Du kan inte ändra det förflutna
men du kan förstöra nuet
genom att oroa dig för framtiden
Jaha, nu måste man lära pekfingret att flytta sig ett hack till höger igen. Alltså att skriva en 6:a istället för en 5:a. Har ni vant er? 2006 Inte jag.
En kompis tror att hon kommer att få friår från sex nästa år. Noll sex? 🙂
Skämt åsido. Jag skulle egentligen prata om det här med förhinder. Nåt jag gått och grunnat på och dessutom irriterat mig över. Almanackan för 200… (sikta) 6 har redan en hel del inbokade tider och så brukar det ju vara. Det kommer kallelser i års- eller säsongsupplagor från både här och där. Man skriver in och pysslar omkring för att få rum med allt som kräver ens närvaro.
Man kan ju tycka att det borde fungera… Men av någon anledning får vi sedan ”förhinder”. Vad är det för nåt det där förhinder?
Eftersom jag betalat ny årsavgift på NE idag så slog jag upp det.
förhin´der subst., plur. ~, neutr.
omständighet som gör att ngn inte kan närvara
Inte kan? Okej, sånt som brutna ben, sjuka barn och feber. Jodå, det köper jag.
Men i NE finns också en hänvisning till ordet
förfall
orsak till uteblivande
HIST: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. forfal, eg. ’det som faller framför, det som faller (hindrande) i vägen’
Och det är väl snarare det förhinder oftast handlar om. Att man låter någonting ”falla framför” – dvs att man prioriterar något annat som viktigare, eller roligare, eller nåt annat.
Jag skulle uppskatta om folk sa det.
-Tyvärr, jag prioriterar nånting annat.
Både för att det låter ärligare och för att det dessutom blir tydligare vad det är man egentligen sysslar med.
När man låtit något annat falla framför t.ex. ett politiskt uppdrag ett antal gånger – då kanske man ska se det i ögonen. Är det här nånting jag egentligen vill ägna min tid och kraft åt? Eller borde jag helt enkelt säga ifrån mig uppdraget och låta någon annan få chansen. Någon som gör en annan prioritering.
Det pågår en diskussion hos Erik Laakso om huruvida det är bortkastad tid att blogga.
Jo, emellanåt känns det kanske bortkastat… Men samtidigt kan jag tänka mig en oerhörd massa sämre saker jag skulle kunna kasta bort tid på att göra.
Bloggandet fyller flera funktioner för mig, främst att bota min skrivklåda. Skrivit har jag gjort i hela mitt liv, dagböcker, brev, dikter, uppsatser – och egentligen gör jag samma saker idag. Skillnaden är bara att begreppen bytts ut. Det som var en dagbok – blev dagbok på nätet – blev en blogg.
Jag skrev i Eriks diskussion att bloggandet naturligtvis också kommer att övergå till något annat med tiden. Och sedan dess har jag grunnat på vad det kan tänkas bli… Ord och tecken kommer vi säkert att hålla fast vid i många år till.
Men jag tänker på att 96% av alla svenskar redan idag har mobiltelefon. En stor del av dessa har möjlighet att surfa, fota, filma, spela in ljud och förstås att skicka. Vad dessa mobiltelefoner kommer att ersättas av kan man bara spekulera om…
Kanhända blir bloggandet istället ett slags verklighets-loggande. Realitylogg låter inte helt främmande ens idag. Jag kan sända live på nätet när jag är på ett sammanträde, träffar en intressant människa på stan, lyssnar på en föreläsning, jobbar eller bara sitter och filosoferar.
Obehagligt? Jorå. Spännande? Ja absolut.
Hur som helst så kom diskussionen ovan att snudda vid att ”så många” inte har tillgång till datorer och Internet. Jag kollade lite i SCB:s undersökning 2005 och kan inte riktigt hålla med.
Detta är dock ett trist faktum. Ensamstående föräldrar är den grupp som minst har råd med varken dator eller internetuppkoppling.
Jag mailade en fråga till Aftonbladet ang den förfalskade bilden jag skrev om den 26 dec.
Mitt mail:
> Det vore intressant att få en förklaring till hur den där bilden på
> Angelina Jolie och Brad Pitt kommit till. Läser man här:
> http://veckovis.blogspot.com/2005/12/angelina-jolie-r-gravid.html
> så blir man rejält misstänksam till hur ni egentligen jobbar på
> Aftonbladet.
> Far ni fram med sanningen på det sättet hela tiden?
Idag fick jag svar:
Hej Ann-Catrin!
Nej, det är inte så vi arbetar. Att publicera den där bilden var ett pinsamt misstag, varken mer eller mindre. Vet inte själv hur det gick till när den kom med i tidningen, är inte själv redigerare. Men den skulle naturligtvis INTE ha publicerats.
M V H
/Jon
Nähä. Okej. Men hur vet Jon att det inte är så de jobbar när han inte ens vet hur det går till när bilder hamnar i deras tidning?
Det pratas mycket om trängselavgifter och jag läser lite här och där. Frågan engagerar mig inte så mycket – vi har ingen trängsel här i Sandviken… Men mycket av det jag läst hittills tyder på att det är ett konstigt upplägg och att det kommer att bli problem med att hantera biltullarna.
Naturligtvis tänker jag – som sosse – också på att det är så här det kan bli när vi blir tvungna att kompromissa och kohandla med småpartier…
Nåväl. Det konstigaste påhitt jag läst hittills om trängselavgifter är nog detta:
På www.sheriffbilen.com kan man beställa en kopia av Peter Erikssons (mp) nummerplåt och därmed låta honom stå för kostnaderna.
Via Urban Lindstedt
Mäh. Det är ju helg idag också! Vilken tur att jag råkade titta i kalendern. Jag hade helt glömt bort att det fanns nåt som hette Annandag Jul. Vad är det för annan dag? Ja, jag vet inte, men röd är den i alla fall. Jag antar att det bara är en annan dag när man får vara ledig från jobbet.
Visste ni förresten att Annandag Jul förknippas med bandy? Det finns faktiskt ett begrepp för det – Annandagsbandy. Och mycket riktigt SAIK spelar mot Falun.
En annan viktig vetskap om Annandag jul är att det var den dagen, år 1966, som Per Oscarsson tog av sig kalsong efter kalsong i TV. Det minns jag tydligt. Det är 40 år sedan och jag var alltså 10 år då.
Jag la märke till en annan sak i kalendern. På onsdag är det Värnlösa barns dag. Vad hände med Menlösa barns dag? Måste googla…
Aha. År 2001 byttes ordet till värnlösa för att menlösa mer fått betydelsen fattig eller rent av mindre begåvad. Jag har nog alltid översatt det med fattig, utan att fundera så mycket på det. Menlös betyder egentligen oskyldig och anspelar på de barn som förföljdes och dödades av Herodes.
Förresten är det Dårarnas dag i Spanien på onsdag. Man kanske borde åka dit?
På bloggen VECKOVIS läser och ser jag ytterligare ett exempel på hur pressen far fram med sanningen. Jag blir rejält förbannad av sånt här!
Bara ta en bild – byta ut huvudet – och låtsas som om det regnar. Helt sjukt är det. ”Aftonbladet bild” står det under fotot.
Okej Aftonbladet, då vet vi.
Snön yr utanför och varenda människa går framåtlutad med huvudet före in i vinden. Huvor, halsdukar, mössor, vantar. De pulsar fram.
Men jag är inomhus och ägnar mig åt att spela Alfapet. Det är en sak jag bara gör när jag verkligen är ledig. Ingenting annat som kräver min uppmärksamhet, ingen tid att passa, inget som behöver uträttas, nästan inte ens nånting att tänka på. DÅ – kan jag ge mig tid att spela Alfapet. Eller Sims, eller satsa några kronor på nätpoker.
Ikväll såg vi filmen The Friedmans. En dokumentärfilm som från början var tänkt att handla om en barnkalasclown från New York. När regissören fick klart för sig att clownens pappa och bror blivit dömda i en av USA:s största pedofilskandaler, blev det en film om familjen Friedman istället.
Filmen varvar nutid med autentiska scener från rättegången och en mängd privata filmsnuttar från familjens arkiv. Det känns som att de varit besatta av att filma sig själva, sina gräl vid matbordet, utflykter, lekar och vardagliga samtal. Bara det var märkligt i sig.
När filmen är slut är det upp till var och en att spekulera om sanningen. Jag tror att de var skyldiga, sonen tror tvärtom. Det ledde oss till en intressant diskussion om pedofili och fördomar. En sevärd film som väcker en hel del funderingar över både det ena och det andra.
På Videohallen fick jag en ”present från Sven Wollter”. En pytteliten chokladbit och en lapp som försökte se ut som om den var handskriven i blyerts. Sven tackar mig för att jag ”tillhör dom som tycker att det är värt att pröjsa vad det kostar för att få se eller äga en rulle”. Han är min vän skriver han och han trycker mig till sitt hjärta också.
Jahaja. Chokladbiten var okej och jag hade förstås gjort rätt för den, som tagit mig ända till videobutiken i snöstormen.
Det hade gått fortare, och varit varmare, att stanna hemma och ladda ner en film.
En riktigt tråkig julklapp fick Sandvikens Kommun från Länsrätten. Maria Brolin (fp) överklagade beslutet om utbyggnad av Sandbacka Park med etapp 5 och i förrgår kom domen. M Brolins överklagande bygger på att beslutet är:
Emot likabehandlingsprincipen
Där skriver Länsrätten att det inte finns skäl varken i kommunallagen eller i regeringsformen att på den grunden upphäva beslutet.
Ej god ekonomisk hushållning
Länsrätten skriver att det inte heller i det fallet finns anledning att upphäva beslutet.
Emot konkurrensbestämmelserna
Inte heller där finner Länsrätten att beslutet strider mot lag eller annan författning.
I vinstsyfte
Länsrätten finner det inte visat att Sandbacka Park etapp 5 drivs i vinstsyfte
Inte en kommunal angelägenhet
Här skriver Länsrätten att
KF:s beslut inte kan anses allmänt främja näringslivet i kommunen utan istället får anses utgöra individuellt inriktade stöd till enskilda näringsidkare. För att sådana stöd skall vara tillåtna erfordras att det föreligger synnerliga skäl för stödet. I målet har inte framkommit att det enskilda initiativet för att hyra ut lokaler skulle ha vikit eller fallit bort eller att det i övrigt finns synnerliga skäl för beslutet. … Med hänsyn till det anförda har kommunfullmäktige överskridit sin befogenhet och beslutet skall därför upphävas i sin helhet.
I dagens Arbetarbladet säger kommunalrådet Stefan Hedin
– En väldigt, väldigt konstig dom som omkullkastar synen på vad en kommunal angelägenhet är för något. Enligt den här domen finns det i princip 290 kommuner i Sverige som olagligt byggt lokaler för uthyrning till företag. Hela Kista, Teknikparken i Gävle, Teknikdalen i Borlänge med flera liknande anläggningar har tillkommit på ett olagligt sätt enligt länsrättens synsätt, säger Stefan Hedin.
Jag förutsätter att domen överklagas. Kommunstyrelsen har kallats till extra möte den 5 januari. Det är mycket som står på spel. Det kan röra sig om att vi förlorar 300 jobb.
Det här var en av de sämsta julklappar jag kunnat tänka mig. Nu känns det tungt att ha en ”god jul”.
Om fem minuter blir det Rimstuga i P4 Radio Gävleborg. Det pågår till midnatt så du hinner ratta in rätt kanal.
Min favoritpoet ska rimma. Nåt hon normalt sett inte gör, tror jag…
Skinkan griljeras just, jag har värmt lite glögg och nu ska jag slå mig ner vid köksbordet med julklappspapper, tejp, snören och rimpennan. Radion är förstås på!
