Signe Brockman

Så var det med den partiledardebatten. Min puls steg mest när skolfrågorna diskuterades. Det är en av de frågor där det står allra tydligast för mig hur OERHÖRT olika vi tänker jag och borgarna.

Två av tre tonåringar här hemma gillade Hägglund bäst. Han var coolast och verkade rätt seriös. Och, enligt äldeste sonen ”han är väl den som passar bäst att vara med i Parlamentet”. Alltså det andra TV4-programmet…

Det slog mig att Peter Eriksson ibland pratar som Sally, alltså Maria Lundqvist. Ja, alltså jaaaag… Det är lite gulligt.

Persson klarade sig bra. Han var lugn och trygg och saklig. Kanske lite väl mycket snäll farbror.

Ohlys ”Lönesänkarallians” var ett bra uttryck.

Nu ska jag höra vad experterna hört.

partiledardebatten

Partiledardebatten ikväll blir spännande. Jag skolkar gladeligen från Linedancen och blev nöjd när jag upptäckte att jag också glömt att boka tvättstugan. Normalt sett brukar mitt tidlås alltid sitta på söndagskvällarna.

Nu kan jag istället ägna min odelade uppmärksamhet åt våra partiledare – Göran, Göran, Lars, Lars, Peter, Fredrik och så har vi då Maud. Vad är det för slags könsfördelning?

Det pågår ett mini-LAN i mitt vardagsrum, men jag vet att de kommer att lämna sina datorer så fort de hör att det debatteras. Av nån anledning verkar alla ungdomar som vistas i mitt hem vara förtjusta i just debatter. Det blir kul att få sällskap framför teven. Jag tycker ofta det är mera intressant att höra deras kommentarer än att höra debattinläggen.

Återkommer med tankar…

partiledardebatten

Regeringen har fått i uppdrag att undersöka det här. Bra.

Jag hör alltför ofta politikerkollegor berätta obehagliga historier om hur det kan fungera ibland…

Va? Förstod du inte språket på filmen? Då kan du väl läsa här istället.

Ett roligt tips för dig som vill lära dig lite mer om teckenspråk

Mest för mitt egen skull:

På onsdagen träffade jag och Klas skolchefen. Vi summerade lite från heldagen och pratade också en hel del om det kommande nämndplanearbetet. Vi kommer att bjuda in alla skolchefer till ett samtal – det gjorde vi förra året och det vill vi gärna upprepa.

På kvällen hade vi första cirkelträffen i Kunskapsnämndens s-grupp. Det var intressant och som vanligt pratade vi massor!

På torsdagen skulle jag sitta i Tingsrätten hela dagen. När jag kom dit visade sig att vi bara hade ett enda mål på en timme. Jag fattar faktiskt inte hur svårt det kan vara att slänga iväg ett mail om det innan. Det kan ju inte ha ställts in mål för sex-sju timmar helt plötsligt?!

Slöseri med skattepengar är det och dessutom blev jag irriterad över att vi tvingades döma till fängelse istället för kontraktsvård. Det kändes oerhört frustrerande att behöva sätta en missbrukare i fängelse bara för att socialtjänsten inte lyckats producera det papper som krävdes för att istället skicka honom på behandling. Slöseri med både skattepengar och med en människas liv.

Sånt är tristare än trist.

Det har skrivits en del i veckan om politiker som hoppar av från sina förtroendeuppdrag. Förra mandatperioden hade Sandvikens kommunfullmäktige flest avhopp i landet – 24 av 51 – nästan 50 %.

Jag tog mig för att kolla hur det ser ut nuvarande mandatperiod.

Detta är vad jag kommer fram till:

Vänstern har haft flest avhopp av alla partier, inte bara i förhållande till antal ledamöter utan även totalt sett. Fem avhoppade ledamöter varav fyra är kvinnor.

Jag känner förstås inte till skälen för avhoppen – men vad jag vet är det åtminstone tre av 15 som gått p.g.a. missnöje. Tre vet jag har flyttat från kommunen.

Moderaterna har störst andel kvinnor på ordinarie platser medan vänstern ligger bland de sämsta. M har 80% kvinnor, vänstern 29 % och Fp har bara 20%. Socialdemokraterna har den mest jämställda fördelningen både på ordinarie- och ersättarplatserna.

Totalt sett har vi alltså haft 19 % avhopp jämfört med förra mandatperiodens 50 %. Det är ju väldigt positivt!

Idag är det Alla hjärtans dag och t.o.m. mataffären är full av chokladaskar, gulliga nallar, röda rosor och röda gelehjärtan med socker på.

Kopplingen till kärlek och romantik kommer från medeltiden och har att göra med att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Då började också flickor och pojkar att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, vem de skulle hålla ihop med minst ett år framöver.

Jag vet att jag kommer att hålla ihop med mina partikamrater minst ett år framöver. Så igår bjöd jag fullmäktiges s-grupp på gelehjärtan. De är på nåt sätt det närmaste en partner jag kommer nu för tiden 🙂

Den mest accepterade traditionen om S:t Valentin är att han var en kristen som levde i Rom på 200-talet och fick lida martyrdöden efter att ha trotsat kejsar Claudius förbud att viga unga par.

Vi har kommit en bit sedan 200-talet.

[Källa Wikipedia]

En familj satt på en restaurang och hovmästaren kom för att ta upp beställningar. När turen kom till Frida, som var 8 år gammal, beställde hon korv med pommes frites och en Coca Cola.

– Nej, hon ska ha kokt torsk med äggsås och potatis, sa hennes mormor. – Och mjölk att dricka, fyllde hennes far i.

Flickan satt bara tyst och suckade med ett sorgset ansiktsuttryck. Hovmästaren tog upp resten av beställningarna och vände sig sedan till flickan och frågade:

– Vill du ha ketchup och senap på din korv?

När hovmästaren gick sin väg vände hon sig till sin familj och sa:

– Han tror att jag finns.

Ur ”Varför växer gräset?” Hallberg/Kull

Tack till Karin Långström-Vinge som hade med den underbara historien på sin blogg idag!

När jag letade efter något mina barn skrivit som barn hittade jag detta gulnade papper.

Det har suttit på min köksvägg under i stort sett hela barnens uppväxt.

Faktum är att orden känns inristade i min hjärna fortfarande.