Så är då första dagen av konferensen Genusperspektiv på förebyggande arbete till ända.
Regeringens jämställdhetsutredare Gertrud Åström höll en intressant föreläsning ”Makt att forma samhället och sitt eget liv”. Hade hon klätt sig för att matcha på scenen? 🙂
Några axplock ur mina anteckningar:
Kvinnor står för 2/3 av alla sjukskrivningsdagar. 66 % av alla som tar högskoleexamen är kvinnor. Var 3:e kvinna idag kommer att bli 90 år gammal
Gertrud uppmanade till fortsatt jobb med utjämnad representation. När vi uppnått 51 % kvinnlig representation så är det jämnt. Eller hur?
Gertrud anser att vi måste sluta prata om ungdomar. Det finns unga flickor och det finns unga pojkar. Hon framförde också teorier om varför droganvändandet minskar bland killar och ökar bland tjejer. Vartefter flickor/kvinnor träder in på scenen och visar framfötterna i skolan, röker, dricker… Så söker sig killarna därifrån. Att vara man = Att inte vara kvinna.
Därefter pratade Anna Swift om folkhälsoarbete som feministisk praktik och slutligen var jag på UNF:s seminarium ”Kvinnor och alkohol”. Inte särskilt intressant. Men kvällens ståupp-komiker Ann Westin var desto roligare!
Det roligaste var nog det ändå det som hände mig på lunchen.
Det var mycket folk i restaurangen och buffén var utplacerad på flera bord. Eftersom jag varken äter kött eller fisk valde jag att Jordärtskockssoppan. På buffébordet stod en ganska rejäl kopparskål med soppa som nästan var slut. Så jag frågade servitrisen ”Kan du fylla på soppa?” och efter en stund var skålen påfylld. Då hittade jag inga djupa tallrikar så jag frågade henne igen efter såna. De fanns på det andra buffébordet så jag hämtade och fyllde på några rejäla skopor ur kopparskålen. En tredje gång fick jag fråga efter skedar och de fanns naturligtvis också på det andra bordet.
Som tur är hade jag en vaken och uppmärksam person i mitt sällskap… Lite försiktigt frågade hon mig ”Är inte det där vitvinsåsen?”
Och joo. Det var det naturligtvis! Där satt jag med min djupa tallrik fylld med vitvinsås och var precis på väg att sleva i mig… Fy hundan.
Jag gillar verkligen Så ska det låta! Det brukar få mig på så gott humör att höra en massa gamla kända låtar och se glädjen hos alla duktiga sångare.
Det blev ett klart lyft med Settman i huvudrollen och pianisten Stefan Gunnarsson kan jag titta länge på 🙂 Jodå, han spelar bra också.
Ikväll bänkade jag mig i soffan med hörlurarna på. Eftersom jag var ensam hemma kunde jag sjunga med utan hämningar och det gjorde jag förstås. I vackra More than words, Hit the road Jack, No woman no cry och bröderna Gibbs How deep is your love.
Det sjöngs mycket fint ikväll; Gärestads För kärlekens skull och Scoccos Himlen runt hörnet – låtar jag kan nästan all text på. Så skönt att riktigt få sjunga ut i fina låtar!
Nånstans mot slutet av programmet kom jag på att balkongdörren stod vidöppen… Jaha, ja. Okej. Nu vill jag inte prata mer om det här. Och inte tänka på det heller. Förhoppningsvis känner grannarna samma sak.
Hakke är rolig idag:
– Vet du vad det är för likhet mellan Jesus och dagens ungdom?
– Nej!
-De bor hemma tills de är 30, och gör de något över huvud taget så är det ett under.
Sonen Mike tar studenten om en månad, fyller 17 i höst och då tänker han flytta till Göteborg. Minsann. Sonen Daniel har läst på högskolan i Gävle ett par år men drar nog till Linköping efter sommaren. Så hemma tills de är 30… näe så blir det väl inte.
Mike gjorde högskoleprovet i april och idag kom resultatet. 1,6 fick han och det var ju superbra! 41.530 personer gjorde provet och medelvärdet låg på 0,93. 1.116 personer hade skrapat ihop 0,0 poäng och 318 hade fått 2,0. Mike var bland de 1.922 som fick just 1,6. Både prov och facit finns på nätet nu.
Jag gjorde ORD-testet och fick 38 rätt av 40. Figurativ och hybrid svarade jag fel på. Nu säger inte det särskilt mycket om hur jag skulle ha klarat resten. Slängde ett öga på de lååååååååånga trista texterna på svenska och engelska och orkade inte ens prova. Redan innan visste jag att de matematiska proven skulle göra mig illamående. Och mycket riktigt.
Det går bortom all smärta att läsa artiklarna om Bobby. Kvällspressen svämmar över av ord, meningar och bilder som är helt outhärdliga. Jag läste i början, nu förmår jag inte mer.
Tre dödade barn på en månad. Det går helt enkelt inte att ta till sig.
Barnmisshandel och övergrepp är nu det största ämnet i allt från kafferum till löpsedlar. Arga röster höjs, insamlingar startas, nya lagar planeras. Bra och nödvändigt.
Samtidigt minns jag vad jag reagerade på för ganska precis ett år sedan. Då var det annat ljud i skällan.
Det var t.ex. då Elise Claeson i SvD hyllade sin gode vän för att han gav sin son stryk. Och följde upp det både i ett debattprogram på TV och i en intervju i Aftonbladet där hon ifrågasatte att aga är förbjudet i Sverige.
I januari efterlyste Barnombudsmannen Operation barnfrid efter signaler om att fysisk bestraffning av barn i Sverige blir allt vanligare.
När Aftonbladet frågade sina läsare ”Har du någon gång slagit ditt barn?” svarade nästan 40 % ja. Fyra av tio. När Lunarstorm frågade 3.800 18-åringar uppgav tre av tio att de blivit slagna hemma.
Statistiskt sett måste vi alla ha vänner och bekanta som slår sina barn… Det är inga marsmänniskor vi pratar om, utan våra grannar, arbetskamrater och släktingar.
Måste ett barn dö på det grymmaste tänkbara sätt för att vi ska ta det här på allvar och verkligen SE?
I ett försök att trötta ut mig själv läser jag Alliansens vårmotion. Och jodå, jag känner mig tröttare och tröttare…
Finns det inte nånting väldigt talande redan på försättsbladet?
”av Fredrik Reinfeldt m.fl.”
Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz……..
Kunskapsnämnden hade sitt månatliga möte på eftermiddagen. Ordförande Klas är i Canada så jag fick använda mitt vice ordförandeskap och det är kul!
Vi beslutade inrätta ett nytt program på gymnasiesärskolan – hotell o restaurang – från i höst. Vi fick också en sammanfattning av elevenkäterna på gymnasiet. Den längsta diskussionen uppstod om Norrsätraskolans ansökan om att få sätta upp övervakningskameror inne i skolan, under skoltid. Kommunskyddet har ett uppdrag att göra ett förslag till policy om övervakningskameror så vi avvaktar med beslut.
SVT Falun, Gefle Dagblad och Arbetarbladet ringde i tur och ordning när jag kommit hem för att höra vad vi beslutat. Arbetarbladets reporter berättade att två skolor gjort Trygghetsvandringar, på skolan med sina elever. Det var ju en smart idé som jag hoppas få veta mer om. Elever ser säkert andra saker när det gäller trygghet. Hur läskigt det kan vara för en elev i sexan att gå in genom en dörr där det står en massa stora nior t.ex…
Det sista vi gjorde på nämnden idag var att prata om budget 2007.- Där tickar de in… nästa års skatteintäkter, tänkte jag när jag passerade Skattemyndigheten på hemvägen. Den ligger precis runt hörnet vid mitt hus.
Där var det nästan trafikstockning, och det är bra att de har personal som hämtar blanketterna direkt i bilarna.
Det var rätt skönt att se att jag inte är sist. Igår kväll nätdeklarerade jag och ikväll knappade jag in sonens också. Klick, klick – lätt som en plätt!
Sonen var förresten nyss ut en sväng och tydligen är trafiken på gatan utanför livlig fortfarande. Om jag orkade skulle jag gå ut och titta vem som kommer sist.
Ebba Witt-Brattström och Baylan debatterar i TV och jag sitter vid datorn och lyssnar i trådlösa hörlurar.
Ebba påstår att var femte elev går ut skolan utan att ha godkänt betyg i svenska. Ibbe säger att 90 % av eleverna är behöriga till gymnasiet.
Jag förstår inte vad du har för egen statistik i regeringskansliet, säger Ebba…
En koll på Skolverkets statistik visar att det är Ibbe som har rätt. Förstås.
Första maj, första maj
varje sliten kavaj
blir en mantel av strålande ljus,
varje trött proletär
glömmer mödornas här
och går drucken av vårvindars rus.
Ca 250 personer gick i Sandvikens 1:a Maj-tåg i år. De som bar banderoller fick kämpa ordentligt mot högervindarna 🙂
Talare var Peter Ahlmén, LO-sektionens ordförande, Sara Jägare, enhetschef på LO och Sivar Hajo från Kurdiska föreningen.
Efter samlingen fikade en hel del människor på Folkets Hus och där visades också Janne Josefssons intervju från 1997, med Marian Radetzki, professor i nationalekonomi. Jag tittade inte då utan lånade istället videon för att se den tillsammans med sönerna här hemma.
Bilder från 1:a Maj finns i mitt fotoalbum.
På eftermiddagen träffades vi, ett tiotal personer, på expen och fixade det slutliga inför morgondagen.
Den mesta tiden använde vi till att knyta flygblad på 200 röda rosor. Trevligt och konstruktivt. Och stickigt.
