Krister Söderberg, vd för Sandviken Energi föredrar årsredovisningen och nämner att 97 % av hushållen i kommunen hade tillgång till bredband vid årsskiftet. Idag är siffran uppe i 98 %. De två återstående procenten är dyra men de kommer de också – förr eller senare.
Som jämförelse berättar Krister att det inte är särskilt länge sedan det sista hushållet fick tillgång till elektricitet i kommunen…
Under allmänhetens frågestund frågar Ivan Sundkvist om parkeringen på Torggatan. Varför går vi ut med budskapet att det är gratis att parkera i Sandviken samtidigt som vi behållt EN enda avgiftsbelagd parkeringsplats. De flesta som parkerar där ska besöka Vårdcentralen eller Försäkringskassan – är det för att de är tvingade att gå dit som de ska behöva betala? undrar Ivan. Han har försökt få veta varför men ingen verkar ha ett vettigt svar.
Automaten har varit trasig i 19 månader, allt fungerade perfekt under den tiden – men sedan sattes det upp en ny automat. Ivan fick höra av en tjänsteman att ”Många har ringt och vill ha en automat där.” Fan tro’t, säger Ivan, och ber Stefan Hedin svara Varför har vi den?
Stefan berättar att frågan varit uppe i ledningsgruppen men först efter att den nya automaten var köpt och uppsatt. Då sa man att den får stå tills kostnaden för automaten betalat sig. När vi nått fram till steg 2 i Kanalgrändsprojektet då försvinner automaten alldeles säkert, för då försvinner också parkeringen 🙂
Stefan lovar att försöka hitta en lösning tillsammans med Bygg- o miljönämnden. Nämndens ordförande Eva Ljungström håller med och det gör också tekniske chefen Nordenskiöld.
Så det finns nog stora möjligheter att snart parkera gratis i HELA Sandviken!
Kommunfullmäktige sammanträder i Sandviken just nu. Mötet inleds med att Dalia Goro, som tar studenten från samhällsprogrammet om ett par veckor, berättar om sitt projektarbete. Det handlar om IVIK, det individuella programmet för invandrare.
Dalia har tittat på en NV-klass med 21 elever, varav fem som gått IVIK. Resultatmässigt hamnade klassens medelvärde på 17 och de fem eleverna från IVIK hade 16,9.
De elever som gått IVIK sedan starten har i snitt fått gymnasiebehörighet efter 2 terminer. Något Dalia säger är ovanligt kort tid jämfört med övriga kommuner.Sandviken kan vara stolt över sin invandrarundervisning – Se på mig! avslutar Dalia.
Det måste jag hålla med om. Fem år i Sverige och här står hon i fullmäktigesalen och håller ett lysande anförande på bättre svenska än många infödda!
Det har varit mors dag idag. I couldn’t care less…
Hade det inte varit för att så många bloggat om det, hade jag missat det. Men joodå, jag ringde åtminstone.
Själv har jag inte mycket att säga om nånting idag men jag hoppas att Goesta ändå vågar låta sin mamma läsa…
”Man tar lätt mamma för given. Det är för jävligt men det är också en del av det fantastiska. Jag har växt upp under halvdassiga förhållanden, ekonomiskt ruttna sådana, problematiska och fyllda av skit. Trots det har jag alltid, alltid, känt mig väldigt älskad. Trots det har jag alltid, alltid, vetat att mamma ska finnas där för mig oavsett vad som händer. Det har gett mig en grundtrygghet som jag alltid kommer ha och ha nytta av. Det har gett mig ett självförtroende som jag alltid kommer att ha nytta av. Det har också då gjort att jag tar henne lite för given. Eftersom hon gett mig den känslan, att hon alltid finns där. Det är underbart för mig men har säkert kostat för henne.”
På DeepIEdition kan man läsa om en annan sorts föräldraskap.
”Och grattis alla mödrar. Särskilt ni ensamstående. Som uppfostrar söner utan att göra dem illa.”
Goesta om mors dag
DeepIEdition om sin mamma och om mors dag
Ursäkta men… jag får tydligen inte använda tecknet som ska vara mellan Deep och Edition i inlägget… Märkligt. Det får bli en nödlösning.
Idag har vi haft kärt besök av min storasyster och hennes dotter med familj, som bor i Holland och inte alls visar sig tillräckligt ofta i Sverige. Sedan sist har de fått en liten Linn som nu är 4 månader och alldeles underbar.
Det var härligt att få hålla i en så liten människa igen. Känna de små fingrarna knipa runt tummen, de små fötterna sparka mig i magen, jollra barnspråk och bete sig allmänt underligt. Det var faktiskt till och med mysigt att få lite spyor i håret 🙂
Jag blev lite vemodig när jag tänkte på att mina egna bäbisar liksom har växt närmare och närmare taket och nu är på väg att flyga ur boet. Om två veckor tar min yngste studenten! Syrran påminde mig om att jag har varit mamma i halva mitt liv nu, så det är kanske dags att släppa taget.
Den här bilden av mina söner och min systerdotterdotter, ger mig en liten föraning om att jag också, kanske – en vacker dag – får barnbarn att njuta av.
Om nån son råkar läser detta…
Det är inte alls speciellt bråttom med barnbarn. Inte alls.
Idag är det Folknykterhetens Dag.
På nyheterna hörde jag att hälften av alla kvinnor fortsätter dricka alkohol under graviditeten. Var tredje kvinna dricker minst en gång per månad och var femte så ofta som 3-4 gånger per vecka.
Det finns ingen nedre gräns för vad som är okej att dricka utan att riskera alkoholskador på fostret. Barn har olika sårbarhet, vem som tål mer eller mindre vet man inte förrän det är för sent.
Kvinnor väntar idag upp till 30-årsåldern med att skaffa barn och har då redan skaffat sig alkoholvanor som kan vara svåra att bryta. Inte p.g.a. missbruk eller beroende utan helt enkelt av sociala och vanemässiga skäl.
Fetalt alkoholsyndrom, FAS, en kombination av medfödda symptom drabbande hjärna, ansiktsskelett och andra organ till följd av en exposition för stora mängder alkohol under fosterstadiet; det fullt utvecklade syndromet har bara beskrivits hos barn till svårt alkoholiserade mödrar, men lindrigare symptom (FAE, fetala alkoholeffekter) kan förekomma även om modern haft en måttligare överkonsumtion under graviditeten.
I Sverige föds varje år upp till 400 barn med grava alkoholskador. Hur många som föds med FAE hittar jag inga uppgifter om – kanhända vet man inte det…
Barnen får bl a svårigheter med koncentration, uppmärksamhet, impulsstyrdhet och uthållighet. De uppvisar svårigheter med matematisk förmåga, sekventiellt minne, problemlösning och inlärning överhuvudtaget. Problem som kvarstår hela livet.
Det finns ungefär 200.000 barn i Sverige som växer upp med en förälder som missbrukar. I allt det som skrivits om barnmisshandel och barn som far illa den senaste tiden har detta faktum lyst med nästan total frånvaro.
Personligen är jag övertygad om att Bobby hade levt idag om inte de vuxna i hans närhet hade druckit alkohol. Varför pratar vi inte om det?
Varför pratar vi inte om alla de barn som går hem från skolan varje dag med ont i magen. Hur är det hemma idag? Är mamma eller pappa full? Finns det sprit i skafferiet? Hur mycket finns det? Hur kommer den här kvällen och natten att sluta?
Varför pratar vi inte om alla de barn som med fasa ser fram emot helgerna, och ännu värre alla långhelger? De som andas ut när spriten är slut och Bolaget tack och lov är stängt hela söndagen.
Varför pratar vi så sällan om alla de barn som varje kväll ligger i sina sängar, spända som fiolsträngar och lyssnar efter gräl, slag, skrik, spyor och ännu värre saker.
Alla barn har rätt till en alkoholfri uppväxt!
Från att de är i mammas mage tills de är vuxna nog att själv få välja.
Det finns för lite tid helt enkelt. För några timmar och för mycket att göra.
Jag vill gärna att min blogg ska fungera som ett slags dagbok, men oftast hinner jag inte med att skriva i veckorna.
Jag klottrar på papperslappar och samlar saker jag vill skriva om i ett textdokument på datorn. Ofta dröjer det till helgen innan veckan blir nedskriven och emellanåt känner jag mig också inspirerad att skriva några extra inlägg under söndagen.
En av mina absoluta favoritböcker är Momo – kampen om tiden, av Michael Ende. Här kommer ett citat:
Det finns en stor men ändå helt alldaglig hemlighet.
Den delas av alla människor, alla känner den,
men få ger den någon eftertanke.
De flesta tar den för självklar och funderar inte alls på den.
Denna hemlighet är tiden.
På förmiddagen jobbade Åke och jag vidare med kommunala handlingsprogrammet. Det börjar likna nåt, tycker åtminstone jag.
Tankar och diskussioner blir till bokstäver på skärmen, bokstäver blir ord, blir handlingsplan, blir handlingar…
Tolv sidor fulla med tankar om vår politik 2007-2010. 52 punkter att uppfylla – om vi får väljarnas förtroende. Valrörelsen känns verkligare och verkligare för varje dag. Ibland känns det som om det bara var ett år sedan förra valet – ibland känns det oerhört länge sedan. Tid är sannerligen ett relativt begrepp.
Kvällen har jag ägnat åt att lusläsa och fixa konstiga meningar. Rensat bort ord som härleda och betinga och försökt få lite flyt i texten. Det är roligt och det känns bra. Återstår nu att se vad medlemsmötet anser… Handlingsplanen ska fastställas den 1 juni.
Den kvällen ska vi också besluta om antal kommunalråd och k-rådskandidater, samt välja presidiekandidater till alla styrelser och nämnder. Det blir nog ett långt och spännande möte.
Missade intagningsutskottet på förmiddagen för att jag var tvungen att göra bankärenden.
På eftermiddagen hade vi beredning i Kunskapsnämnden. Ett långt möte med väldigt många punkter på dagordningen.
Tre ”eldsjälar” i Österfärnebo vill starta ett personalkooperativ därför att ”det inte finns något alternativ till den kommunala förskolan i Österfärnebo”. Man vill använda det gamla föräldrakooperativets lokaler. Målsättningen är, enligt ansökan, att arbeta efter en filosofi med pedagogik som heter Kulturpedagogik, där leken har en central roll. Man vill också lägga vikt på naturens möjligheter och resurser och lägga stor vikt vid språkutveckling hos barnen.
Idag finns Lingonbacken, den kommunala förskolan, i Ö-fbo. Totalt är 30 barn inskrivna och det finns fem lediga platser. I kön till hösten finns ett barn. Under första kvartalet 2006 har två barn fötts. Utgår man från födelsetalen de senaste fem åren bör det födas ca 5-6 barn ytterligare under året.
Våren 2007 försvinner 12 barn från förskolan till förskoleklassen. Kvar finns ca 32 barn som kan tänkas vilja ha plats. Normalt sett väljer ca 20% att inte ha sina barn i förskolan, vilket skulle göra att det behövs ca 25 förskoleplatser totalt i Ö-fbo 2007.
Att ett personalkooperativ startar får konsekvensen att kostnaderna ökar med 180.000 kr för kooperativets lokaler. Lokalkostnaderna för Lingonbacken blir oförändrad eftersom kommunen måste ha beredskap att erbjuda alla barn förskoleplats.
Jag ser inte att det tänkta kooperativet erbjuder något speciellt alternativ verksamhet, varken när det gäller pedagogik eller arbetssätt. Att då dränera förskolan på 180.000 kr per år tycker inte jag är försvarbart. Och beredningens förslag till beslut blir också att inte lämna bidrag till personalkooperativet.
Annat intressant på dagordningen var att gymnasieskolans ledning lämnat en plan för åtgärder utifrån resultatet av elevenkäten. Det blir intressant att följa det arbetet.
Vi fick också en redogörelse för Jobbrotationsprojektet. Kunskaps-, Kultur och fritids- och Socialkontoret ansöker om EU-medel för att 100 arbetslösa ska kunna gå in som ersättare för ordinarie personal som kompetensutvecklar sig. Troligen kommer vi att få 13,6 miljoner till detta och kunna starta i augusti. Mycket bra!
Idag hörde jag återigen kommentaren ”Jamen vi får ju inte kalla er för politiker, ni vill ju heta förtroendevalda.”
Jag har hört det förr och funderat på vad den åsikten kommer ifrån. Motivet ska tydligen vara att ”förtroendevald har bättre status”…
Håller ni med om det? För mig är en förtroendevald inte nödvändigtvis någon som sysslar med politik. Jag är t.ex. förtroendevald ordförande i min bostadsrättsförening. Alla som har fackliga uppdrag är också förtroendevalda. Men politiker är bara den som är förtroendevald till ett politiskt uppdrag.
Ibland används också begreppet folkvald för oss som har politiska uppdrag. Det kan ju vara rätt – men bara ibland. Folkvald är den som valts direkt av väljarna – ex vis den som sitter i kommunfullmäktige eller riksdag. En ledamot i en nämnd är däremot inte folkvald eftersom de aldrig står på några listor i valet, utan väljs av sina partikamrater och sedan av fullmäktige.
Jag får för mig att det är lite fegt att inte vilja kallas politiker. Är det för att det är så sammankopplat med ändelsen -förakt? Det kanske känns bättre att använda folk- eller förtroendevald – då kan man ju samtidigt lägga lite av ansvaret på väljaren.
Själv är jag politiker, folkvald till fullmäktige och förtroendevald, i första hand av mina partikamrater, till Kunskapsnämnden.
