Gå till innehåll

"Sandviken har fått expertstyre i stället för demokrati. Tre av fyra politiker tycker att de i dag bara godkänner tjänstemännens förslag." Det kan man läsa i en maktutredning som Sveriges kommuner och landsting gjort.

Allra värst är det tydligen i Sandvikens kommun. Där anser 73% av de 128 svarande politikerna att deras roll begränsats till att godkänna tjänstemännens förslag.

I Arbetarbladet den 20 januari säger Riitta-Liisa Björk, moderat: "Jag känner igen kritiken och det här är mycket allvarligt för demokratin. Det är farligt när de förtroendevalda själva börjar känna sig maktlösa".

Riitta-Liisa ser också att skillnaderna mellan rollerna blivit utsuddade i en "tajt liten grupp med höga politiker och tjänstemän". Personer som hon tror sig veta träffas under vänskapliga former över en fika eller i en bastu och där fattar informella beslut.

Det här är förstås inte alls bra, och man måste fråga sig hur det har blivit så här. Naturligtvis är människors upplevelse verklighet, känner man sig maktlös mot tjänstemännen så är man förstås maktlös. Bara själva känslan gör förmodligen att man inte förmår att hävda sina egna åsikter.

Jag känner inte igen mig i den här beskrivningen. Jag upplever tvärtom att de chefer jag kommer i kontakt med är lyhörda för våra åsikter och att de på ett bra sätt tar emot förslag och ifrågasättanden från politiskt håll. Däremot tycker jag att det alltför sällan förekommer egna förslag, ifrågasättanden av tjänstemannaförslag eller visionärt tänkande från förtroendevalda. Det tycks vara enklare att anta rollen att förvalta hellre än att förändra och driva egna frågor.

Om det nu är så här, som utredningen och Riitta-Liisa beskriver - vems fel är det? Vad beror det på att förtroendevalda inte använder sina förtroendeuppdrag till att faktiskt påverka och ifrågasätta? Och om de gör det - hur kommer det sig då att de känner sig maktlösa?

Jag förstår inte hur det rent praktiskt kan gå till...

Det är väl politikernas uppgift att ta ställning till de förslag till beslut som finns - från förvaltning eller nämndledamöter- att ifrågasätta, föreslå förändringar eller tillägg, begära återremiss, rösta, votera och slutligen komma fram till demokratiska beslut?

Om förtroendevalda upplever sig bara sitta och godkänna tjänstemannaförslag - Jaha? Och varför lägger man då inte ett eget förslag eller röstar emot? Sen att man inte alltid får igenom sina förslag – ja så fungerar ju demokrati.

Ytterligare ett citat från moderaten Björk: "Ambitionen var att nämnderna i stället skulle stå för visionerna och kontakten med människorna. Men så har det inte blivit i praktiken."

Och varför inte det då? Om man som förtroendevald inte tycker sig ha visioner och kontakt med medborgare kanske det är dags att ägna sig åt lite självkritik?

Undrar om man tillhör de "höga" politikerna som vice ordförande i en nämnd? Jag har i alla fall aldrig någonsin badat bastu med någon tjänsteman 🙂

Morgontidningen idag:

- Helt galet. Rena vilda västern. Det säger folkpartiets oppositionsråd Nils-Gunnar Kempe om kommunledningens funderingar på att fullfölja Sandbacka Park-bygget trots länsrättens upphävande dom.

Men jag är inte förvånad att de funderar på att gå vidare, säger Nils-Gunnar Kempe. Det är lite vilda västern i Sandviken just nu. Varför skulle de bry sig om vad en domstol säger?

Ni måste ge mig credit för att följa med i utvecklingen. Jag har tränat Linedance sedan i höstas och idag köpte jag de här... Yee-ha!

Scherpbackens s-förening hade medlemsmöte ikväll. Det var himla roligt att se lite medlemmar där! De två senaste mötena har det varit ytterst tunnsått med folk.

Det känns att vi klivit in i ett nytt år. Nu drar det ihop sig till årsmöten både här och där. Protokoll ska samlas ihop, verksamhetsberättelser skrivas, revisorer ska granska och valberedningar börja fundera. Ett år går fort och ändå sakta. Årsmötena avlöser varandra men ändå hinner så mycket hända däremellan.

Vi har också ett stort arbete framför oss med alla nomineringar som ska göras. Igår var det landstinget som var på tapeten. I februari ska alla nomineringar till fullmäktigelistan ske, samt till arbetarekommunens och partidistriktets styrelse. I slutet av april ska vi ha nominerat till nämndpresidierna samt kommunalråd.

Jag undrar hur många förtroendevalda vi har egentligen? Men allra mest undrar jag hur många vi kommer att behöva vara efter valet...

Jag har anmält mig till en studiecirkel i att skriva motioner, insändare och för webben. Den börjar om ett par veckor så vi får väl se om skrivandet förändras 🙂

I morse kl 06.15 avgick det första direkttåget från Sandviken till Stockholm. Via Gävle anländer det till Uppsala 07.23, Arlanda 07.40 och är framme i storstan kl 08.00.

Det nya tåget sparar 30 minuter pendlingstid och det är dessutom en dubbeldäckare. Det finns eluttag vid sätena, fem radiokanaler att lyssna till och snart finns också trådlöst internet. Lite töntigt att det kostar 89 kr att vara uppkopplad 2 timmar men kan man utnyttja restiden till att jobba så går det kanske ihop sig.

Hur som helst är det ett steg i rätt riktning för Sandviken. Här finns lediga lägenheter och billiga hus att köpa. Bra skolor och dagis, förträfflig natur och i stort sett allt man kan önska sig.

Arbeten har vi inget överflöd av, men ju enklare det blir att pendla desto bekvämare att bosätta sig här! Så - välkommen hit 🙂

Bostäder och tomter

Sandvikens kommun

Datorn är död. Stendöd.

Jag gav upp återupplivningsförsöken och gick och la mig. Försökte förtränga det faktum att jag - som vanligt - inte säkerhetskopierat som jag borde, men det lyckades inte.

När jag blundade såg jag hela utforskaren... Uppradade mappar med innehåll som jag inser att jag inte kan leva utan. Protokoll jag skrivit som inte finns utskrivna, deltagarlistor i mängder, foton, kalkyler, sammanställningar...

Livsviktiga dokument i en död Dell. Fy hundan.

Så nu är jag vaken. Klarvaken. Och irriterad på i stort sett allting. För att grubbla på nåt annat tänker jag på mötet jag var på ikväll. Snacka om förspilld tid!

För flera månader sedan bestämde vi att alla programrådsordföringar skulle träffas kl 17 den här dagen. Det skulle kunna bli runt 20 personer det. Det kom tre. Om jag fattade rätt hade också tre meddelat förhinder. Då återstår 14.

Det stör mig som fan att de stjäl av min tid! Jag skulle förstås inte säga nåt om det hände EN gång, t.o.m. två gånger skulle jag överse med. Men när somliga tar sig den här rätten gång på gång på gång. Då blir jag ilsken. Nu är jag ilsken.

Men de kan skylla sig själva. Jag hade en otroligt intressant kväll på gymnasieskolan! Där var det öppet hus och både lärare och elever hade lagt ner mycket jobb på att ordna utställningar, baka, värma glögg och bjuda på ett varmt välkomnande av besökarna.

Jag lärde mig en hel massa saker ikväll - allt från elevers synpunkter på orättvisor mellan program, till hur man använder en meditationspall. Många intressanta möten och massor av både information och inspiration att ta med sig. Jag kände mig riktigt stolt och imponerad av Sandvikens gymnasieskola när jag gick hem. Tack för det!

På bilden övar en elev sig på att ta sänkan. Aj.