Signe Brockman

Inte visste jag att jag saknade en vaktmästare i mitt liv…

Nu ska jag berätta varför jag vill lära mig Dvorak. Och sen kan det hända att jag slutar tjata om det.

Tangenternas placering på det som kallas QWERTY-layout uppfanns ca 1850 och anledningen till att bokstäverna sitter där de gör är att man ville undvika att typarmarna slog ihop och fastnade. Nåt alla som skrivit på en manuell skrivmaskin säkert varit med om.

Ur Wikipedia

”Tangentbordsuppsättningen uppkom under en tid när typarmar lätt trasslade ihop sig. Detta berodde på att den första mekaniska skrivmaskinen med tangentbord, typarmar, färgband och vals, konstruerad av C.L. Sholes, hade typarmarna arrangerade i en cirkel under papperet. När en tangent trycktes ner slog en typarm upp från cirkeln och satte bläck på undersidan av papperet. Med en sådan konstruktion infinner sig ett problem om två intilliggande typarmar slår upp i snabb följd; de fastnar i varandra. Detta kan även hända på nyare maskiner där typarmarna ligger i en halvcirkel.

Sholes löste detta genom att placera till exempel t och h, som är en vanlig bokstavskombination i engelsk skrift, så att typarmarna skulle vara på säkert avstånd från varandra. Eftersom typarmarna var ordnade i en cirkel så hamnade tangenter vars typarmar var långt från varandra ganska nära varandra. Tangentbordet som passade till det arrangemanget känner vi som QWERTY-tangentbordet.”

Dvorak däremot är utvecklad främst för att förbättra skrivhastighet, bekvämlighet och ergonomi. Layouten sägs baseras på en stor mängd statistik, psykologi och fysiologi och uppfanns av August Dvorak som fick patent på det 1936.

I Dvorak finns de vanligaste bokstäverna under de tangenter som är utgångsläget för fingrarna (mittenraden alltså). Naturligtvis är det tänkt utifrån engelska språket. Så jag testade en svensk text på ca 4000 tecken. Diagrammet nedan visar hur många tecken som skrivs på över, under eller mittenraden med Qwerty/Dvorak. Även för svenska blir det alltså en klar förbättring med Dvorak – åtminstone om man föredrar att inte behöva flytta fingrarna så mycket när man skriver.

Med Dvorak skrivs också 60 % av bokstäverna med höger hand, jämfört med Qwerty där samma siffra är 40 %. Är man högerhänt är man troligen starkare i höger hand. Eftersom vokaler och konsonanter sitter på varsin sida av tangentbordet växlar man mera mellan höger och vänster hand. Vilket bör vara bättre både ur hastighets- och ergonomisk synvinkel.

Nu är det en vecka sen jag började använda Dvorak. Det går framåt även om det går långsamt… Jag skriver med vanligt QWERTY på jobbet men tränar Dvorak minst ett par gånger varje dag. Tragglar mig igenom ett par mail och använder ett tangentbordsträningsprogram för att se om jag blir bättre. Lite uppmuntran kan behövas.

Jag försöker undvika att tänka på vilken bokstav som ersätter vilken. Tittar aldrig på tangentbordet, istället ”tittar” jag på Dvoraks tangentuppställning i huvudet och känner det i fingrarna. S finns under höger lillfinger, C är höger långfinger upp, E under vänster långfinger… Alla vokaler finns på vänster hand.

Sönerna berättade nåt lustigt i julas. Eftersom de lärt sig Dvorak på så sätt att de tänkt typ S-tangenten är O och F = Y – så händer det att de t.ex. skriver O istället för S när de skriver för hand med penna. Riktigt fascinerade, men den varianten tänker jag försöka slippa.

Lite snabbare och mindre fel blir det

Så har då Ulrica Messing tackat nej definitivt. I en exklusiv intervju i Arbetarbladet säger hon att den främsta anledningen är att hennes barn är för små och att hon inte vill utsätta sin familj för den hårda granskning som partiledarskapet skulle innebära.

”Känner du att du sviker dem som nominerat dig?
– Nej det gör jag inte, jag tror att de respekterar mitt beslut. Det är ett stort privilegium att få vara en av de personer som har fått vara med i processen. Det är ett kvitto på ett förtroende. Jag är glad att mitt sätt lönar sig i längden. Att jag är en lojal och trogen partiarbetare som inte skjuter från höften utan väljer mina ord, att jag på ett sätt är förutsägbar. ”

Ulrica var och är min främsta kandidat men självklart respekterar jag hennes beslut. Det gör nog alla som sätter sig in i tanken på att vara småbarnsmamma och statsminister/partiledare.

Men visst är det sorgligt och en stor förlust för oss socialdemokrater. Jag tror att Ulrica skulle vara en mycket bra partiledare. Kanske är det ändå inte för sent. Den som lever får se…

”Kan du tänka dig att ställa upp som kandidat i framtiden?
– Barn växer upp och livet förändras. Man ändras också själv, och lär sig skilja mellan det offentliga och det privata. Man får nog mer distans till den offentliga granskningen. När man är yngre i politiken lägger man mer energi på att älta det, men man blir bättre med åren. Det märker jag själv. Om du skulle ställa frågan, hade du ställt upp om det här vore om tio år, då hade jag sagt ja.”

Messing med familj på Rocktåget i Högbo 2006