Ungarna får böcker och... eller ja... hur smart är det att skriva om det här förresten? Mina föräldrar får ett 256Mb minneskort till digitalkameran. De har levt länge nu med ett på 16 Mb, helt obegripligt.

Själv får jag en extern hårddisk på 250 Gb. En tingest jag varit på väg att köpa länge och efter senaste datorhaveriet insåg verkligen är nödvändig.

Det börjar bli bråttom om man vill handla via nätet. Jag var ute i sista sekunden på åtminstone ett ställe. Här kommer några tips på julklappar som är bekväma att handla, men ändå omtänksamma:

Julrea på böcker
Gottogram
Pocketogram

Gåva till BRIS
Gåva till Rädda Barnen

"Det var en gång en man som hade präktiga hus och gårdar i stan och på landet, servis av guld och silver, möbler klädda med broderade tyger och vagnar förgyllda utan och innan. Men olyckligtvis hade mannen blått skägg: och detta gjorde honom så ful och så fruktansvärd att skåda att det varken fanns fru eller flicka som inte sprang sin väg så fort de fick se honom..."

Så skrev Charles Perrault i sagan om Riddar Blåskägg.

Hur jag kom att tänka på det? Jo, jag läste i Dagens Media att Moderaterna ska skicka ut fyra blå tomtar på stan och låta folk skriva på önskelistor. Det är så himla roligt att tänka sig!

För övrigt tror jag det är ett osäkert kort att rösta på tomten. Finns han ens?

Kvällsblaskan har slagit nytt rekord i låg debattnivå idag.

En dam vid namn Kristina Nilsdotter förfasar sig över hur en känd sångerska hanterar umgänget med sina barn. Och spekulerar dessutom - dagen till ära - i både trollsejd och mörkermakt. Nilsdotter kopplar nämligen ihop Charlotte Perellis bilolycka med att hon inte stannar hemma från jobbet och ammar.

Ja huvvaligen. Det är läskigt när kvinnor rymmer från spisen!

Jag blev nyfiken på vem Kristina Nilsdotter är och googlade. Det är naturligtvis den här kvinnan.

Okej, då fattar jag. Debattartikeln är bara en hälsning från 1500-talet.

För en månad sen försökte jag visa med staplar vad som kan hända med en borgerlig regering.

Idag fick jag ett mail från Kjell på bloggarna.se där han skriver att jag målat för många staplar blå. Och det stämmer ju så klart. Koalitionsregeringen, med Bildt som statsminister, satt under tiden 1991-10-04 --1994-10-07.

Så här kommer en mer rättvisande bild av hur antalet barn som levde på socialbidrag ökade under det borgerliga styret. Samt hur lång tid det tar att reparera skadorna.

I min förra bild blev ökningen 14.250 barn/år - i själva verket ökade antalet med 19.000 barn/år...

Idag är vi nere på en betydligt lägre siffra och jag hoppas sannerligen att väljarna lägger rätt valsedel i urnan nästa gång. För barnens skull.

Tiden går åt som smör i solsken.

Fyra av veckans kvällar gick åt till diverse sammanträden. Fredag natt användes till att ta rätt på filer från datorn (som återupplivades med hjälp av en son och en cd med Linux). Lördagen gick till Arbetarekommunens planeringskonferens följt av sex maskiner tvätt.

Det är inga problem att fördriva timmarna på dagtid heller. Datakurs, datakurs, datakurs, ytterligare en datakurs och två möten. Ibland känns det som att det aldrig kommer att ta slut...

Kommer det alltid att finnas människor som behöver lära sig använda datorer? Eller hamnar vi en vacker dag i att det inte känns svårare än att sätta på kaffebryggaren? Jag tror att vi hamnar där, men då har jag slutat jobba för länge sedan!

Och apropå det. Apropå att sluta jobba och att gå åt som smör i solsken.

Jag blev inspirerad av några mailvänner att spekulera med min surt förvärvade premiepension. Från början var jag helt avig till tanken på att vi själva ska joxa med våra pensioner. Så för att protestera på det enda sätt jag kunde, valde jag att INTE välja. Så min premiepension har stått i 7:e AP-fonden hela tiden. Tills nu.

Jag är fortfarande lika avig till systemet, men nu skaffade jag en inloggningskod och ett bank-ID och sen har jag surfat runt på www.ppm.nu ett antal timmar.

Sedan juni år 2000 har jag förlorat 1.790 kr (4%) på att ha pengarna där. Nu har jag placerat 50/50 i två Östeuropafonder. Det känns precis lika töntigt som det är. Wish me luck.


En sak till - Grattis syrran!
Jag borde ha köpt såna här till dig 🙂

På em träffade jag Kunskapskontorets kvalitetsutvecklare för att diskutera nästa års elevenkäter. Det är förstås ingen enkel uppgift och många har åsikter om både frågeställningarna och svaren vi får.

Jag fick med mig en del synpunkter igår kväll från kamraterna i s-gruppen och fick väl också gehör för de flesta.

För ett par år sedan hade vi med frågeställningen "Har du känt dig kränkt av dina lärare någon gång under läsåret?" På gymnasiet svarade 21 % av eleverna Ja på den frågan. Det fanns exempel på klasser där så många som 40 % av eleverna känt sig kränkta.

På frågan "Har du känt dig kränkt av andra elever någon gång under läsåret?" svarade 14 % Ja.

Den där frågan blev starkt kritiserad av lärarfacken då och året efter hade den tagits bort. Utan att nämnden blivit informerad om det. Det starkaste argumentet emot (vad jag hört) var att eleverna inte förstod ordet kränkningar. Jag tror de förstår. Här kommer några exempel som eleverna skrivit:

  • Homofobiska kommentarer
  • Elakt mottagande av mentorn utan anledning
  • Lärare som ser ner på dem som inte är så duktiga
  • Lärare påpekar att man är korkad om man inte förstår
  • Lärare gör skillnad på folk
  • Lärare säger elaka saker

    Nåväl. Frågan kommer inte med i nästa års enkät heller.

  • Datorn är död. Stendöd.

    Jag gav upp återupplivningsförsöken och gick och la mig. Försökte förtränga det faktum att jag - som vanligt - inte säkerhetskopierat som jag borde, men det lyckades inte.

    När jag blundade såg jag hela utforskaren... Uppradade mappar med innehåll som jag inser att jag inte kan leva utan. Protokoll jag skrivit som inte finns utskrivna, deltagarlistor i mängder, foton, kalkyler, sammanställningar...

    Livsviktiga dokument i en död Dell. Fy hundan.

    Så nu är jag vaken. Klarvaken. Och irriterad på i stort sett allting. För att grubbla på nåt annat tänker jag på mötet jag var på ikväll. Snacka om förspilld tid!

    För flera månader sedan bestämde vi att alla programrådsordföringar skulle träffas kl 17 den här dagen. Det skulle kunna bli runt 20 personer det. Det kom tre. Om jag fattade rätt hade också tre meddelat förhinder. Då återstår 14.

    Det stör mig som fan att de stjäl av min tid! Jag skulle förstås inte säga nåt om det hände EN gång, t.o.m. två gånger skulle jag överse med. Men när somliga tar sig den här rätten gång på gång på gång. Då blir jag ilsken. Nu är jag ilsken.

    Men de kan skylla sig själva. Jag hade en otroligt intressant kväll på gymnasieskolan! Där var det öppet hus och både lärare och elever hade lagt ner mycket jobb på att ordna utställningar, baka, värma glögg och bjuda på ett varmt välkomnande av besökarna.

    Jag lärde mig en hel massa saker ikväll - allt från elevers synpunkter på orättvisor mellan program, till hur man använder en meditationspall. Många intressanta möten och massor av både information och inspiration att ta med sig. Jag kände mig riktigt stolt och imponerad av Sandvikens gymnasieskola när jag gick hem. Tack för det!

    På bilden övar en elev sig på att ta sänkan. Aj.