Signe Brockman

Allt du läser i tidningen är sant, utom i de
enstaka fall där du råkar ha förstahandskunskap.
Erwin Knoll

Igår såg Arbetarbladets löpsedel i Sandviken ut så här:

S-kvinnor vill peta Stefan Hedin

[Minns inte den exakta lydelsen men innebörden var ungefär så]

Min första tanke var – Vet folk att ”S-kvinnor” är en förening och att det inte betyder alla socialdemokratiska kvinnor? Jag vill verkligen inte bli sammankopplad med varken löpsedeln eller artikeln inne i tidningen.I artikeln kan man läsa att Hedin inte faller s-kvinnorna i smaken och att de vill markera att det finns flera duktiga män i partiet.

Gott så. Men en följdfråga borde bli hur man ska tolka att s-kvinnorna nominerat en enda kvinna till en presidiepost?

Finns det inga duktiga kvinnor i kvinnoklubben? Hittade de bara en enda duktig kvinna i partiet som skulle platsa som ordförande i en nämnd? Ska inte s-kvinnor påverka samhällsdebatten och de politiska besluten utifrån kvinnors perspektiv? Varför då inte nominera flera kvinnor? Osynliggörande?

Jag läser vidare i artikeln. Elisabeth Lindelöf säger:

– Att demokratin inte fungerar så bra är mer en organisationsfråga än en personfråga. Vi har ett grabbgäng som likt myskoxar sluter sig inåt mot sin ledare. Men jag påstår inte att det är Stefan Hedins fel att det blivit så. Problemet är att vi inom arbetarekommunen inte jobbat med demokratifrågorna på ett tillräckligt bra sätt och därför fått en organisation med ett grabbigt ledarskap.

I den socialdemokratiska ordförandegruppen är det hälften kvinnor och hälften män. Bland vice ordförandena är det samma förhållande. Vilket grabbgäng? Är jag måhända en av my(s)koxarna?

Monica har forskat mer om myskoxar och har också en del kloka kommentarer till AB-artikeln.

För dig som vill läsa ännu mera:
www.myskoxe.se

Idag har jag varit ordförande. Minst sagt.

Dagen började på Bessemergymnasiet med Handelsprogrammets programråd. Av nio branschrepresentanter deltog två. Två elever från åk 1 var med, men ingen från åk 2 och 3. Lärare och rektor var åtta personer och så jag då från nämnden.

Det blir inte bra och jag vet inte riktigt vad vi ska göra för att förbättra dessa möten…

På eftermiddagen var jag på Parkbadet med Barn- och fritidsprogrammets programråd. Där deltog en av sju kallade branschrepresentanter, två av fyra från personalen och tre elever – ingen från åk 3.

Vi ägnade i stort sett hela mötet åt att prata med eleverna om hur deras inflytande fungerade. Eleverna har så mycket att säga, många åsikter om hur det fungerar och bra tankar om hur man skulle kunna göra förbättringar. BoF-programmet är ändå det gymnasieprogram som jobbar bäst med klassråd och inflytande. Det var intressanta diskussioner men något programråd blev det egentligen inte.

På kvällen hade vi stämma i Bostadsrättsföreningen. Inte det enklaste möte att vara ordförande på. Jag är kanske för van att vara på möten och är inte så bra på att hantera det att folk pratar med varandra hellre än att begära ordet och framföra sin åsikt inför alla.

Jag blev omvald till ordförande för ett år till och är då inne på mitt fjärde år. Det är ett bra mycket roligare uppdrag nu när vi fått ordning på ekonomin.

Man kanske skulle ha en utrymningsplan?

Konferensen fortsatte med en föreläsning av Knut Sundell som pratade om ”Riskfaktorer för normbrytande beteende”.

Några av hans bilder nedan visar att alkohol- och narkotika minskar, liksom skolket – MEN – skillnaden mellan flickor och pojkar är i stort sett obefintlig idag.

Britt af Klinteberg pratade om ”Risk- o skyddsfaktorer specifikt för flickor”. En rätt förvirrande föreläsning som ändå hade en del intressanta korn.

Jag valde sedan ett seminarium om politikernas roll och ansvar i det drogförebyggande arbetet. Birgitta Elfström, kommunalråd i Kalmar pratade och det gav mig ingenting alls.

Nästa seminarium var desto bättre. Therese Johansson från Örebro universitet pratade om ”Vilken roll spelar tidig och sen pubertetsutveckling för flickor/pojkar och vad innebär detta för utformning av olika förebyggande program i skolan?”