Signe Brockman

Maria Carlsson på Gefle Dagblad mailade mig angående mitt blogginlägg Chockbesked i mediaverkligheten.

Här kommer Marias mail med mitt svar:

Maria Carlsson skrev den 27 oktober:
Hej Ann-Catrin!
Jag hamnade av en slump på din webbplats Ploggen och läste vad du skrivit om mediernas bevakning av skolbesparingarna. Vill gärna ge min version. Vidarebefodra den gärna till andra som retat upp sig på artiklarna.

Hej Maria,
Jag lägger gärna ut både ditt mail och mitt svar på min blogg.

Maria
Först och främst:
Hur kommer det sig att båda tidningarna gör exakt samma fel?
Jag intervjuade Klas Palmér efter nämndmötet. Jag är 100 procent säker på att han sa så som jag skrev i artikeln (se utdrag nedan). Jag ställde om samma fråga flera gånger, vred och vände på den. I efterhand önskar jag förstås att jag hade spelat in intervjun. Nu har jag bara mina anteckningar till stöd för det jag säger.

Ur GD:
”- Det är egentligen fel att säga att vi ställer oss bakom det, säger nämndens ordförande Klas Palmér, s. Visserligen gör vi det formellt, men alla partier är överens om att vi ska behålla byskolorna och då kan vi inte ta ett beslut som innebär att de kanske på sikt måste läggas ner.

Men det är just det ni gör?
– Jo, men vi kommer att säga åt tjänstemännen att leta efter andra alternativ. Det går att ändra sig ändå tills kommunfullmäktige slår klubban i bordet i december, säger han.”

Några reservationer nämnde han aldrig då. Det gjorde han däremot efter att artikeln publicerats. I samtalet som vi hade då sa han även att han kanske hade uttryckt sig väl luddigt efter mötet på grund av att beslutet inte var förankrat hos facket än (?). GD skrev en rättelse.

Jag tycker att det är konstigt om erfarna journalister på både GD och AB skulle ha missuppfattat Klas Palmér på exakt samma sätt. Tycker inte du?

Jag förstår att det uppstått missförstånd i intervjun med Klas. Vad som sagts och varför vet inte jag. Men som ledamot i nämnden och deltagare på mötet är det inte konstigt att jag reagerar.

På min blogg kommenterar jag inte den artikel där du intervjuar Klas Palmér. Den artikel jag skriver om handlar om besöket på Jäderfors skola och mina frågeställningar utifrån den framgår ju i blogginlägget.

När jag läser artikeln får jag uppfattningen att du intervjuar personalen om ett NÄMNDBESLUT och inte om ett TJÄNSTEMANNAFÖRSLAG. Ett beslut som, vid tidpunkten för intervjun, inte är fattat. Och som sedan heller aldrig fattades – oavsett eventuella missförstånd i samtal med Klas.

Jag läste artikeln på nätet och har rättelsen funnits där så har jag missat den, trots att jag sökt den.

Maria
Vad gäller att personalen på Jäderfors skola skulle ha avböjt mitt besök så är det helt taget ur luften. På skolan i Gästrike-Hammarby avböjde de. Dit åkte jag inte heller. Kanske har du pratat med någon av dem?

Jag hörde i andra hand att Jäderfors skola hade avböjt besöket. En uppgift som naturligtvis kan vara fel.

Maria
Jag kände till sparförslaget när jag åkte till skolan. Det var förslaget jag intervjuade personalen om.

Som sagt – När jag läser artikeln får jag uppfattningen att intervjun handlar om ett beslut och inte om ett förslag. Varför jag gör den tolkningen framgår i blogginlägget.

Med vänlig hälsning

Ann Catrin Brockman

Kan nån förklara för mig varför det funkar så här med mina permalänkar? Är det länkarna som är dumma eller är det jag?

En länk ser ut så här:
http://www.brockman.nu/blogg/?page=show&id=1161195942
och nu testar jag några varianter:

Jag länkar den för att öppnas i ett eget fönster
Som ni antagligen märker öppnas den med detta inlägg överst och det länkade hamnar under.

Provar att lägga in länken för att öppnas i detta fönster
Samma resultat – detta inlägg kommer överst.

Tar bort en del av adressen – Samma resultat

Tar bort mer av adressen – För mycket tydligen, nu funkade det inte alls…

Måste testa att länka till en kommentar.
Jaha – ja det gick ju bättre… Kommentarerna hamnar åtminstone ”i bild” – även om både detta inlägg och det som hör samman med kommentaren finns med överst.

Så irriterande. Jag vill inte ha det så här! Finns det nån där ute i världen som kan berätta vad som är felet? Eller åtminstone spekulera lite i vad det kan bero på och vad jag ska göra åt det? Please….

Lyssnar på Dagens Eko och grunnar över värdetransporter. Jag kan fatta att det finns värdefulla saker som måste transporteras runt på vägarna. Men varför pengar – mynt och sedlar – måste köras runt i bil fortfarande känns rätt underligt.

Varför använder folk sedlar och mynt? När jag funderar över vid vilka tillfällen jag använder kontanter så kommer jag på ytterst få.

Lönen sätts in på banken, räkningarna betalas via Internetbank eller Autogiro, matinköp betalas med VISA-kort, sönerna har egna kort dit månadspengar överförs automatiskt. I stort sett alla butiker jag handlar i tar VISA-kort.

Det enda ställe jag kommer på där jag måste ha kontanter är om jag ska köpa tobak eller en liter mjölk hos ”gubben på hörnet”. Men honom är jag sur på och har bestämt mig för att aldrig gynna hans lilla butik mera. Han har ägt det där stället i kanske ett halvår. Första gången jag köpte tobak där fick jag lämna tillbaka den för att den var gammal och torr. Då lovade han att ta hem tobak. Sedan dess har jag frågat tre gånger men han har fortfarande inte rätt sort hemma. Sur är han också, muttrar och hummar. Lika torr och tråkig som den tobak han säljer.

Nu spårade jag ur en aning. Men varför denna oro för att kontanterna ska ta slut? Finns det folk som inte har betalkort? Jag tycker vi kan avskaffa kontanter helt och hållet så löser vi problemet med både värdetransporter och andra penningrelaterade rån.